Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar investerare, entreprenörer och visionärer i den svenska fastighetsbranschen. Programmet ges ut av Tessin i samarbete med oss på Ekonomipodden Kapitalet. Och jag heter Erik Wahlin.

Jag kommer inte ihåg exakt hur jag beskrev det, men jag tror att jag sa jag att vi skulle dra i gång en konsumentprodukt, men att vi inte var tydliga än så. Vi gick ju nästan runt på stan med lösnäsa när vi drog i gång projektet. Av det enkla skälet att vi, när vi hade insett att det inte fanns några strukturella skäl till att bolånefonder saknades i Sverige, så var vi otroligt angelägna om att bli och vara först. Så att vi var väldigt, väldigt hemliga faktiskt under en lång tid medans vi försökte räkna ut hur det skulle fungera i praktiken.

Och så att även om vi drog i gång, så att säga öppnade kontoret i augusti 2016, så tog det ju nästan ett år ska jag säga innan omgivningen började förstå vad vi höll på med. Sådär och då var vi ganska nära lansering. Den svenska bolånemarknaden är enorm. Fler tusen miljarder och växer stadigt och snabbt i takt med stigande bostadspriser och en ökande befolkning.

Hampus Brodén hade varit topprankad aktieanalytiker inom bank och finans och jobbade som chef för en av storbanken SEB:s centrala funktioner när en kompis nämnde en affärsidé. Så föddes bolåneuppstickaren Stabelo som i dag lånat ut tjugo miljarder kronor och framgångsrikt slåss mot drakarna. Men Hampus historia, den börjar redan år 1975.

Jag är faktiskt född i Uppsala, vilket folk får gissa på när de hör min dialekt. För jag flyttade till Göteborg när jag var tre år gammal och har vuxit upp där tillsammans med min kulturarbetande mamma. Nej men min mor, jag tror att hon skulle beskriva att hon var maskör faktiskt tror jag. Det skulle vara den korrekta benämningen. Och hon jobbade för SVT och för svensk filmindustri bitvis. Så att jag har faktiskt vuxit upp mycket i min mammas sminkloge och liksom haft olika typer av kulturarbetare runt omkring mig. Så jag har väl kanske en lite udda bakgrund jämfört med en del andra människor som har hittat till finansbranschen.

Och vi blev sedan en lite större familj när jag var femton år gammal, när min mamma träffade en ny herre och hans tre söner och jag blev plastbröder. Så jag har egentligen tre bröder då som jag betraktar som bröder. Och växte upp i en förort nära centrala Göteborg.

Kan vi få ett namn?

Örgryte heter den förorten.

Det här är ju en fastighetspodd.

Just det, precis. Jag får inte glömma det. Husens placering. Folk vill ha fastighetsbeteckning, precis. Ja exakt. Nej men så där växte jag upp och fortlevde min gymnasietid i Göteborg och sen drog jag vidare till lite militärtjänst och annat upp i Norrland och sen därifrån vidare till Lund, där jag läste ekonomi helt enkelt.

Vad läste du på gymnasiet?

Där läste jag också ekonomi. Jag tänkte att jag ville ha en utbildning där man kunde få okej betyg utan att anstränga sig så mycket. Så då blev det ekonomi. Sen hamnade jag i Lund.

Ja, och vad läste du för ekonomi?

Jag läste ett internationellt ekonomiprogram med tysk inriktning.

Just det, för du var i Berlin ett år också.

Ja, precis. Nej men av någon outgrundlig anledning så bestämde jag mij för att läsa tyska fyrtio poäng, vilket jag har aldrig kämpat så mycket för att få drägliga betyg i någonting tror jag som på den där jäkla tyskan. Och jag har använt min tyska en gång under hela mitt yrkesliv. Det var när en tysk person hade ringt fel till HQ:s privatmäkleri i Göteborg.

Du bara ja, ja!

Exakt. Så det var ju i rent professionellt i alla fall någon form av waste of time. Men det är klart, det fanns väl andra värden med det. Men det gjorde jag och ja, det var internationell ekonomi med tysk inriktning helt enkelt.

Fanns det en finansiell inriktning i det också eller?

Ja men du vet hur det är med de där utbildningarna. Man blir mer och mer specialiserad på slutet. Så att jag var väldigt nära att välja mack, alltså nationalekonomi på slutet. Masn blev kvar på traditionell företagsekonomi så att säga, men med en hel del finansmarknadsinriktning då.

Och så kommer du ut från Lund. Då är det runt 2000 va?

Ja, det är prick 2000.

Så heta tider alltså.

Ja, det är roaring it-bubbla då. Så att jag får mitt första jobb på HQ Technology som var liksom den tidens stora techanalysavdelning i april 2000. Det är alltså en månad efter toppen på it-bubblan. Och det var sen tre år av Expedition Robinson som följde på det för att det röstades ju ut nya personer liksom varje månad nästan på grund av de här värdena som kollapsade så klart.

Jag kommer inte ihåg exakt hur stor HQ:s teknologianalysavdelning var, men den var nog trettio, fyrtio, femtio pers då när den var som störst.

Den var ju ledande.

Den var ledande, precis, det var den. Och men den kollapsade ju fullständigt då förstås när alla värden som man bevakade kollapsade.

Hur lyckades du hanka dig kvar som total nybörjare?

Ja, det undrar jag också faktiskt. Om jag inte minns helt fel så var vi tjugo juniorer som kom in när jag började och jag undrar om det var någon kvar när jag lämnade faktiskt. Så att det var låga löneanspråk och hårt arbete antar jag då som gjorde att man ändå var värd att behålla där ett tag. Och kanske inte helt talanglös.

Men sen så kom du ju vidare och fick en annan specialisering när den här sektorn då började bli så liten så att det knappt bar sig. Var du kvar på HQ då?

