Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar investerare, entreprenörer och visionärer i den svenska fastighetsbranschen. Programmet ges ut av Tessin i samarbete med oss på Ekonomipodden Kapitalet. Och jag som intervjuar heter Erik Wahlin.

Det här avsnittet är inspelat på Fastighetsmässan i Kista nyligen, där vi träffar en rad spännande fastighetsprofiler och intervjuar dem i Tessins studio som specialbyggts på plats på mässan enbart för detta syfte. Gästerna är både sådana som aldrig varit med i podden och gamla favoriter som gör comeback.

Och en av de här återkommarna, det är dagens gäst Olle Larsson, som var med i avsnitt nummer elva av Fastighetsprofilerna. Då berättade han om sin karriär och om sitt fastighetsbolag Sisyfos, som har en udda idé: att köpa sådant som ingen annan vill ha. "På lång sikt är det alltid en bra affär att köpa något som är nere på botten", sa han då. På den vägen blev han ägare till en av Sveriges mest omtalade fastigheter, Dragongate, som ligger vid motorvägen i Älvkarleby.

Idag ska vi prata lite om Dragongate, men vi ska också prata om några av de senaste affärerna. Bland annat köpet av Solbacka, känt för att vara internatskolan som Jan Guillou gick på i verkligheten och inspirationen till skolan Stjärnsberg i Jan Guillous bok Ondskan. Men vi börjar med lite repetition.

Nej men vi köper det som ingen annan vill ha och ingen annan förstår av många olika skäl. Det blir ganska billigt, man får ganska mycket påhejare. Man kan jobba med en process gemensamt med samhället och utvecklas. Så det blir väldigt roligt att jobba med det som vi säger: svårt är roligt, enkelt är tråkigt. Vi tycker att det omöjliga, det är det som triggar oss.

Och om folk är osäkra på vilka ni är så brukar det räcka med att säga att: "Ja men det var de som köpte Dragon Gate".

Ja, precis.

Så det är väl eran största varumärkesstärkare får man ju säga.

Ja, man brukar säga att vi byggde Zlatans kyrka också. Det är en sån här grej som brukar komma upp. Och vi var jagade av maffian på Wenngarn. Då börjar man förstå att det är ett annat, annorlunda företag.

Var kommer du ifrån?

Jag är en jakankille från förorten här. Och ja, uppväxt i det här svenska sjuttiotals supertrygga modellen i Viksjö.

Hur hamnade du i fastighetsbranschen?

Jag var en frustrerad kund egentligen i ett vinstprojekt inne i Birkastan, min första lägenhet. Och tyckte att logistiken var så dålig. I grunden pluggade jag organisation och kultur i Uppsala, ekonomi. Och jobbade med butikslogistik med Rustagruppen och hjälpte dem att utveckla streckkoder och sånt som kom på nittiotalet då. Jävligt gammal.

Och sen då så skulle jag bygga en egen lägenhet eller köpa en lägenhet och då-

Bara vind under produktion, en av de första med vind.

Och då tyckte jag logistiken var så dålig. Så jag sa på någon blöt fest där: "Det här kan vi göra bättre. Ni startar bolag med mig istället." Och sen på morgonen knackade de på hantverkarna och sa: "Nu ska vi startar."

De tog dig på orden verkligen.

De tog mig på orden.

Och det blev Sisyfos på en gång eller?

Ja, det hette BLT-projektering i många år beroende på att vi var tre killar som startade. Och sen när jag köpte ut dem i början på 2000, då bytte jag till mitt varumärke Sisyfos som mina andra företag heter.

Och Sisyfos, det var ju då en stackare som lyckades reta de grekiska gudarna till den nivå så att han tvingades att i evigheten rulla upp en sten för ett berg. Och precis när den kommer upp på toppen så rullar stenen ner igen på andra sidan.

Och sen tror jag också, var det inte så att det även kom örnar och hackade i hans lever precis efter det där.

Ja, det är en ganska tragisk historia om man ska vara ärlig. Men de brukar säga det att ha ett fastighets- och byggföretag som heter Sisyfos är ganska märkligt med tanke på att han kan aldrig bli klar liksom. Och det tycker vi är lite roligt, man blir ju inte heller klar.

