Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Kära lyssnare, det finns en bok som väntar på att bli din helt gratis. Den heter Investera på höjden och rymmer runt åttio sidor med information om hur man lyckas med sina fastighetsinvesteringar. Dessutom en massa inspiration och intervjuer med duktiga investerare som exempelvis Erik Selin. Gå in på tessin.se/kapitalet och registrera ett konto hos Tessin så kommer boken hem till dig helt utan kostnad. Trevlig läsning.

Det här är Fastighetsprofilerna, programmet där vi träffar karaktärer från den svenska fastighetsbranschen. Programmet är ett samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin, investeringsplattformen för fastighetsprojekt. Jag heter Gunnar Harrius.

Ingen situation är så hopplös att den inte går att komma tillbaka ifrån. Orden kommer från Sven-Olof Johansson och få personer i den svenska fastighetsbranschen har nog känt av den faktiska innebörden av det där så mycket som han. Han har en av de längsta och mest spännande karriärerna i fastighetssverige. Han är grundare och vd för Fastpartners och har hunnit bli miljardär inte bara en, utan för säkerhets skull två gånger. Däremellan har han varit Sveriges självutnämnt fattigaste man igenom tiderna.

Och vi kommer så klart beröra allt det där i dagens avsnitt och lärdomarna han drog ifrån det, även om han själv säger att han hellre blickar framåt än bakåt. Därför pratar vi också om hur han ser på framtiden och hur det har kommit sig att en av de saker som han är mest känd för, stadsdelscentrum, är en av de saker han sysslat allra minst med. Men vi börjar med Sven-Olof Johanssons första jobb.

Du började med att du jobbade tillsammans med din pappa i en sport- och tv-butik vad jag förstår?

Just det, exakt.

Vad lärde du liksom av den liksom första bekantskapen med affärsskap? Entreprenörsskapet.

Jag tror det är jätteviktigt att växa upp i den typen av miljö där man får klart för sig från väldigt tidigt att du har inte alltid obegränsat med kapital, utan ibland går det bra, ibland går det lite sämre. Att du muste se till så att du hela tiden är väldigt mån om att dina kostnader är lite mindre än dina intäkter. Och sen den här känslan av frihet som du har när du är entreprenör. Och det var väl den känslan som var det som avgjorde mitt val. Så för mig har det aldrig varit aktuellt att vara anställd. Jag har haft en anställning efter när jag var klar med plugget. Men alltså jag hade en massa, förutom en massa sommarjobb förstås, men det är ju mer av trainee-karaktär. Så sen har jag nog gjort affärer på egen hand, mer eller mindre, i hela livet.

Fast är det någon liksom affär du gjorde sådär i början som var såhär, okej shit, det här är ändå en grej som, jag menar att du kände liksom den entreprenörskapets spänning om du förstår vad jag menar?

Ja men det är ju alltid spännande. Du har ju möjligheten att pröva en idé och se, testa den i realtid och se om den fungerar. Och den spänningen är ju alltid jättestor. Och sen får du ju börja i en liten skala och sakta jobba dig uppåt. Det har ju varit en fantastisk förmån att få vara i den här branschen kan man säga. Jag har ju varit i branschen sedan i stort sett tidigt 80-tal. Och då gick det i och för sig bra. Men sen kom det ju samtidigt in i den här fastighets- och räntekrisen kan man säga i början på 90-talet när Riksbanken hade en dagslåneränta som låg på femhundra procent. Den kan man ju då jämföra med den som vi har i dag på minus tjugofem. Och det är klart lite olika miljöer. Men sen kan man säga från mitten av 90-talet och framåt så har du kommit från en räntenivå på femton procent ner till ett pris på riskkapital som nästintill är noll. Så det har ju varit ett fantastiskt tillgångslager att ha varit i under den här perioden.

Det har inte gått att misslyckas.

Nej, jag tror vi ska återkomma lite till vad det har gjort med marknaden och kanske priser och den typen av saker. Men den marknaden du kom in på, så att säga, vad var det som lockade med den? Vad var det du såg för möjligheter på den marknaden?