Ja, jag var det. Jag täckte då från första början konsultsektorn tillsammans med en herre som heter Odd Bolin, som var den starkt lysande stjärnan på teknologianalyshimlen då. Otroligt lärorikt att jobba för Odd. Och sen så gick jag vidare också när han var då ansvarig för hela analysen där och började följa lite mer mjukvaruföretag med sån här affärssystemutvecklingsinriktning, alltså ERP som man säger, alltså IFS och Intentia och de här. Och sen gjorde jag det under några år.

Men sen var det ju då som så att som sagt, tillgångsvärdena räckte inte för att underhålla sådär många analytiker. Så att ungefär vid den tiden så blev HQ av med sin bankanalytiker. Och då letade man väldigt länge efter någon som man skulle kunna då anställa och ersätta den här personen med. Men av någon anledning så resulterade inte den där rekryteringsprocessen i en ny senior bankanalytiker. Så att det hamnade bara i knät på mig att få lov att axla den rollen.

Och då gjorde man beräkningar att det kunde jag eventuellt göra då därför att jag kunde få lite support av en herre som heter Olle Nyström, som är en av Sveriges i mitt tycke absolut duktigaste fastighetsanalytiker på aktieanalyssidan som sen var på AP-fonden. Nu tror jag att han har bytt jobb igen, men han är otroligt duktig och blev lite mentor kan man säga för mig och bollplank för att utveckla en vettig bankanalys.

Och sen så gjorde jag det under några år på HQ med viss framgång. Jag skulle säga att det var ju egentligen alldeles, alldeles för mycket ansvar för en person som inte hade gjort det tidigare att bli ansvarig för en av börsens största sektorer. Men du vet hur det är när man hamnar på djupa änden av poolen, det går snabbare att lära sig då.

Du var väl ganska högt rankad under den perioden? Säkert senare också.

Nej, vet du vad? Eller senare, ja det var det. Tyvärr så fick inte HQ skörda frukterna av det förtroendet, vilket ju man kan ha lite dåligt samvete för såhär idag. För vad som hände var att jag blev rekryterad av Deutsche Bank och så småningom hamnade jag på Enskilda. Och det var på Enskilda som jag verkligen kunde skörda frukterna av mitt arbete och liksom det här faktumet det att någon gav mig det här ansvaret lite för tidigt.

Så att under Björn Janssons ledning, som var en helt fantastisk analyschef, och han och Henrik Falkenberg som ju har gjort stordåd först på Alfred Berg, sen på Enskilda och nu senast på Carnegie, så fick jag då ta ansvar för hela den nordiska bankanalysen. Och där med deras starka varumärke och de duktiga kollegorna och fina ledarskapet där så var det då jag lyckades liksom knipa den här första platsen som bankanalytiker. Som man ju som analytiker strävar efter liksom hela karriären. Så det var ju ett otroligt kul mål att få uppnå.

Men även om Hampus rankades som en av Sveriges bästa analytiker så kände han att det vore kul att göra något annat än att bara tycka till om saker och aktier. Han ville testa sig igen ut på den djupa sidan av bassängen. Och plötsligt så uppdagades det eine möjlighet när en herre som heter Anders Kvist, som var en legendarisk treasury-chef på SEB som har jättelång erfarenhet. Han har varit med, jag tror han var till och med treasury-chef eller något åt det hållet redan på Götabankstiden. Och en riktig renässansmänniska som hade ett treasury-jobb på SEB.

Han lämnade och gick vidare och blev faktiskt CFO för Kungsleden. Och då var ju den stolen tom och då stod banken inför ett läge där man skulle ställa om från så att säga det regelverk som gällde före finanskrisen till det regelverk som gällde efter finanskrisen. Och det kan ju kanske inte låta så dramatiskt, men det var liksom en hjärttransplantation. Det kom hur mycket nya regler om kapital och funding och likviditet och sånt som helst. Och dels behövde man ställa om hela balansräkningen, men man behövde också ställa om alla interna signalsystem, för att plötsligt så blev insatsvarukostnaden för allt som man producerar i en bank mycket mer komplicerad och förändrades väldigt mycket.

Så det framstod som en extremt kul grej att få lov att vara med och bidra till, nämligen att ställa om då banken till de nya reglerna i rollen som chef för Group Financial Management, som var alltså lite grann maskinrummet på banken vad gäller kapital, funding och balansräkningsstrukturfrågor. Så Group Financial Management på SEB sköter så att säga ramverket för treasury och business control och sådana saker. Och det behövde ju då ritas om i grunden på grund av de här nya förutsättningarna. Så att det blev så att säga mitt uppdrag.

Hur kändes det?

Nej men det var ju för att jag ville förstå hur det var att ha ett sådant jobb som jag bytte. Så att det var ju naturligtvis superroligt. Sen kan jag ju såhär i efterhand konstatera att jag trodde ju att jag kunde mycket mer än vad det visade sig att jag kunde när jag kom in. När man har tittat på en sådan här verksamhet från utsidan så är den ändå lite tillrättalagd och en del av nyanserna försvinner ju. Men när man är på insidan så ser man ju hela den osminkade kartan av alla nyanser. Så att det var ju en lite större uppgift än vad jag kanske hade trott när jag tog jobbet.

Hade du kontakt med bolånesidan då också?

Absolut. Den här avdelningen till exempel skapar ju alla funktioner och formler för hur man beräknar insatsvarukostnad. Så att vi hade ju, och är också den som håller ihop affärsplaneringen rent finansiellt. Inte strategiskt, men liksom de finansiella bitarna. Så att vi hade ju jättemucking dialog med alla affärsenheter inklusive retail och bolånesidan då.

