Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Fastighetsprofilerna är programmet där vi träffar folk i den svenska fastighetsbranschen. De är kända, okända, unga och gamla men förenas i intresset för att köpa, utveckla eller sälja fastigheter. Programmet är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin – företaget som gör det möjligt att investera direkt i fastighetsprojekt via crowdfunding. Jag heter Jacob Bursell.

Så det vi gjorde bland annat var att vi försökte ju till exempel få kontakt med enhetschefen på Stadsbyggnadskontoret för att få till ett möte om det här och förklara och ja hit och dit. Men det gick ju absolut inte att få någon kontakt med honom. Så vi åkte till Stadsbyggnadskontoret och satte oss i receptionen och väntade ut honom tills han kom. Flera dagar satt vi där.

Ja. Är det sant? Och haffade han. Ja. Så fick vi prata med honom face to face. Och sen efter många andra turer hit och dit så fick vi ändå igenom det. Så trägen vinner. Det är väl oftast.

Det finns människor som älskar att hålla sig mitt i vägen och ta det säkra för det osäkra. Och så finns det sådana som Ellen Cederholm och Jessica Schweiler. Båda två är i trettiofemårsåldern. Jessica är uppvuxen i Hallstavik, kommer från en byggarfamilj och flyttade till Stockholm och läste juridik för att få se något annat än fastighetsbranschen. Ellen kommer från Stockholm men flyttade till London i tron om att hon skulle bli konstnär men förlikades med verkligheten och blev jurist.

När Ellen och Jessica lärde känna varandra så jobbade de på advokatfirman DLA. Men de insåg ganska snart att de hade ett gemensamt intresse. Båda två hade köpt, renoverat och sålt lägenheter som en hobby på fritiden. Och med det var ödet på något sätt beseglat. De sade upp sig från DLA och startade Lenka Properties med idén att utveckla vindar i Stockholms innerstad. Bolaget fick en flygande start, men sen stannade marknaden.

I den här intervjun berättar de om hur det kändes att lämna tryggheten på advokatbyrån, hur deras första projekt höll på att gå i stöpet fullständigt och hur de nu utvecklar verksamheten för att inte stå och falla med priserna på lägenheter i Stockholm. Och den ni hör först i programmet, det är Ellen Cederholm.

Vi jobbade båda två på DLA. Jag jobbade med fastighets-M&A och vanlig M&A. Och ja, hade väl, jag började faktiskt jobba i receptionen på DLA. Så att jag hade väl varit där i kanske nio år innan jag slutade. Totalt sett då. Och hur är det att jobba på en sån här byrå? Ja men man lär sig ju otroligt mycket. Alltså det är ju en fantastisk skola. Förutom att det är ju väldigt kul när man kommer som nybakad jurist sådär och man får väldigt mycket kompisar och vänner som vill och gör samma sak. Så att det är en väldigt härlig teamkänsla. Plus att det är väldigt hårt jobb. Så att man får ju lära sig väldigt mycket om att, alltså i min roll då som när det var mycket transaktioner, det handlar ju mycket om att driva projekt och projektleda. Man får ju väldigt snabbt slängas in i olika branscher och träffa massa olika typer av människor och sådär. Så det är väldigt kul och lärorikt.

Och Jessica, hur lär du känna Ellen i den här miljön då? Ja, vi jobbade ju på samma advokatbyrå, men det var ju hundra sextio anställda och Ellen och jag satt ju inte på samma våningsplan och vi jobbade inte med samma juridik. Men som Ellen säger, det blir lite som en familj även om det är en stor advokatbyrå. Man träffas på konferenser och jag tror vi hittade varandra ganska snabbt trots att vi jobbade med olika saker. Vi upptäckte att båda var de som satt kvar sent på kvällar, på helger. Båda tyckte om att arbeta helt enkelt. Sen började vi prata om att både Ellen och jag renoverade lite lägenheter på sidan av båda två och upptäckte att vi hade en gemensam nämnare. På den vägen började vi umgås och finna varandra innan vi hoppade på nästa resa.

Men Ellen, varifrån kom din idé då att hålla på lite som sån här månskensfastighetsperson? Det är ett nytt uttryck för mij. Ja men du renoverar lite grejer. Ja men precis. Men jag har ju alltid varit väldigt intresserad av att skapa saker, oavsett vad det har varit egentligen. Jag har en väldigt kreativ del i mij också som jag måste få utlopp för någonstans. Det fick jag lite där. Så jag köpte och sålde lägenheter, renoverade, byggde om och sen upptäckte jag att jag kunde tjäna ganska bra pengar också på det vid sidan av. Så att det var lite så det rullade på.