Men iden handlar om existentialismen egentligen att Sisyfos lurade gudarna en tredje gång. Han var en riktig, riktig rövare för att han bestämde sig för att rulla upp sten var det bästa han visste. Och då var det inget straff längre. Det var en belöning. Och just det där att ta tag i de där riktigt svåra sakerna och jobbiga sakerna och se glädjen i det. Det är lite det vi står för. Svårt är roligt, enkelt är tråkigt.

Var det er affärsidé redan från början?

Nej, det tror jag. Men sätter man siktlistret hela tiden och är lite, lite överilad eller så, så är det mer en personlighetstyp kanske som jag är. Att man hamnar i skiten eller lovar för mycket, då får man också leverera.

Sen vi pratades vid senast i Fastighetsprofilerna så har det hänt mycket och det mest spektakulära som har hänt, det är ju pandemin med allt vad det innebär. Hur har det påverkat Sisyfos?

Alltså det är klart det påverkar, men framför allt påverkar det vår omgivning skulle jag säga. Folk frågar mig: "Hur funkar det under pandemin?" Och såhär, ja det är klart att det är kaos, men det var det innan också. Det är det efter också. Så vi lever ju också i den här ganska organiska kaosvärlden där det är ganska mycket drama, det händer saker.

Så för oss har det varit en ganska spännande tid ändå för att människor ändrar sitt livsmönster och sitt livsbeteende. Och det skapar enorma möjligheter för oss fastighetsutvecklare att också hitta, liksom anpassa oss till det när vi jobbar annorlunda, reser annorlunda, bor annorlunda, flyttar ut till landet. Så att mycket av de projekten vi jobbar med blir direkt präglade också av det, av det som förstärks med pandemin. Det vill säga att människor tänker igenom sitt liv och börjar leva annorlunda.

Har det på sätt och vis till och med varit en komparativ fördel för er?

Det tror jag.

Vilket sätt märker du att de andra fastighetsutvecklarna halkar efter?

Nej, men de har längre processer. Vi är ju väldigt snabba och agila och jobbar organiskt. Så att vi kan ju, vi är en liten organisation, så jag kan ju ta ett beslut. Jag tror när vi köpte Solbacka så tog det två dagar så köpte vi Solbacka och en månad senare var boken klar och projektet igång.

Så i och med att vi är ägarledda och inte är kopplade till någon annan finansiär än vår bank eller har några obligationer eller några styrelser eller sånt, så kan vi hitta på lite vad vi vill. Och när man är agil, då blir det ju i en förändringsvärld. Då kommer man ju också snabbare kunna anpassa sig till nya förutsättningar.

En sak som verkligen, där ni verkligen sticker ut är att ofta när ni har köpt ett stort projekt, ett spektakulärt projekt, Dragon Gate, Solbacka, Filadelfia, vad det nu kan vara. Så träffar ni intressenter, ofta också lokalbefolkningen, till exempel i Solbackas fall. Och så frågar ju så klart alla: "Vad kommer hända nu?" Och då kan ert svar vara: "Ja, vi vet inte riktigt. Vi får se lite vad som händer."

Ja men är inte det en sak i Sverige att när vi går in och skapar delaktighet i en detaljplan eller i processer, då har vi redan bestämt oss. Då är planen redan klar. Och då får man väldigt svårt att få människor att engagera sig när man har så stor kunskaps- och utvecklingsbeskrivning i förslaget.

Så därför blir det här sättet som vi har att direkt bjuda in och fråga människor: "Vad skulle ni vilja ha på Solbacka? Vad ska göra att ni vill bo här, besöka här eller arbeta här?" Och då får man så otrolig, vi får liksom hundratals, tusentals förslag och idéer och tankar och människor känner sig delaktiga. Och det är liksom grunden i hela Sisyfos-processen att vi får ett lokalt starkt engagemang.

Hur fick du nys om Solbacka första gången?

Jag tror Sverige är ett ganska litet land och vi är ju lite kända för att köpa det som ingen annan köper. Så att de har varit på oss många gånger, flera mäklare och försökt få oss att köpa Solbacka. Så det var nog tre, fyra år sedan.

Du är den första man ringer när man har en fastighet som Solbacka?

Ja, jag brukar säga att jag är den första de ringer och så säger jag: "Vänta, vänta tills ni har försökt allting annat, då kan ni komma tillbaka." Men då är också priset ett annat.