Men hade du en åsikt om så att säga bolånemarknaden? Eller var du bara en som fick en beställning och sen såg du till att exekvera den?

Nej men GFM då, eller Group Financial Management på SEB på den tiden var ganska mycket också en liten analysresurs för ledningen i banken, för CFO och för CEO. Så tillsammans med det som kallades för CEO Office så var det ganska mycket filosoferande liksom om hur saker och ting skulle utvecklas. Framför allt ur ett finansiellt och regulatoriskt perspektiv, men ändock.

Hur var det då att sitta och ha, om du tänker på den du är i dag. Hur såg det ut på ett av Sveriges tre största bolåne- och hypoteksinstitut vid den tiden? Och det är det väl fortfarande va?

Ja, absolut.

Hur var det? Liksom vad fick du för insikter som du senare kunnat använda dig av?

Nej men, ja hur var det? Hur ska man beskriva det? Det som ändå var en bestående lärdom från den tiden är ju hur pass otroligt sammanflätat allt är vad gäller hur regleringar, hur små förändringar i regleringar kan få enorma förändringar på ekosystemet som är finanssektorn. Det finns någon gammal historia om hur man introducerade vargar igen i Yellowstone och hur då hela ekosystemet förändrades ner till minsta blomma, för att en sådan liten introduktion av en ny art förändrade hur allting funkar och hängde ihop.

De åt upp hjortarna och hjortarna slutade äta.

Precis.

Och viss växt och så vidare.

Exakt så. Och precis så är det ofta när man gör regulatoriska förändringar, vilket gör att man ändrar någonstans och plötsligt så är det inte lönsamt att göra det på det här sättet. Och då uppträder det någon ny aktör som gör det på ett annat sätt och så får det följdverkningar. Så att det var ju en lärdom, alltså hur nästan kaosteoretiskt finansiella systemet är. Man ändrar en liten grej på ett ställe så får det enorma efterverkningar.

Så att det blev ju ganska uppenbart under den perioden att det var extremt viktigt att förstå regleringar och regleringsförändring och också konsekvensen av det, men också hur det samspelar med förändrade kundbeteenden. För att kunderna är ju inte heller en statisk massa, utan de förändrar ju sig när omvärlden förändras. Och sen också då naturligtvis alla motsvarande förändringar som kommer av att teknik möjliggör nya saker.

Så att liksom i det här om man har ett venndiagram som består av tre cirklar, där den ena är regleringen, den andra är teknologi och den tredje är kundbeteenden, så är det liksom i mitten där de spännande sakerna händer. Så att det var väl en lärdom man fick med sig, hur viktigt det var att man förstod de delarna och hur de interagerade.

Nu hade du väl ganska bra koll på hur lönsamma bolånen var också redan som bankanalytiker. Just det. Bank- och finansanalytiker. Fick du någon, jag tänker ändå på att du senare startade Stabelo. Fick du redan en god känsla för det eller fick du en ännu bättre insikt i att det här är en affär som man skulle möjligtvis kunna göra själv med lite lättare ryggsäck? Alltså att det var en extremt stor affär.

Alltså svenska bolån är ju 3000-6000 miljarder i volym och därmed så är det ju inte bara den enskilt största affären i banksystemet, utan det kanske till och med är den största enskilda affären för svenska konsumenter full stopp. Jag är inte säker på att det finns någon annan sektor som har femtio miljarder intäkter från svenska hushåll varje år. Jag vet inte, det är möjligt att dagligvaruhandeln eller någonting har det, men det är ju en extremt stor intäktsström som betalas i bolåneräntor. Så det var ju uppenbart.

Däremot så var det långt ifrån uppenbart att det fanns en möjlighet att konkurrera med etablerade aktörer. Av det enkla skälet att när du ska skapa en bolåneprodukt så behöver du naturligtvis skapa en bra kundupplevelse för bolånetagarna. Men du har en till produkt och det är finansieringsprodukten. Därför att ingen som lånar ut pengar till bolån har ju de där pengarna själv. Stabelo har ju lånat ut nästan tjugo miljarder hittills och det är ju inte pengar som vi har, utan det är pengar som vi måste hitta någon annanstans.

Det är inte ekvitet från grundarna.

Precis, tyvärr. Och de som oftast finansierar det där, det är ju då de stora pensionsbolagen. Och det innebär att man har ju så att säga, det är också en kundgrupp. Vi har en investeringsprodukt som vi i någon mening säljer till pensionsbolagen, som vi måste övertyga dem att det är värt att investera i.

Och när det gäller då bankernas sätt att finansiera bolån så gör ju de det genom att ta in inlåning och genom att sälja bostadsobligationer i stor utsträckning. Och om du är Handelsbanken eller SEB eller någon utav bankerna som har funnits länge och har fina varumärken, så har ju de väldigt låga finansieringskostnader i de här bostadsobligationsprogrammen och på inlåningssidan. För att de åtnjuter stort förtroende och varit med länge.

Så att svenska pensionsbolag kräver inte lika hög ränta om man ska köpa deras bostadsobligationer som de hade krävt om det kommer en helt ny aktör som ska börja emittera bostadsobligationer. Vilket gör att det har funnits en extremt betydande vallgrav kring bolåneaffären. Alltså även om man kan smälla upp en digital bolåneplattform så har du bara gjort inte ens hälften av arbetet. Så jag trodde nog inte under den perioden ut att det gick att konkurrera med de etablerade aktörerna.

Men då hörde en god vän och före detta kund av sig till mig som heter Wilhelm Moberg, som har bakgrund i en av Brummerfonderna. Han var på Futuris i många år, var partner där. Och han hade då insett att i Holland så produceras det bolån på ett helt annat sätt i stor utsträckning. I Holland så är det rätt stor andel utav alla bolån som är utestående som har producerats av någonting som kallas för bolånefonder. Och det är alltså då helt enkelt finansiella institut som ger ut bolån men finansierar dem på ett annat sätt än vad vi är vana vid här i Sverige.