Möjligheten att kunna jobba med hyggligt hög leverage. Och då var det ju en inflationsekonomi. Då fick du ju en värdestegring som var rätt hygglig. Kunde du bara hitta en fastighet där du fick ett hyggligt cashflow, så var ju även det en väldigt bra affär, även om räntenivåerna låg mycket, mycket högre då. En normalränta under 80-talet var väl kanske åtta, nio procent på ett fastighetslån. Men å andra sidan var ju fastighetsmarknaden mycket mer omogen, så det gick att hitta bra affärer.

Mm. Kommer du ihåg någon sådan av de tidigare fynden du gjorde?

Fynden har faktiskt kommit senare. Är du oetablerad på en marknad så får du liksom, du är ju inte den som man kommer först till med en bra pitch eller en bra affär. Utan du får ju ta skräpet oftast. Så att fynden har kommit långt senare.

Du har en vid det här laget ganska rejält omtalat liksom uppgång och fall och uppgång historia. Om vi börjar med uppgången, den första uppgången. Vad lärde du dig av den? Om vi börjar så.

Jag skulle säga att den stora lärdomen har nog varit att ingen situation är så hopplös att den inte går att komma tillbaka ifrån, och om du bara är beredd att lägga ner all den energi som krävs för att komma tillbaka. Och sen när du har gått igenom en sådan här kris och kommit igenom den så har du ju en helt annan förmåga att skilja på det som är viktigt och mindre viktigt. Och det är väl den stora lärdomen. Man fokuserar istället på det som är väsentligt för det. Så att du skiljer stort från smått. Och sen så praktiskt den här tillfredsställelsen av att kunna jobba igenom där allting är emot dig. Den har varit, alltså den utmaningen är ju fantastisk egentligen. Och den ger ju en väldig styrka sedan framåt om du väl klarar av det. Klarar du inte av det är det klart att då är det ju-

Då klarar man inte av det.

Ja, då är man klar med den branschen.

Men okej, och första uppgången, vad liksom karaktäriserade den? Hur gick det till så att säga?

Det var ju en del av fastighetsmarknaden då också. Den nedgången som kom då, det var ju den nedgången som kom i samband med fastighetskrisen. Och i samband med den där affären så gjorde vi ju även ett stort inhopp i Saab Scania och var ju den näst största ägaren där efter Investor. Och den affären blev ju väldigt, väldigt uppmärksammad. Och den affären var ju sen, kan man säga, en förutsättning för att när den här djupa fastighetskrisen och räntekrisen då kom nittioett, nittiotvå, att vi hade realiserat den där affären och hade då vinsten på den som var en dryg miljard att stoppa in och kunna komma igen och rekonstruera bolaget med det kapitalet. Så den har ju varit väldigt, väldigt väsentlig. Och den affären var ju första gången som någon egentligen utmanade familjen Wallenbergs ägande i ett stort svenskt börsnoterat bolag. Så därför så fick den ju väldigt mycket uppmärksamhet.

Om inte räntekrisen hade kommit då, hade ni tagit över Scania?

Nej, det hade vi nog inte finansiella resurser till. Det var ju väldigt många andra som däremot var intresserade av att köpa den här positionen. För Scania är ju ett fantastiskt bolag som väl framför allt många av konkurrenterna har försökt att lära sig hur de arbetar och gärna ville köpa den här posten. Daimler Benz var ju jätteintresserade av att köpa posten.

Men okej, och så kommer räntekrisen, Bengt Dennis femhundra procent, hela den grejen. Jag tror att alla vet ungefär vad som hände. Men vad hände dig specifikt?

Jag kom ju ur den. På den tiden så hade vi väl ett fastighetsbestånd på kanske tio, tolv miljarder in i den krisen. Och med en belåning kanske på åtta miljarder, nåt i den stilen. För det gick att fullfinansiera egentligen fastigheter eftersom du hade den här värdestegringen då via inflationsekonomin som man levde i då. Lite annorlunda mot vad det är i dag, men i dag ökar ju värdet på fastigheten genom att avkastningskraven går ner. Men på den tiden hade jag också, på den finansieringen jag hade, så hade du ju alltid personlig borgen på lånen. Även om det var bolagen som lånade så hade du ju personlig borgen. Och efter den här krisen med allt det som hände och den värdenedgång som var på fastigheter, så var mitt utgångsläge sen när vi skulle rekonstruera bolaget och komma tillbaka igen, en situation där jag hade ett minuskapital på två miljarder personligen. Och det var alltså då insatskapitalet för att sen komma tillbaks till det som är situationen i dag.