Solbacka består av ett antal byggnader på den Sörmländska landsbygden, lite mer än en timme från Stockholm. Sedan skolan lades ner 1973 har den fört en långsamt tynande tillvaro. Först som konferensanläggning och sen som flyktingförläggning och har nu stått i stort sett tom i flera år. Anläggningen inkluderar en fullstor idrottshall, tennisbanor och den närbelägna golfbanan hörde tidigare även dit.

Olle Larsson tycker att det påminner om en anstalt eller ja, kanske ett regemente. Även om Sisyfos går in i investeringar med ett öppet sinne så finns det oftast ett embryo till en plan. Så också i det här fallet.

Jo, det finns ju, och i det här fallet när vi tar Solbacka så är det ju mycket det här flytta till landet i staten. Man kan liksom skapa. Om vi tänker någonstans mellan resort och permanentbostäder så händer det massor med saker. Kan man bo där? Kan man besöka där? Kan man jobba där? Det är en otroligt vacker miljö.

Alltså vi hade en idé om second home där folk skulle kunna ha liksom en lägenhet i Stockholm men var väldigt mycket där nere och då skapa liksom all service med transporter, med hunddagis, restauranger, padelhall, tennishall, golfbana, vardagsrum, kontorscenter och twenty four seven service alltså. Så någonstans där ser vi att vi är på väg. Och det är jag helt övertygad om. Men vilket content behöver man? Vilken typ av boende behöver man? Vilken typ av service behöver man? Det är det vi försöker ta reda på.

Jag tror många hade dömt ut det där. De trodde nog että nästa steg var en rivning av hela altet om det inte bara skulle stå och förfalla.

Ja, och det blir ju kan man säga att man skapar en fastighetsskuld. Om man inte renoverar så för varje år så kommer man ju närmare en rivning. Så är det ju. Ungefär två miljoner per år kan man säga att sådana här fastigheter måste underhållas med. Och det är klart att nu är det tio år man inte har gjort någonting. Så då börjar man lite på minus naturligtvis.

Men det är också trehundra miljoner, kanske i dagens fastighetsvärde fyrahundra, femhundra investerat i ett otroligt vackert område och välplanerat område. Så det är klart att gräva upp de pengarna som vi brukar säga, att återskapa det värde som finns, det är ju inte bara ekonomiskt intressant, det är också hållbart och historiskt intressant. Så att om vi skulle bygga upp den här Solbackastrukturen, då pratar vi om femhundra miljoner.

Så ni har bjudit in folk som bor omkring, haft informationsmöten. Hur mycket förändrar du och bolaget sina planer utifrån den feedback ni får från de som bor i närheten?

Extremt mycket. Och det är ju inte bara... Man kan säga att när vi bjuder in då till Solbackadagen som vi hade, då har vi tre community. Solbackapojkar, golfmänniskor och sen alla som bor i...

Solbackapojkar, det är de gamla eleverna.

Ja, det är gamla eleverna, precis. Och då blir ju, då kommer ju nästan tvåtusen personer. Då gör vi det tillsammans.

Tvåtusen personer kommer dit?

Ja, som alla egentligen sätter upp en post-it eller kommer med förslag.

Vänta lite, men tvåtusen personer? Då måste ju till och med du ha blivit förvånad?

Ja, jag var extremt, extremt förvånad. Jag trodde femhundra kanske. Men vi gör också med idrottsklubben. Så vi sponsrar Stjärnhovs IK och de sköter all liksom markservice, parkering, mat, dryck, uppträdande, musik, ungdomar.

Och på alla våra projekt så är ungdomarna i centrum. För vi försöker få dit skola, ungdomar, träning, hälsa. Det blir en helt annan energi när vi gamla fastighetsgubbar går med magen i vädret eller golfare.

Men när du då har bjudit in, då har ni också committat på ett sätt som gör att det blir oerhört svårt att dra sig ur fort.

Ja.

Är det en del av din egen process också att du inte vill kunna ta dig därifrån?

Ja men.

Utan du måste rulla stenen upp hela vägen tyvärr.

Ja, det är bra. Det är inte så många som har sett det, men Zlatan berättade en gång för mig att han... vi frågade varför är du så jäkla, liksom hur kan du vara så jävla kaxig? Hur kan du stå där och säga "jag ska göra tre mål, jag är gud" och så vidare. Det är ju hans sätt att motivera sig själv för att han har sagt att han ska göra tre mål. Då får du gå ut och göra tre mål.