Hur då?

Genom att skapa fonder. Så att istället för att lägga de här bolånen på egen balansräkning och ta all kreditrisk och kapitaltäcka dem och allt vad man behöver göra då om man är bank, och sen ge ut bostadsobligationer och ta emot inlåning som finansieringskälla, så tar de bolånen och lägger dem i fonder. Ungefär som man kan lägga aktier i en fond och sälja fondandelarna så att säga. Och sen så säljer de de fondandelarna till framför allt då pensionsbolag, som då helt enkelt rent ekonomiskt blir ägare utav de där bolånen.

Och som bolånefond sitter man egentligen som administratör i mitten och ser till att kreditkvaliteten är god och att administrationen sköts. Att pensionsbolagen inte behöver göra någonting annat än att inkassera räntan på de här bolånen. Och sen tar man då förstås en fee för att man utför det här arbetet.

Och det här identifierade Wille runt sent 2015 någonstans där tror jag det var. Och bara liksom bollade upp den frågan vid något tillfälle vi lunchade om varför inte det här finns i Sverige. Och vi insåg bara att vi kunde inte riktigt svara på det, varför det inte fanns i Sverige. Det var en så pass intressant fråga att vi båda tittade lite närmare på varför. Och särskilt Wille då på heltid, för han hade nyligen lämnat Brummer.

Och vi kom fram till att det finns verkligen ingen anledning att det här inte kan finnas i Sverige, och det kan finnas till och med en anledning att det borde finnas i Sverige. Därför att det fyller ett behov, inte minst för pensionsbolagen. Och sen råkar det vara så että man kan med den finansieringsmodellen skapa en ganska trevlig produkt för bolåntagaren då.

Minns du var du var någonstans när ni bestämde er för att köra?

Nej, det gör jag faktiskt inte. För att jag minns var jag var när Wille så att säga introducerade mig för idén, för då satt vi på ett café i Stockholm. Men det var ingen hård gräns. För att tanken var inte från min sida i alla fall initialt att jag skulle vara med och grunda något bolag. Utan jag var mer kompis till Wille och...

Ett bollplank.

Vi sågs liksom från och till och pratade ofta om marknaden och så vidare. Och efter några luncher så hade vi liksom nästan, ja jag ska inte säga by accident, men det föll sig så att vi spenderade hela luncherna till att börja diskutera den här idén och varför den inte fanns. Och plötsligt så hamnar vi i ett läge där vi hade gjort det så mycket att det blev liksom nästan ett gemensamt projekt.

Ond då hade Wille även pratat med en kille som heter Mikael Ingelög, som också är en gammal vän till både Wille och mig, som hade bakgrund. Det sista jobbet han hade operationellt var att han var vd för Credit Suisse i Norden. Och jag hade då suttit i maskinrummet på bank och förstod kanske liksom kreditgivning lite grann och finansiering och de bitarna. Wille hade då en lång och dygert asset management-bakgrund från Brummer. Och Micke hade ju då dels derivatbakgrund men också hade han ju en väldigt lång karriär som relationship banker kan man säga. Så att han känner väldigt mycket utav de svenska pensionsbolagen och CEO:er och VD:ar. Så att även om vi är tre medelålders män så blev det ändå tre ganska kompletterande profiler.

Men du är nog den då, låter det som av er tre, som har bäst koll på hur ni ska få de tillstånd som behövs från Finansinspektionen. Är jag ute och cyklar eller stämmer det?

Alltså vi i dag har jobbat tillsammans så länge, så att just nu skulle jag inte vilja hävda att någon av oss har bättre koll än någon annan nästan. För vi har ju liksom tvingats att lära varandra allt kan man väl hävda. Men absolut, när vi drog i gång så hade jag väl kanske lite mer en profil av att interagera med FI och förstå. För det är inte en helt oviktig sak i den här typen av verksamhet att ha de rätta tillstånden och veta vilka man behöver och vilka man inte behöver, och hur då verksamheten ska se ut för att man ska få dem så snabbt och smidigt som möjligt.

Nej men så är det. Kyrkogården med projekt som inte har blivit av på det här området eller angränsande områden är ju ganska fullt av folk som dels kanske inte fullt ut har förstått vidden av att driva liksom reglerad verksamhet. Och dels ett och annat projekt som kanske inte heller fullt ut har så att säga haft de här... jag vet inte hur jag ska uttrycka det utan att låta för kaxig. Men det är inte helt lätt att utforma produkter till de här pensionsbolagen. Man must ha väldigt god förståelse för hur de funkar.

Vi beskrev i projektets inledning det som att det var nästan som att skapa produkter för rådjur. Minsta hastiga rörelse liksom, så man fick inte ge de här pensionsbolagen en enda anledning att tacka nej, för att då tackar de nej liksom. Så att det måste vara väldigt, väldigt hel och ren och liksom avvägt vad man erbjuder och hur man designar saker och ting.

Hade du någon syn på hur du trodde att den svenska, vart den svenska bostadsmarknaden var på väg då?

Jag har alltid från mina första år i Stockholm, när jag prompt skulle hyra för att sitta och vänta på den stora bostadskraschen, haft en ganska skeptisk hållning till bostadspriser och tyckt att det har liksom gått upp orimligt mycket hela tiden. Såhär i efterhand så kan man ju konstatera att den analytiska felbedömningen man har gjort är ju att man inte trodde att räntor kunde gå till minus femtio punkter liksom. Men eftersom man gjorde det så har man ju haft fel hela vägen.