Fanns det liksom nån sån värdesminskning eller nån sån punkt under kraschen då du kände såhär: "Säkra, det här är verkligen på väg åt fel håll."

Nej, jag tyckte det var spännande hela tiden måste jag säga.

Det är orimligt.

Nej, faktisk inte. Jag tyckte det var så spännande. Allting du gjorde då var tvungen att gå rätt. Det var en jätteutmaning och jag har nog aldrig haft en så spännande period i hela min övriga karriär som då. Nej.

Att ha så stora svängningar, du har själv beskrivit som att ingen människa i Sverige har varit fattigare än du varit. Att ha den typen av pendlingar ekonomiskt, vad gör det med en människa?

Ja, det skapar en viss form av, alltså när du klarar det så skapar det en viss trygghet i dig själv då. Och det tror jag har jättemycket att göra också med hur du växer upp. Om du har ett stort förtroende från dina föräldrar att de tror att du kan nog på egen hand klara det ganska bra, alltså stora frihetsgrader. Det tror jag är jätteviktigt. Och den här entreprenörsomgivningen som gör som sagt att du inte... Pengar i sig får ju aldrig vara väsentligt eller det stora målet, för då blir du ju så oerhört deprimerad om du tappar de här pengarna. Så pengar får man inte bry sig om överhuvudtaget. Jag gör det faktiskt inte i någon större omfattning nu heller. Utan det är ju därför man tycker att den här perioden då, när det gäller att ta sig tillbaks ifrån en helt hopplös situation, är så spännande. Och sen kan man ju säga det, under hela den här perioden så hade jag faktiskt, vi hade ju egentligen lån hos alla större svenska banker och även ett par utländska, fullt förtroende att klara ut den där krisen under hela den här perioden, vilket i sig var rätt så stimulerande.

Jag vet att det är svårt att bedöma sin egna personlighet, liksom sina egna egenskaper och så vidare. Vad tror du att det fanns och finns i dig som gjorde att du fick ha fortsatt förtroende under den här tiden?

Jag prioriterade hela tiden amorteringar och räntebetalningar till banksystemet och till omgivningen. Jag har aldrig tagit ut någonting själv förrän liksom när bolagen går bra och jag kan ta en utdelning. Så att jag aldrig försökte liksom spela mig själv in i en bättre situation än de som jag skulle tjäna tillbaks kapitalet åt.

Jag tror det är helt väsentligt. Är det en lärdom som kommer redan från starten?

Ja, det är väl någon form av moral, ja.

Förutom Sven-Olof Johanssons minst sagt svängiga 90-tal, så är det som han och Fastpartners blivit mest kända för kanske de stadsdelscentrum som de förvärvat och rustat upp. Tensta, Rinkeby, Älvsjö, Bredäng och Hässelby. Centrum som varit misskötta i många år och hade ett dåligt rykte när de köptes. Men just därför så såg Sven-Olof Johansson en möjlighet.

Affären i sig är inte särskilt stor. Jag tror vi betalade någonstans runt fyrahundrafemtio miljoner för alla de här fem centrumen. Och sen har vi investerat en hel del pengar i de här centrumen och fått ordning på det för det war ett fullständigt mismatch. Det var två bröder Bolpi ifrn London som hade ägt det här och sen hade Royal Bank of Scotland realiserat sina panter och blivit ägare till det här. Och ingen hade ju skött de här centrumen på flera år. Så det var ett jättearbete att få ordning på det. Idag fungerar det fantastiskt bra.

Vad var det för möjlighet ni såg när ni valde att gå in?

Nej men det är alltså att jag tyckte att det var utmaningen i sig. För affären i sig är ju inte särskilt stor. Om du tittar på det vi egentligen äger i stor omfattning, det är ju väldigt mycket fastigheter ute i Frösunda och väldigt mycket fastigheter i centrala Stockholm. Om du tittar på värdet av fastigheterna så är det oändligt mycket mer. Det är viktigare för oss de fastigheterna självklart än de här. Men det här var en blandning av lite grann social insats och ett sätt att visa att det går att få ordning på ett sådant här område. Och i början så var jag där ute en hel del. Nu fungerar det så bra så nu behöver man inte jobba med det längre, utan det är i stort sett fullt uthyrt. En väldig entreprenöranda som finns där ute.