Och det är exakt samma. Om jag skickar ut ett mejl, "nu ska jag göra det här", då har jag ju lovat det. Sen kan man på morgonen efter kanske man ångrar sig, men då är det för sent. Då har man ju skickat ut ett massmejl till tretusen personer att man ska göra en grej. Så det är ett sätt att motivra sig själv. Ångrar mig många gånger.

Hur viktig är lönsamheten för dig?

Ja, det är ju en diskussion som jag och banken har ganska ofta. Jag är ju värdebyggare och min bank i alla fall, den pratar om kassaflöde. Så att vi har extremt olika sätt att se på samhället.

Och jag tycker dessutom att monetärt värde inte är det centrala. Det är ju en basfunktion för att det ska funka att låna, för att det ska funka med hållbarhet. Men jag tycker det är spännande att tänka vilket värde bidrar liksom de här fastigheterna till samhället och till människorna där. Och då blir ju... men det går man inte till banken och skriver ner för då får man ju lite utmaningar.

Banken måste väl känna dig ganska väl vid det här laget?

Ja, vi har utmaningar med att som om vi köpet Dragon Gate, då får jag en grupp med fastigheter som ligger i en grupp som min fru äger. Och så en grupp med belåningsbara fastigheter som jag äger. För att det funkar inte med dagens AI-system och banksystem att blanda portföljer som vi gör. Man får renodla det som är liksom väldigt, väldigt normalt och det galna, det får man lägga någon annanstans.

Nu har du öppnat. Jag tror sist när du var med i Fastighetsprofilerna, då var det ganska nytt. Du köpte Dragon Gate 2018 va?

Mm.

Och så har du hållit på något halvår eller någonting med den. Vad har hänt?

Ja men vi sa det att det skulle behöva tre år. Ett år på att liksom städa upp det, vilket vi gjorde under tiden förra gången. Ett år att bjuda in och göra testevent för att fråga människor vad funkar med cykelevent, hotell, upplevelser, spa, camping, vad är det för något va? Och tredje år där vi ska börja göra i ordning och bygga om till det då.

Så nu har det ju blivit lite ryckigt där för precis när vi hade gjort det första året då, eller lite efter det, då började först en Kinakris. Och våran kompis då, ambassadören då som hade, ja, som var lite offensiv i sina uttalanden och de kontakter vi hade i Kina, han avgick ju sen. Så det kom ju egentligen hösten 2019. Då började det knaka lite grann kring Kinafrågorna för det ligger ju nära Kina, det får man ju erkänna. Och sen kom pandemin då som också är kopplat till Kina naturligtvis. Så då har det ju blivit lite svårt att få liksom eventkontinuiteten.

Så nu har vi gjort en jäkligt spännande plan som vi sitter och jobbar med finansieringsmässigt och ja vi har en jäkligt spännande idé.

Can du avslöja någonting av den?

Min farsa brukar säga "if I tell you I have to kill you". Och jag vill ju inte ställa till med någonting här så.

Kan du på något lite mer mystiskt sätt ändå ge en hint om? Utan att du behöver döda mig menar jag.

Nej precis. Nej men det handlar ju naturligtvis om att jag tycker att det är ett experience-ställe Dragon Gate. Alltså det finns en... och DHS Group och några av våra kompisar har visat nu att privatmarknaden är otroligt sugen på ställen som Steam eller Beach House och sånt.

Så det är klart att Kina och hela liksom Östasien är ju superspännande. Så det är klart att de två tankarna, om man håller dem i huvudet samtidigt, då förstår man ungefär vart vi är på väg. Gå in i nya världar och kanske resa till Kina utan att vara i Kina.

Om man jämför med Solbacka, finns det samma lokala community att ta hänsyn till när det gäller Dragon Gate? Alltså finns det samma lokala engagemang kring?

Nej, snarare skulle jag säga tvärtom. Alltså det här projektet sedan 1985 när kommunen byggde det här Älvkarleby eller Giraffhotellet eller vad man kan, Giraffstallet. Så har det här varit någonting som folk har skrattat åt. Och kommunen har också betalat dyrt fortfarande skulle jag säga för de lånen och det. De tog det, åttatusen invånare i Älvkarleby kommun.