Så att, men jag tror att personlighetsmässigt... man kan ju undra hur det rimmar med att bli entreprenör och säga upp sig från ett tjänstemannajobb och kastas ut i det okända. Men jag är ändå personlighetsmässigt lite försiktig och sådär, och har alltid trott och sett ofta lite nedsida i huspriser och på börsen. Och det har ju inte varit en orimlig analys på något sätt att se en nedsida på bostadsmarknaden.

Du har knappast varit ensam om det. Den har varit fel, men det betyder ju inte att det var en felaktig analys så att säga. Alltså man kan ju utifrån de parametrar som man hade under den här tiden så var det ju en ganska, ska man säga, det var väl ett huvudscenario för ganska många personer. Jag tror analysen i sig var sund, men den byggde på en felaktig premiss, nämligen att räntorna inte skulle gå till minus en och en halv procent. Men den premissen var det ju inte många som...

Nej, absolut.

...hade i sina kalkyler vid den tiden.

Absolut. Nej, men det jag menar är att när du då gick in i Stabelo, fanns det i era kalkyler, eller fanns det ett scenario, var det ett huvudscenario till och med att vi hade börjat närma oss någon form av topp på bostadsmarknaden?

Jag skulle hävda att vi har ändå förhållit oss ganska agnostiska till vart bostadsmarknaden ska ta vägen, men vi vinnlägger oss om att bygga in liksom säkerhetsmarginaler i produkten. Så att vi dels inte utsätter så att säga bolånetagarna för orimligt risktagande och dels inte utsätter investerarna i fonden för förlustrisk.

Fast det är ändå skillnad, för att transaktionshastigheten och volymerna är ju annorlunda om uppgången fortsätter eller om den brakar ner i backen. Då förändrar det ju också affärsmöjligheterna för Stabelo.

Ja, men vår analys är ändå att de kommer att vara relativt robusta. Man kan jämföra till exempel med vissa länder som hade lite större prissättningar under den senaste krisen, ta Danmark. Där var det faktiskt så att huspriserna föll ju rätt mycket i Danmark och det sätter sig också mer i BNP och så vidare än vad det gjorde i Sverige. Men man reggade ändå inte ett enda år av negativ tillväxt i bolånestocken.

Av det enkla skälet att årets bolånetillväxt har väldigt mycket att göra med de gångna tio årens huspristillväxt snarare än årets huspristillväxt så att säga. I dagsläget så länge det omsätts hus som folk har bott i ett tag, så har den som köper huset i regel lite högre belåningsgrad än den som säljer huset. Därför att den som köpte huset har helt enkelt bott i det under en tid när priserna har gått upp och då har belåningsgraden gått ner. Och därför så är det så att även om huspriserna går ner tio, tjugo, trettio procent i Sverige, så kommer omsättningen av hus och lägenheter att ske på belåningsgrader som är högre än stocken.

Nästan per automatik, eller inte nästan, per automatik...

Exakt, så ökar volymen i stocken för varje transaktion.

Exakt. Så att därmed så blir liksom bolånetillväxten nästan som ett glidande medeltal på huspristillväxten. Så att vi tror att så att säga förutsättningen kommer bestå även i andra konjunkturlägen eller huspriskurvor så att säga.

När ni bestämde er för att köra, då är det 2016. Du säger upp dig. Är det hösten 2016? Augusti 2016 står det att du börjar på Stabelo i alla fall.

Ja precis, ja men så var det. Wille och jag öppnade kontorshotelsrummet på Kungsgatan i augusti 2016. Micke bodde kvar i London vid den tidpunkten.

Då sa du upp dig på SEB?

Jag sa upp mig på SEB i början av det året.

I början av året. Sa du till din chef då att "jag ska förresten starta en bolåneutmanare, bara så du vet"?

Jag kommer inte ihåg exakt hur jag beskrev det, men jag tror att jag sa att vi skulle dra i gång en konsumentprodukt, men att vi inte var tydligare än så. Vi gick ju nästan runt på stan med lösnäsa när vi drog i gång projektet. Av det enkla skälet att när vi hade insett että det inte fanns några strukturella skäl till att bolånefonder saknades i Sverige, så var vi otroligt angelägna om att bli och vara först. Så att vi var väldigt, väldigt hemliga faktiskt under en lång tid, medans vi försökte räkna ut hur det skulle fungera i praktiken.

Och så att även om vi drog i gång, så att säga öppnade kontoret i augusti 2016, så tog det ju nästan ett år ska jag säga innan omgivningen började förstå vad det var vi höll på med så att säga. Och då var vi ganska nära lansering.

När hörde du talas om de första konkurrenterna, i betydelsen som också fick stämpeln bolåneuppstickare på sig?

Just det. Nej men vissa konkurrenter körde en lite annan approach än vad vi gjorde. Vi byggde ju väldigt mycket innan vi kommunicerade vad vi ville göra. Och det var ett antal aktörer som började kommunicera nästan direkt kring vad de ville göra. Så att jag tror faktiskt att det var ett antal aktörer som kommunicerade att de ville göra någonting åt det här hållet innan någon ens typ kände till Stabelo. Men det var nog ingen som började lika tidigt eller som blev klar lika tidigt som Stabelo med att faktiskt ha en produkt. Så att vi körde lite annan approach där. Vi såg ett värde i att köra under radarn under en ganska lång tid och sen börja kommunicera väldigt, väldigt nära lansering.

Hur ser ägarbilden ut vid den tiden?

Alltså vi hade ju rätt tur när vi drog i gång bolaget. För att normalt sett när man drar i gång en sån här verksamhet så får man ju lägga en del tid på att försöka övertyga någon att det är värt att investera aktiekapitalet. För det har ju inte varit helt gratis att bygga den här lådan och vi hade inte de där pengarna själva.