Men hur hinner man det om man jobbar på en advokatbyrå? För fördomen är att man ändå jobbar många timmar som ung advokat, liksom jurist. Ja, det är en jättebra fråga. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man hann med det där, men det gjorde man. Alltså om man vill så går det. Man hittar tiden.

Och hur trillar du Jessica in i det här? Ja men lite, inte samma som Ellen så som har den kreativa sidan. Jag kommer från en familj som är i byggbranschen. Hela min släkt är i byggbranschen i olika konstellationer. Från att ha byggföretag till att vara hantverkare själva och köpa och sälja fastigheter. Jag försökte mig på juridiken för att komma lite ifrån det där, men hamnade då just med entreprenadjuridik, så allting inom bygg. Så jag var med i avtalsprocesser innan man gick in i affärerna, men även sett sidan när det blir en fight på slutet, när det inte blir rätt och riktigt. Och som sagt, på sidan av blev det ju köpa och sälja och få iväg en produkt. Och upptäckte ganska snabbt att juridiken inte riktigt var det jag kanske ville syssla med i långa loppet. Och på så sätt gå mer över till att bygga.

Minns ni när ni första gången insåg att ni båda två håller på med det här på sidan om? Ja, eller jag minns kanske inte exakt det tillfället, utan det gick nog ganska fort. Jag vet att Ellen höll på att avsluta ett projekt vid Hornstull och vi bollade ju ganska mycket idéer om hur produkten kunde se ut. Och jag hade avslutat ett projekt vid Mosebacke som var en vind som hade gått väldigt bra. Och det var väl där och då som vi bestämde att vi skulle köra någonting gemensamt, lite större. Och sen började vi spåna på det, titta på projekt och vi insåg väl ganska snabbt att varför köra bara lite större? Vi hoppar av och kör fullt ut. Så det var ett stort hopp.

Ett stort hopp. Så det första ni gjorde tillsammans, det gjorde ni som företagare? Det gjorde vi. Och då föll det sig så eftersom att Jessica precis hade gjort det här projektet, vindsprojektet vid Mosebacke, som hade gått väldigt bra. Då tänkte vi att vi köper vindar. Det verkar kul och bra. Och ja, du kunde ju allt om det. Absolut. Eftersom att du hade gjort det. Hade gjort ett vindsprojekt så där kunde man allt. Så då bestämde vi oss på att fokusera på det hundra procent. Och så hade vi satt som mål att när vi har signat två stycken vindar och vi har bygglov på ett av de här projekten så säger vi upp oss. Och det gick ju mycket snabbare än vad vi hade tänkt egentligen. Så inte så långt därefter så sa vi upp oss och körde vindarna hundra procent då.

Men här sitter ni då som jurister på en advokatbyrå, DLA, men det är väl en fin byrå? Absolut, det är en av världens största advokatbyråer, affärsjuridiska byråer. Ja men det är i alla fall vad era föräldrar skulle betrakta som ett riktigt, hederligt arbete. Och sen så säger du upp dig för att det var– Ja min pappa är jätteglad. Hur kändes det? Ja men det var ju jätteläskigt på ett sätt. Och mycket påverkan sådär från familjen också att ja men ska du inte i alla fall bara ta tjänstledigt? Måste ni verkligen säga upp er? Ni kan väl ta tjänstledigt för det får man ju göra för att starta eget. Men då var vi såhär nej, vi ska inte ha någon fallback. Vi måste, det får inte finnas någon återvändo. Det här ska lyckas. Vi får inte ha någon fallskärm i det här. Så att– Allt eller inget. Det är allt eller inget. Och ja men vi trodde på oss själva och hade så klart mycket stöd från andra också som tyckte att vi hade något på gång.

De här två vindarna som ni började med då. Kan du berätta om dem? Ja men den första vinden som vi köpte var en vind på Odenplan. Vi var ju superglada och nöjda och kanske lite naiva. Det är ett kul projekt på så sätt att vi får ju skratta lite åt det i efterhand. Det var ett gårdshus som vi hade köpt. Vi skulle bygga fyra stycken minitvåor på trettio kvadrat. Superfina med terrasser och så vidare. Vi köpte ju då det här och vi hade ju ändå jobbat som advokater, men vi missade att skriva in i avtalet att om ifall att vi inte får bygglov så går ändå köpet åter. Och där hamnade vi då med stadsbyggnadskontoret att de inte tyckte att brandlösningarna i gårdshus är så optimalt. Så det var ju, första projektet var ju väldigt mycket magont så.