Så det har liksom varit förknippat med skam och dessutom en viss norduppländsk misstro på goda grunder efter trettio år. Och det är, jag kan ärligt säga att det är det svåraste av våra projekt. De andra, de har liksom en egen livsgnista i samhällsbyggande. Vi är ju samhällsbyggare. Och det här är ju något annat. Så jag förstår ju utmaningen att hitta lösningen, men det gör ju bara att det är roligare.

Läget är ju fantastiskt.

Ja.

Och alla i hela Sverige i stort sett vet vad det är för någonting. Är det det man kan bygga på också?

Ja, man kan säga att marken är ju också, precis som alla våra projekt, marken som en distributionsmark eller exponeringsmark är också värd pengarna ändå. Men det är så att vi har en väldigt ambivalent, skulle jag säga, relation till Kina i Sverige idag eller västvärlden. Vi är liksom nyfikna men ändå ointresserade, lite rädda men ändå. Det är så långt ifrån vår verklighet och vår vardag. Så vi har inte riktigt hittat vilken knapp. Vilken knapp ska man trycka på för att folk liksom ska tycka att det här är jävligt spännande. Det är konstigt, det kan vi enas om att det är.

En fastighet som jag tycker sticker ut i er portfölj och som också är ett ganska nytt förvärv, det är ju Filadelfiakyrkan i centrala Stockholm.

Ja.

Det ligger ju väldigt, väldigt bra. Det är väl ingen som egentligen tycker illa om den. Den har inte dåligt rykte. Det var väl många som skulle vilja äga en sådan fastighet.

Det roliga är att vi äger inte fastigheten och det är det som är väldigt speciellt i den här affären. Att vi egentligen var det så att Filadelfia närmade sig oss för att sälja det som heter Rörstrands slott som sitter ihop med kyrkan, som är ett slott från 1500-talet. Och de har inga pengar och så ska de bygga om den här kyrkan från 1930 som Lewi Pethrus byggde som är fantastisk. Det var Europas största frikyrka.

Och då sa de: "Kan inte du köpa den här kyrkan för sjuttio, åttio, nittio, hundra miljoner eller något sådant? Då har vi råd att bygga". Och samtidigt hade Kaggeholm borta uppe, ute på Ekerö, Kaggeholm slott, hade Filadelfiakyrkan en folkhögskola. Och de var på väg att flytta och då kläckte vi idén att: Men tänk om de flyttar in i slottet, köper slottet av er, betalar till Filadelfiakyrkan och Filadelfiakyrkan köper renovering av oss. Och vi använder de pengarna för att köpa Kaggeholm av folkhögskolan. Så det blir som en cirkel där vi bygger om slottet, bygger om kyrkan och som betalning får Kaggeholm slott.

Det låter smart.

Ja, det känns såhär smart. Jag är inte helt säker på hur det gick till, men de hade invigning den där 23 oktober nu och de påstod att Gud hade sänt mig. Jag är inte kristen då, så jag var, jag är tveksam. Men det blev väldigt, väldigt bra och det var väldigt kul att jobba med ett trosarbete. Alltså, pastorerna heter de.

Ja, just det. De sa att du har blivit skickad av Gud.

Ja, alltså det är deras förklaring på hur sådana konstiga saker händer som verkligen var supermärkligt. Att det var... alltså inte... i min värld är ödet då kanske eller slumpen eller turen. I deras värld är det Gud som styr.

Hur hanterar de att du då inte är troende?

Nej, det var ganska viktigt för Filadelfiakyrkan att hitta motiveringar där och såhär. Och då enades vi om att Olles liksom värdegrund vilar på kristen grund, hans tro. Där enades vi. För att de behöver kunna kommunicera det internt och kanske också externt.

Ja, byggbranschen har ju liksom i många delar ett dåligt rykte och det är arbetskraftsinvandring, arbetskriminalitet. Så att för dem är det otroligt viktigt att vi är ett liksom moraliskt och ett värdegrundsbaserat företag för att de ska kunna jobba med oss.

Och så är det väl också delvis? Eller helt.

Ja, vi tycker det. Men det är svårt idag skulle jag säga i byggbranschen att hålla ordning på alla regler och grejer, så att...

Ja, men jag tänker kanske också på era grundvärderingar.

Ja, grundvärderingar. Valloxen.

Ja.