Men vad som hände var egentligen två tillfälligheter som gjorde att vi nästan fick aktiekapitalet utan att pitcha så att säga. Det första var att vi bollade idén med en herre som heter Kent Janér, som Wille kände framför allt, och även Micke. Jag hade träffat honom, men det var framför allt Mickes och Villes kompis så att säga, som är en av grundarna till den här berömda räntefonden Nektar inom Brummer. Så att han är en av partnersarna i Brummer & Partners. Och han är en ränte-nestor i Sverige. Lite ibland så beskrivs han som Sveriges George Soros. Nu vet jag inte om han kommer uppskatta den beskrivningen, men hur som helst.

And Wille bara vid något tillfälle bollade idén med Kent, mer för att få bekräftat att det här var någonting som var värt att satsa på. Varpå Kent tyckte att det var en bra idé och faktiskt frågade ifall han fick hjälpa till och finansiera upp lite grann.

Här har vi en person som verkligen förstår den här marknaden.

Ja, Kent är ju helt otroligt kunnig vad det gäller de här bitarna. Så att hans omdöme att det här var en bra grej, och min egen slutsats att det här kommer inte FI vilja stänga ner – de två grejerna var det som gjorde att jag vågade, och naturligtvis den egna analysen. Men det var de grejerna som gjorde att jag kände att jag vågade lämna mitt trygga liv som tjänsteman och ge mig på det här. Så där fick vi en liten sudd då utav Kent, lite grann by accident nästan.

Och sen så var det ju såhär att som du hörde på beskrivningen av Micke med sin investment banker-bakgrund, Wille med sin hedgefondsbackgrund och mig själv med min aktieanalys- och treasurybakgrund, så är det ju tre grundare som egentligen inte har sett en riktig bolånekund i vitögat, liksom inte professionellt i alla fall, i hela karriären. Så att vi kände att det kommer att krävas väldigt mycket fokus och energi att få upp den där investeringsprodukten.

Så vi ville nog gärna ha en partner som kan avlasta oss när det gäller själva bolåneprodukten, och någon som kan hjälpa oss att komma till bolånekunden och förstå bolånekunder. Och det är ju en ganska enkel slutsats att dra att till exempel Avanza är duktiga på svenska retailkunder och duktiga på att skapa kundupplevelser, och inte minst digitala kundupplevelser.

För vi var ju bestämda över att vi skulle ju bli ett nytt, väldigt digitalt bolåneinstitut. Och de har också kunder som är beredda att lägga sina affärer digitalt och inte är så rädda för att testa den typen av produkter.

Absolut. Demografiskt är det ju liksom en suverän kundgrupp som är tidiga användare och kunniga och alla de här grejerna.

Det är också, kan man säga, att Avanza är ett ganska uppvaktat bolag. I kan tänka mig att ni är inte ensamma om att approchera Avanza och vilja sälja en produkt som de ska sedan då bli partner i. Utan... men ni lyckas ändå.

Ja, precis, vi lyckas. Och vi inleder ett samarbete med Avanza. Men och då, apropå eftersom vi kom in på den här historien för att beskriva hur vi fick vårt aktiekapital, så var det så att Avanza då dels tyckte att det skulle vara kul att distribuera den här produkten, men man konstaterade också att det skulle vara kul att äga lite grann i den. Så att därmed fick vi liksom vår andra sudd att investera i verksamheten. Så att, och sen behövde inte vi mer pengar i det skedet. Så att vi drog i gång med Kent och Avanza som finansiärer.

Avanza har tjugo procent va?

De har tjugo procent. Sen skedde det en ny runda där Avanza stoppade in lite till. Därför att det var ganska uppenbart att det var värt att göra det där bolaget stod, och att accelerera utvecklingen lite grann. Så att de var faktiskt uppe på trettio procent till och med.

Men av olika skäl så bedömde de att det inte var rätt att ligga på en nivå där man kunde riskera att behöva konsolidera den här verksamheten. Det finns ju sådana här redovisningsmässiga skäl att välja olika nivåer att ligga över eller under och så här. Så att de bestämde sig för att de vill nog ligga under tjugo.

Så att i en senare kapitalresningsrunda, där bland annat Nordic Capital kom in... nej förlåt, det var ytterligare en runda. Men en senare runda där vi tog in ett antal svenska family offices och däribland Ramsbury, alltså familjen Perssons family office, så har Avanza sålt ner till under tjugo procent. Så nu ligger de på nitton komma nio ungefär.

H&M-Persson ska man väl säga för de som inte vet vad Ramsbury är. Och som också är en stor fastighetsinvesterare i Sverige.

Exakt, exakt.

Så då har vi också några som verkligen har koll på marknaden och ändå tycker att det här är störtintressant.

Ja, förhoppningsvis.

Ni har ju, måste man säga, en väldigt bra ägarskara nu, både med er grundare och med de som kommer externt och går in. Har det varit viktigt?

Jag skulle säga att det har varit jätteviktigt. Alltså, det är otroligt skönt som operatör av ett bolag att ha ägare och styrelse och annat som verkligen förstår vad man håller på med. Så att man kan gå direkt på de viktiga frågorna liksom i olika sammanhang när man ses. Så att det har varit jätteviktigt för oss.

När får ni er första vanliga retail-bolånekund?

Alltså när vi drog i gång så portionerade vi ut inbjudningar för att ansöka om det här lånet för att testa processer och sådär. Så vi vågade liksom inte ställa upp dörren till ladan direkt. Så vi skickade ut mejl till Avanzas kunder. Vi får vår första ansökan i december 2017.

Och då hade vi som målsättning att få upp det här på tolv månader när vi drog i gång i augusti 2016. Men vi hade helt missbedömt komplexiteten i att fixa vad som till slut blev tre stycken tillstånd hos FI, bygga infrastruktur för att ge ut bolån, för att managera fonden, övertyga de här pensionsbolagen att de skulle investera. Så att vi bommade den tolvmånaders deadlinen som vi gett oss själva med ett knappt halvår.