Vi jobbar lite grann på den sociala sidan också. Vi anställer ungdomar varje sommar som jobbar med trädgårdsarbeten och underhållsarbeten och tjänar bra på det, tjänar åttahundra kronor om dagen, vilket är ett bra alternativ till väldigt mycket annan verksamhet av annan karaktär som kanske inte är lika bra för samhället. Så hela den där sociala biten och du vet sen så entreprenörskapet där, det är lite grann som om jag går tillbaks till när jag jobbade med min pappa då, femtio-, sextiotal. Alltså, det entreprenörskapet har den här verkliga, basala karaktären. Så det var ju kul också där ute.

Tror du att det är viktigt för ett företag och ha projekt som känns... Är utmaningen det primära eller är det ändå affärsmöjligheten som är det primära med de här stadscentrumen?

Just i det fallet, alltså normalt sett så är det ju affären och att utveckla bolaget så bra som möjligt så att alla aktieägare är väldigt nöjda med det och tycker att det är skojigt att fortsatt vara aktieägare. Men det där hade en annan karaktär måste jag säga. Det var, jag skulle säga att få ordning på det där, den sociala delen var rätt viktig. Utmaningen i sig var viktig, mycket mer än pengarna eller resultatet av det. Sen har det blivit ett bra resultat, men det var, ja, där kunde man väga in en annan aspekt än den vanliga när du gör den typen av affärer som vi gör hela tiden.

Tror du det är viktigt för ett företag att ha projekt som skaffar sig utmaningar av den typen?

Ja, eller projekt av lite social karaktär. Det tror jag är jätteviktigt. Och nu vidgar man ju ett företags uppgift egentligen till att vara mycket mer samhällstilltagande än vad det har varit, än bara där att höja vinsten och öka utdelningen till aktieägarna.

Du kommer ut till Rinkeby centrum, ser att det här funkar kanske inte så mycket som man skulle vilja att det funkar. Vad gör man rent praktiskt?

Att du skapar förtroende för dig själv. När du har råkat ut för fastighetsägare som egentligen bara har dragit ut kapital ur verksamheten, så måste du visa ut dat du tror på att du kommer att vara en långsiktig ägare. Alltså träffa alla kunderna där ute, alla hyresgäster och skapa ett förtroende för en långsiktig förvaltning. Så att de inte tror att du är där, fixar till det och sen så säljer du det vidare. Och det där var ett tufft jobb. Det tog ett par år skulle jag säga innan vi hade kommit så långt så att alla började förstå det vi är där för att stanna. Vi gjorde många investeringar, även nyinvesteringar där ute, alltså byggde nya, byggde till centrumen och tog åtgärder problem efter problem med den fantastiska förvaltningen vi har haft där ute faktiskt, som i sig har ett stort engagemang.

Enligt vad man kollar på ert bestånd i dag så kan man som yttre betraktare, som jag är då, tänka att det finns en nästan motpol till det som du pratar om nu med Rinkeby centrum, Tensta centrum. Och att det är det ni köpte av Oscar Properties nu. Alltså, nu ska jag säga rätt. Heter det Helix kanske? Att det är några torn?

Ja, vi köpte just det, halva tornet. Det som är i produktion nu.

Vad är det ni ser i det projektet? Det är ändå liksom något av ett, vad ska man säga?

Vi ser att det finns ett väldigt bra värde i det för vår del. Och det där, vi är ju inte specialister på bostäder, vi är ju more specialiserade mot kommersiella ytor. Så därför så, när det är bostadsutveckling inblandad, så gör vi oftast det med en partner. Och sen så har vi en partner som vi har jobbat med tidigare, precis genomfört ett projekt med, som heter Slättö, som förvaltar fonder med fokus på bostadsproduktion. Så de är med där. Men det är ingen stor affär det heller. Men det är en väldigt bra avkastning på eget kapital tror vi.

Det finns ingen likhet väl mellan en affär av den typen och en affär av stadscentrum-typen?

Nej, det finns absolut ingen likhet. Det gör det inte. Vi har ju, i huvudsak så ligger ju nittio procent av våra tillgångar i Stockholm. Sen har vi lite grann i Malmö, lite grann i Göteborg, vi har i Norrköping, vi har i Gävle, men nittio procent ligger i Stockholm eller i Storstockholmsområdet. Om vi då tittar på, jämför och delar upp de här tillgångarna som jag har och tittar på vad... Om vi hittar ett motsvarande annat börsnoterat bolag som har samma typ av tillgångar, då kan man säga såhär: Att det som vi har i Frösunda och det som vi har i Stockholm City, det är exakt den typen av tillgångar som Fabege äger. Och då består vårt bolag till fyrtiotvå procent av Fabege-tillgångar eller precis samma typ av fastigheter som Fabege har.