Det är superspännande egentligen idén när vi köpte det som är en gammal också anstalt och en gammal förfallande, sjuka flickor eller epilepsi som det heter idag då. Men idén var att bygga ihop en skola med ett äldreboende. Så det var själva grundidén och det hade ju gått ganska bra med tanke på hur pandemin utvecklades sedan. Vi är i Knivsta utanför Stockholm ska jag säga för de som inte har full koll på det här.

Men sen så såg vi då att äldreboende är ju en form i Sverige där man nästan väntar på döden. Man lever i snitt åtta månader på ett äldreboende. Det är väldigt svårt ått integrera med en förskola i skolverksamheten. Så att då började vi titta på att bygga ihop skola, förskola, företagscenter och hundratre bostäder.

Där man har gemensamma resurser i verkstäder och matlagning och även två personer som är någon slags samhällscoacher som betalas via avgiften som ska jobba för att utveckla samhällserbjudande, livserbjudande för de som bor och lever där.

Jag tror borgmästare hörde jag talas om?

Ja, borgmästare har vi använt som begrepp. Men då säger folk: "De bestämmer, de här människorna ska bara hjälpa till". De ska finnas där som ett stöd när kanske övriga samhället inte ser människan. Att människor är sedda och behövda. Hur använder vi människors resurser?

Så att för mig har det varit ett otroligt spännande projekt och också nyttjandegraden i en skola är så extremt låg och den står tom på sommaren, men också att det är svårfinansierat. Skolpengen räcker idag inte till våra skolbyggnader. Och då bygga en skola integrerat med ett samhälle där man delar på gympasalen, på biblioteket, på restaurangen, på skolgården och allting. Det är superspännande.

Hur ser intresset ut?

Ja, det är superstort och vi säljer allt vi säljer. Vi har sålt en lägenhet för över åtta miljoner i Knivsta. Det är garanterat rekord.

Jag måste passa på att fråga dig också. Ett av dina lite mer berömda projekt är Wenngarn Slott, eller ökända projekt får man väl säga, i alla fall när du tog över. Ska vi fräscha upp minnet lite? Jag vet att det var rysk maffia. Du hittade, var det hundrafyrtio stulna bilar på tomten? Stämmer det. Och du tvingades ha livvakter. Vad hände?

Nej, men jag tycker det gick väldigt, väldigt fort. Folk tror att ett varumärke inte går att förändra, men just platsvarumärken är ju ganska spännande. För utvecklar man så att människor får en annan känsla så kommer de också ganska snart få en annan bild. Idag skulle jag säga att de som bor på Wenngarn, väldigt få kommer ihåg eller har ett minne av att det någon gång ska ha varit något problem här på Wenngarn.

Men det var en kaotisk tid och på samma sätt tog vi på oss projekt som vi egentligen inte hade erfarenheten, kunskapen eller resurserna att klara av. Vi gick in, vi var väldigt svenskt naiva helt enkelt. Och då lärde vi oss extremt mycket. Så det utvecklades väldigt, väldigt mycket och idag funkar det fantastiskt bra. Och jag precis håller på med en ny detaljplan tillsammans med kommunen om att utveckla ytterligare hundra bostäder på Wenngarn. Så att kommunen är också extremt nöjd med utvecklingen.

Vad har du för drömprojekt som du inte ännu äger? Eller mardrömsprojekt? Eller vad ska man kalla det för? Finns det något du sneglar på och känner att det här skulle vara en grej för mig? Och det kommer att bli en vacker dag.

Ja men det finns ett projekt som jag funderar mycket över. Det skulle vara kul... vi har pratat om frizoner med myndigheter ibland. Att vi har så extremt mycket lagar och regler i Sverige. Så det skulle vara spännande att få ett frizonsprojekt där inga regler och lagar gäller. Men att byggaren då, eller fastighetsutvecklaren och operatören och kunderna tillsammans får bygga någonting som funkar men som är oberoende av lagar och regler. Inte flykten från New York alltså, att inga lagar och regler gäller, utan just på bygg- och fastighetsområdet.

Ja, men man kan säga att vi har väldigt, väldigt mycket regler i bygg- och fastighetsbranschen. Och många av reglerna är liksom inte kompatibla med hur vi lever idag. Alltså på ett hotell kan du bli instoppad i en låda och sova. Men ska du bygga en lägenhet till en artonåring, då måste den vara trettio kvadrat för att den ska vara godkänd som lägenhet. Men unga människor har inte råd med en lägenhet på trettio kvadrat. Och då kan man kanske bygga en på tio, men det får man inte. För alla badrum måste vara så, alla dörrar måste vara så, alla kök, alla sängar.