Men såhär i efterhand så är vi supernöjda med att det bara tog ett och ett halvt år. För vi hade helt missbedömt vissa aspekter utav den där lanseringen. Så att då ger vi ut vårt första bolån i slutet... jag under om det var så att det godkändes i slutet och sen betalades ut precis på andra sidan årsskiftet i januari eller något sådant där.

Och sen i april 2018 så öppnade vi dörrarna för den breda marknaden. Så då kunde vem som helst gå in och söka. Och sen växte vi med Avanza under en tid och gjorde bara bolån via Avanza. Och sen har vi efter det adderat några stycken distributörer, bland annat Nordnet.

Och nu senast har vi även adderat några solcellsbolag faktiskt. För att vi har skapat lite gröna bolån som lämpar sig väldigt väl för distribution via folk som säljer energieffektiviserande saker till villor framför allt. Och nu gör vi faktiskt en hyggligt väsentlig del av vår totala utlåning via egen kanal, alltså via Stabelo.se.

Om jag vill bli kund hos er, när ska jag gå via Avanza eller Nordnet och när ska jag gå direkt till Stabelo.se?

Alltså du får samma lån. Det är liksom samma löptider, samma priser vilken kanal du än kommer in via. Så att om du är en Avanza-kund och har alla dina affärer hos Avanza, så kanske du tycker att det är värt att samla liksom var du ser dina grejer hos Avanza. Men vi har också väldigt många kunder som kommer rakt in via Stabelo.se, och då är enda skillnaden att man loggar in på Stabelo.se på mina sidor istället för Avanza på mina sidor. Vi har lite mer funktionalitet på Stabelo.se, du ser lite mer grejer vad gäller ditt bolån. Men det är en ganska lik upplevelse ändå.

När man går in på Avanza och tittar, då har ni ju att man där i alla fall så är det upp till sextio procents belåningsgrad, vilket är förhållandevis lågt. Varför har ni gjort det valet?

Nej men det har väldigt mycket att göra med att det vi löste från allra första början, det var att faktiskt få upp en investeringsprodukt som vi kunde sälja till pensionsbolagen. Därför att när vi drog i gång då... svenska bolånekunder hade lite olika räntor, men de kunder som hade bra räntor eller låga räntor, de hade inte fått låga räntor för att de var väldigt bra kreditrisker i regel eller för att de hade väldigt låga belåningsgrader. Utan de hade oftast fått bra räntor för att de var pigga på att förhandla eller för att de hade väldigt mycket annan affär som de kunde ge till banken, som kunde motivera banken att sänka räntan på just bolånet då så att säga.

Vilket innebar att om du fyllde en portfölj bara bestående av bolån under sextio procents belåningsgrad, då fick du lite lägre risk, för det är lägre belåningsgrad än om du hade gått hela vägen upp till åttiofem, men du offrar ingen avkastning. Därför att det var liksom ikke risken som var avgörande för vad bolånet hade för ränta.

Så att det var en ganska easy sell till de här pensionsbolagen. Att såhär: vet du vad, vi börjar här därför att vi kan nu sätta upp en portfölj som är liksom ett lågrisk-subsegment av svensk bolånemarknad, men ni offrar ingen avkastning. Det var ju liksom ett, om man nu...

Det gillar rådjuren.

Det gillar rådjuren. Så att i ett läge där vi inte hade något track record, när folk kanske inte kände oss som team, där produktkategorin inte ens fanns i Sverige och det var väldigt mycket unknowns, så kunde vi liksom plocka bort en riskfaktor och skapa extra komfort hos de här pensionsbolagen.

Vår glasklara ambition är ju att bli ett fullödigt bolåneinstitut som har en fullödig produkt med många fler så att säga lånesituationer. Med lån för folk som kanske inte har så lätt att få lån, eller om det är ungdomslån eller vad det nu kan vara. Eller för den delen lån i samband med att man köper bostad och inte bara när man flyttar ett lån från ett ställe till ett annat ställe. Och naturligtvis också högre belåningsgrader. Så att vi är i dag drygt tio, tolv heltidsanställda utvecklare och ett antal konsulter på det som bara håller på med utveckling av produkter. Och de är ju där i huvudsak för det vi bygger i framtiden, inte för det vi har i dag.

Ni har en stock på tjugo miljarder nu. Är det så?

Vet du vad? Vi har bruttoutlånat knappt tjugo miljarder sen start de här fyra åren, men vi har en stock på knappt sjutton miljarder. Så att det har skett lite amorteringsaktivitet under perioden. Det är därför de två siffrorna skiljer sig.

Vad tror du om tio år? Låt mig omformulera en fråga. Hur stor andel har ni på bolånemarknaden i Sverige?

Försvinnande liten andel.

På nyutlåningen?

Fortfarande en ganska liten andel ska jag säga. Vi uppskattar att... såhär, svensk bolånemarknad växer ju med kanske fem procent nu någonstans där årligen. Och det är ju fem procent av tretusen sexhundra miljarder. Så att nettoutvecklingen, eller nettoutlåningen, är ju då fem procent av tretusensexhundra miljarder.

Men det visar egentligen inte hela bilden av vilken marknad det är en ny aktör slåss om. Därför att i det döljs en hel massa amorteringar. Och när till exempel någon flyttar ett bolån från en bank till en annan bank, då ges det ju ut ett bolån på ett belopp hos en bank, men det betalas ju av ett motsvarande belopp. Så att det blir ju netto ingen förändring. Men det är fortfarande en volym som en ny aktör slåss om.

Oh ja, verkligen.