Sen har vi ungefär femton procent av våra tillgångar som ungefär som det som Hemsö har, alltså samhällsfastigheter. Det är bland de här centrumen, dock fokuserat bara i Stockholm, och de finns över hela landet. Och sen har vi då tillgångar till sexton procent som Sagax äger. Du vet, lätt industri, lite lager och såna här saker. Men också i Stockholmsområdet. Han finns över hela norra Finland, han finns i hela Tyskland, han finns i Périphérique runt Paris och han börjar finnas i Barcelona. Och sen har vi ungefär tjugosju procent av tillgångarna som ungefär motsvarar det som Klövern har.

Och då kan du altså köpa en portfölj av fastigheter som består av fyrtiotvå procent Fabege, femton procent Hemfosa, sexton procent Sagax och tjugosju procent Klövern. Fast med en fantastisk rabatt och allting i Stockholm. För de flesta tror ju, som du inledde med här, att vi har stadsdelcentrum eller gallerior. Det är inte alls det. Utan huvuddelen av tillgångarna är ju fastigheter av precis samma karaktär som Fabege har.

Okej, och vilket av de här bolagen då, om vi ska kalla era olika delar av ert bestånd för ett bolag då, är det som...

Som vi prioriterar nu?

Ja.

Ja, det är nog mer tillgångar av det som Fabege och vi har. Alltså, Frösunda, Stockholm City.

Mm. Du har ju varit med på marknaden ganska länge, sett mycket. Vart skulle du säga att vi befinner oss i dag om du skulle försöka karaktärisera fastighetsmarknaden just nu?

Vi har ju två faktorer som är viktiga. Hur ser finansieringsmöjligheterna ut och hur ser det ut konjunkturellt? Eftersom du ska ju hela tiden hitta hyresgäster till det som du har. Då kan man säga konjunkturellt så har vi ju bromsat in och bromsat in ganska ordentligt. Så där tror jag liksom det har toppat ur på hyressidan. Jag tror ju, du kommer inte mycket högre i den här fasen i alla fall med hyreshöjningar. På vissa områden som har släpat efter så är det klart. För det här är ju långsiktiga parametrar hela tiden. Ett normalt hyresavtal ligger på en fem till åtta, nio år och ännu längre många gånger. Så att konjunkturella svängningar påverkar inte så fantastiskt mycket direkt, utan det tar ju en period. Ofta så hinner du komma ur en konjunktursvacka innan avtalet ska omförhandlas.

Men nu är situationen ganska nära ett toppläge och till och med passerat det tror jag. Jag tror det börjar ta emot på åttatusen inne i CBD och de hyrorna var ju uppe på nio och ett halvt. Så att ja, lite grann en platåfas där och lite kanske neråt. Däremot på räntesidan som många har trott att nu ska igenom, att centralbanken i USA, att Fed började höja och höja ordentligt. Genom att konjunkturen bromsar in och bromsar in kraftfullt påhejad av många andra faktorer som alla känner till med Brexit och med handelskriget då som har initierats av Trump, så kommer centralbankerna se till så att det finns väldigt mycket likviditet och väldigt billigt kapital framåt. Så på räntesidan ser det ju kanske till och med bättre ut än vad det har gjort tidigare.

Så därför så förstår jag att om du tittar på hur börsutvecklingen har sett ut nu för marknaden generellt de kan man säga sista två, tre månaderna, så har ju fastighetsbolagen hållit sig fantastiskt bra. Och det kan jag mycket väl förstå för det är ju ett tillgångsslag som levererar säker avkastning och som du kan finansiera till en väldigt billig finansieringskostnad.

Om man kollar liksom på, för nu har vi gått igenom vad många skulle beskriva som en högkonjunktur som har varat väldigt länge dessutom...

Varat väldigt länge och med väldigt, väldigt låga räntor. Om vi då går in i ett nytt konjunkturläge med samma låga räntor. Har du sett något liknande hända tidigare?