Och samma sak med trappor och tillgänglighet. Alltså man kan tänka sig former, man kan tänka sig olika typer av ventilation. Så det finns otroligt mycket spännande. Om vi hade ett blankt blad. Inga regler, inga krav. Och så här, hur ska vi bygga då? Vi går tillbaka till sextonhundratalet liksom. Med de resurser, den kunskap vi har. Vad spännande vi skulle kunna bygga och testa nya saker.

Har du testat idén? Alltså på politiker och...

Ja, det fanns... det här har varit uppe och det finns i ett par länder i världen har man provat det här i enstaka projekt då. Och juridiskt sett är det naturligtvis svårt, men det har diskuterats just för att vi har en både en process när det gäller bygg... den här liksom bygglovsdetaljplaneprocessen som är extremt långsam och extremt oorganisk. Det vill säga vi tar inte hänsyn till brukarna. Vi integrerar liksom inte brukarna i processen. Men också att det begränsar oss. Det blir väldigt stereotypa produkter i samhället.

Alltså ett vårdboende, man kan inte bo i ett vårdboende. En förskola, när vi inte behöver förskolan så är det lika bra att riva den för den går inte att använda till någonting annat. Så den här typen av multihusfunktion, hur lever vi i framtiden? Det... jag tycker att det är på sin plats att politikerna skulle våga, men de måste också lita på fastighetsutvecklarna och byggarna.

Vad tror du? Tror du att du kommer att få igenom det?

Jag tror det. Jag tror att det finns ett jättebehov av det. Vi jobbar på i Knivsta med så kallat termitventilation. Och det gick egentligen till så att jag vill inte ha en kylanläggning för tio miljoner i skolan, för jag själv mår inget bra av AC, alltså manipulerad luft som vi säger, eller kyld luft eller värmd luft. Och då hittade vi ett system där vi byggde åttahundra meter gångar under jorden, där luften liksom gonar till sig och blir varm eller kall. Alltså varm på vintern och kall på sommaren. Så att egentligen den luften som kommer ut där är alltid i princip femton grader.

Och det är ett superspännande system som knappt man får tillstånd för, för att ventilationsbranschen tycker inte... de har inte sålt en fläkt, allt är självdrag. Så just det, testa nya system utan att behöva ta hänsyn till regelverken. Och då har vi använt ett system som egentligen heter aktiva don. Det vill säga att vi mäter luften för att bevisa att det här funkar. Så har vi hundratrettio don som hela tiden mäter koldioxid, lufttemperatur, luftfuktighet och närvaro. Så då kan vi hela tiden se till att luften är bra. Och då behöver vi inte skicka igenom tiotusentals liter flöde. Så genom att bevisa att luften är bra, då kan du kringgå regelverken när det gäller flöden. Och det är liksom den typen av ingenjörskonst som vi måste ta för att skapa ett hållbart samhälle.

Har du några projekt som inte ens du vill ta i?

Nej men jag brukar säga såhär, jag vill inte ta i projekt där det finns för mycket konflikter i projektet. Alltså jag brukar säga att jag vill gå in i ett projekt när alla har gett upp lite grann för då är alla överens om att det behöver utvecklas, att vi behöver göra någonting. Då kan vi dra tillsammans.

Men ett projekt där det finns väldigt starka konflikter och ärvda konflikter, det skulle jag säga, då försöker jag... alltså den negativa energin när folk har borrat ner sig i sina skyttevärn och sitter och skickar grejer, som lite på Djurgården just nu då. Där får jag ingen bra energi och där vill jag helst inte vara. Jag vill vara där alla är happy land. Där alla är glada.

Du har hört Fastighetsprofilerna, en podd från Tessin där vi intervjuade fastighetsbolaget Sisyfos vd och grundare Olle Larsson på plats på Fastighetsmässan i Kista.

Hos Tessin kan du investera direkt i säkerställda lån till byggprojekt och få en bra avkastning. Gå in på tessin.se och registrera dig till nyhetsbrevet så får du en uppdatering varje gång det finns ett nytt projekt att investera i.

Jag heter Erik Wahlin. Stort tack för att du lyssnade.