Exakt. Och det är samma sak med nyköp. Om någon går och köper en ny bostad så kanske det är så att säljaren betalar av sitt lån på den bostaden, och sen så får den som köper bostaden ta upp ett nytt lån. Så att där har du återigen då, där är inte bruttobilden samma som nettobilden.

Så vi uppskattar att det kanske brutto nyutlånas i Sverige i storleksordningen sjuhundra miljarder årligen. Om du betänker att vi brutto utlånar knappa miljarden i månaden så hör du att det finns rätt mycket liksom att fightas för kvar.

Men då har ni ändå en dryg procent.

Vi har någonting sånt, precis exakt.

Det är ikke så illa ändå.

Nej, men vi ligger på plan och där vi vill vara sådair. Så att vi klagar absolut inte, men man kan ändå konstatera att det finns ju väldigt mycket outnyttjad potential kvar.

Ond hur ser ni på ägarbilden i framtiden? Kan man tänka sig att det kommer att finnas en publik möjlighet att köpa in sig i Stabelo?

Altså vi är än så länge huvudsakligen fokuserade på att bygga bolaget faktiskt och har ganska lite diskussioner om exakt hur en eventuell exit ser ut. Det behöver inte vara en exit, det kan vara att man släpper in nya ägare bara på ett nytt sätt. Men det är klart att den här typen av verksamhet skulle kunna vara noterad. Absolut, det är klart den skulle kunna vara det.

Men det finns bolag och verksamheter som blir mycket, mycket större än vad vi är utan att bli noterade också. Så att jag kan bara konstatera att det finns inget som utesluter att en sådan sak skulle kunna hända. Men det finns liksom ingen idé om exakt hur ägarbilden ska se ut sådär långt fram i framtiden. Vi är fokuserade på hur mycket medel vi behöver för att investera i verksamheten. Och om vi ser att det finns avsättning för att... vad vet jag, att return on investment är enorm för att investera i ännu mer marknadsföring eller liknande, så då kan vi tänka oss att ta in mer ägare.

Men samtidigt just nu är vi väldigt välkapitaliserade och intäkterna växer ju rätt bra liksom hela tiden. Så att vi får se. Det kanske kommer nya rundor här så småningom och exakt hur de kommer fungera, det får vi se då tror jag.

Ni har ju en ovanlig upplåningsmodell för att vara på den svenska bolånemarknaden. De flesta då, de stora hypoteksinstituten, de finansierar sig ju ut bostadsobligationer. Och de har ju en lite konstig situation nu när det är i stort sett ingen ränta på dem, och Riksbanken suger upp så många de får tag på i stort sett. Hur ser du på det?

Här är ju en fråga som vi skulle vilja prata mer om egentligen, men inte så ofta pratar om för att den är... det är en lite komplicerad materia. Men precis som du säger så är det ju så att på grund av bostadsobligationernas lite unika status som väldigt likvida instrument, som instrument som Riksbanken köper nu när de bedriver sådana här kvantitativa lättnader et cetera, så har ju räntan som ett pensionsbolag får när de investerar i en bostadsobligation och swappar om den till samma räntebindning som de svenska bolån har – då är avkastningen i princip noll.

Det vill säga hushållen vars pengar pensionsbolagen förvaltar, de får ju alltså i princip inte betalt för att de finansierar andra hushålls bostadslån. Medans genomsnittsräntan för tremånaderslån i Sverige i dagsläget är väl, om man tar för hela bolånkollektivet, runt en och en halv procent. Så att om hushållen betalar en och en halv procent för sina bolån och hushållen som finansierar den bostadsutlåningen på andra sidan ekvationen så att säga får noll, då är det ju en rätt betydande avbränning mellan låntagaren och finansiären, som i båda fallen är då hushåll i slutändan.

Medans vår modell bygger ju på att vi lägger bolånen på pensionsbolagens balansräkningar i princip och tar en avgift för att administrera bolånen. Och den avgiften är ju mycket, mycket lägre än en och en halv procent. Vilket innebär att alla bolån som finansieras medels bolånefond i vår tappning och prissättning genererar en mycket större ränteintäkt för hushållen som finansierar de här bolånen.

Så att vi tycker att det är lite extra kul att gå upp på morgonen och veta att vi bidrar till så att säga svenska pensionssparare, som ju behöver all hjälp de kan få i det här klimatet. Nollräntor och höga fastighetsvärderingar och höga p/e-tal på aktier är ju en ganska bedrövlig utgångspunkt för alla som kommer ut i arbetslivet i dag och vars pensionsmedel ska liksom bli någonting när de blir äldre.

Vi har gjort, vi har räknat på det en del och kommit fram till att en svensk ungdom som kommer ut i yrkeslivet i dag och ska jobba tills man är sextiofem, måste rimligen spara tre gånger så mycket pengar, tre gånger så stor andel av sin lön, som samma persons föräldrageneration behövde spara för att kunna gå i pension med två tredjedelar av sin lön i pension vid sextiofem års ålder. Så att pensionsspararna står ju inför en, jag skulle säga, jättestor utmaning i den här avkastningsmiljön. Och att få vara en liten, liten bidragande faktor till att den situationen blir lite bättre, det tycker vi är liksom kul.

Har regulatorerna och politikerna förstått det här tror du?

Jag tror absolut att det finns massa begåvade regulatorer och politiker som har förstått det här. Min bestämda uppfattning dock är att samhället som helhet inte är så medvetet om omfattningen av det här problemet som man kanske borde vara. Alltså det här är i värsta fall en lite slow motion car crash, att vi håller på och glider in i en situation där det blir en utmanande pensionssituation för många för att avkastningen kommer inte räcka till för att ge dem en bra pension.

Tusen tack för att du kom hit Hampus.

Tack själv. Det var väldigt roligt att ha dig här.

Jättekul att vara här.