Nej, utan vad jag tror att centralbankerna har lärt sig, och det här är ju lite unikt, det är att alla tror att man har förbrukat allt sitt krut igenom att man har ner räntorna på en minusnivå eller på nollnivå. Och så är det ju inte alls, utan vad man gör det är att man öser ut mer likviditet i marknaden när man ser att det börjar ta emot. Så att det hela tiden finns gott om kapital för investeringar, för konsumtion. Och dessutom så kostar det kapitalet väldigt lite i ränta att låna. Och det är ju den stora dämpande faktorn i en ekonomisk nedgång.

Och sen får vi ju, enligt traditionell ekonomisk teori så ska ju, när penningmängden ökar så ska ju inflationen öka, men det gör den ju inte eftersom det motverkas ju av en fantastisk teknologisk utveckling där allting blir billigare och billigare att producera. Det görs med mindre och mindre arbetskraft. Och det gör att du har hela tiden en arbetsmarknad som är i balans eller till och med ett överutbud av arbetskraft om du tittar globalt, vilket gör att inflationen inte tar fart. För det som driver inflation, det är när löneökningarna sätter i gång på ett kraftfullt sätt. Det brukar slå igenom. Men här har du som sagt var konsumtionen blir billigare, allting effektiviseras, produktionsapparaten blir annorlunda och behöver mindre arbetskraft, vilket gör att alla de här faktorerna är i balans. Och därför så får du inte inflation som en effekt av de här låga räntorna och den här påspädningen av likviditet.

In i stolen du sitter nu så satt för innan sommaren en forskare som heter Han-Suck Song som har studerat ränteläget över lång, lång period. Och han menar att det ränteläge vi är i nu är absolut ingen anomali, utan det här är normalläget om man tittar över tvåhundra år.

Ja, lite lägre, lite lägre. Ja, absolut. Men ungefär, ja det stämmer. Och att det är liksom 70-, 80-, början av 90-talet som är det som är de avvikande. Inflationsperioden där.

Ja. Jaha, och sen man kan säga det enda som är nytt där det är att man spär på likviditeten. Det har man inte gjort tidigare. Man trycker upp mycket nytt kapital. Och så det är inte bara räntenivån som är avgörande, utan faktiskt likviditeten i marknaden är ganska avgörande också. Det finns ju oerhört mycket kapital för fastighetsbolag att emittera obligationer till eller för aktiemarknader som definitivt håller sig på en väldigt bra nivå. Bolagen i USA har kunnat gå mot obligationsmarknaden, låna upp mycket kapital och sen så återköpa egna aktier. Och det har ju spätt på efterfrågan då på aktier. För amerikanska marknaden har ju varit fantastisk. Det är ju bara små hack i den kurvan. Det har ju varit så sedan 2008.

Vad om du blickar framåt? Tio år kanske? Vad tror du kommer hända?

Ja, det är jättesvårt. Det är en så lång period. När man ser hur snabbt omvärldsfaktorerna förändras. Vad det här har lett fram till och som kan vara en fara, det är ju att förmögenhetsomfördelningen har varit ganska kraftfull. De som har haft tillgångar har kunnat med de här låga avkastningskraven hela tiden har gått ner, har ju haft en väldig värdeuppbyggnad. Sen är det ju en fråga vad den är värd på lång sikt, det vet man ju aldrig. Men som det har varit nu. Och det där har ju skapat sociala spänningar. Det ser man ju på många ställen i världen. Och det är ju en stor politisk risk. Man ser gula västarna i Frankrike till exempel, det är ju ett utslag av det här.

Om vi säger att de här sociala faktorerna skulle få allting att krascha en gång till. Har du i dig en vändning till?

Ja, jag har väl inget annat som är bättre att hitta på att göra i så fall. Så det kan jag mycket väl tänka mig. Faktiskt. Det skulle jag inte ha någonting emot. Det är klart att i dag är det hyggligt bekvämt. Men jag menar, det skulle jag faktiskt inte tveka inför.

För hans egen skull så får vi väl hoppas att Sven-Olof Johansson slipper bygga upp sin förmögenhet en tredje gång. Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, en podd som görs av ekonomipodden Kapitalet och av Tessin, investeringsplattformen där du som privatperson kan investera i fastighetsprojekt. Nya projekt kommer upp hela tiden. Hitta någonting som du gillar på tessin.se