Då får man ett brev från stadsbyggnadskontoret där det står tyvärr– ni kommer inte få bygga i princip. Och vad känner man då? Ja, det var många känslor där och då. Många sömnlösa nätter. Men jag tror att där och då var det nog bra att vi hade den bakgrunden vi hade från juridiken. Att problemet är till för att lösas. Vi måste bara hitta en lösning som stadsbyggnadskontoret är nöjda med. Och det var också då under det projektet som vi myntade ett litet ordspråk eller mantra som vi brukar säga till varandra om man stöter på problem, vilket man gör hela tiden. Vi Microsoft Word - Document1 har ett som heter Alpha. Om det är något jobbigt säger vi bara "nu är det bara Alpha på". Och Alpha står ju då för A i acceptera problemet, hitta lösningen, fokusera på den och avancera. Den är faktiskt väldigt bra. Vi har haft så mycket hjälp av den. För det är ju det det handlar om. Man får liksom tänka bort alla känslor och allt. Att man kan vara arg, upprörd över orättvisor och hit och dit. Man måste bara hitta en lösning och fokusera på den så att man kan fortsätta framåt. Det är det det handlar om.

Så det vi gjorde bland annat var att vi försökte ju till exempel få kontakt med enhetschefen på Stadsbyggnadskontoret för att få till ett möte om det här och förklara. Men det gick ju absolut inte att få någon kontakt med honom. Så vi åkte till Stadsbyggnadskontoret och satte oss i receptionen och väntade ut honom tills han kom gåendes. Flera dagar satt vi där och haffade han, ja. Så fick vi prata med honom face to face. Och sen efter många andra turer hit och dit så fick vi ändå igenom det. Så trägen vinner oftast.

Jag som aldrig har utvecklat någon fastighet, jag kan ju fråga mig var hittar man en sån här vind? Hur hittar man vinden? Och hur presenterar man det projektet för de som säljer? Ja, men det är a bra fråga. Det är många som ställer just den frågan till oss, att inte alla vindar är färdigbyggda i Stockholm. Och svaret är nog tvärtom. Det finns väldigt många vindar kvar som inte är exploaterade. Och jag tror anledningen, just om man tittar i Stockholm med omnejd, är att det är långa processer, det är boenden som ska tycka till och det är alltid någon som röstar nej. Vi hade ett projekt som vi köpte där de processade i föreningen i tolv år innan man röstade igenom. Så det gäller att ha lite tur. Det ska vara tajming när man kommer in, det är rätt styrelse. Men annars är kontakter egentligen den enda ingången till vindar – konsulter, mäklare som är nischade just på råvindar. Vi har också kör en hel del bara kalla utskick till BRF där vi har identifierat att det finns bra vindar. Och ibland får man napp men oftast inte då.

Menne om det finns då, ni kommer på något vänster på att det finns en obebyggd vind hos min förening exempelvis. Vad gör ni då? Ja men antingen då som Ellen sa så kontaktar vi styrelsen, någon i styrelsen som man får tag på. Man skickar ett brev, följer upp med ett brev till. Och vad är argumentet? Varför tycker ni att föreningen ska exploatera vinden? Det är oftast en dold tillgång i fastigheten, så är det ju. Och många föreningar har ju kanske också ett källarutrymme, man kan ha förråd. Det är mycket pengar in. Och många vindar som vi bygger, då är taken väldigt dåliga för föreningarna, så man passar på att göra det i samband med det. Man kanske får en hiss, det är väldigt vanligt att föreningarna passar på att bygga det eller renovera befintliga hissar, trapphus. Man får piffa upp hela fastigheten. Och jag tror att det är argumentet gentemot de boende – att när vindsytan är klar så har de ju dels nya avgifter in och en förbättrad fastighet.

Men sen har vi den här tillståndsprocessen som vi var inne på. Hur är det att jobba mot kommunen och stadsbyggnadskontoret om man är proffs som ni är? Ja men det är ju väldigt frustrerande. Det är en utmaning. Särskilt om, alltså både jag och Jessica är ju personer med extremt dåligt tålamod. Och det är mycket det det handlar om – tålamod, och sen att man hamnar hos rätt person. Det är ju lite grann ett lotteri beroende på vem man hamnar hos vad man kan få igenom. För det är ju mycket tycke och smak och en bedömningssport i mycket vad som kan accepteras och inte accepteras hos stadsbyggnadskontoret.

Men hur kan den processen se ut då? Och hur lång tid kan det ta? Det är det som också är en extrem prövning för oss tålamodsmässigt. Vi har ju haft några projekt som nästan tagit tre år att få igenom ett bygglov, när ett annat projekt kan ta tre veckor. Så det är väldigt svårt att planera en verksamhet om ifall att vi får börja bygga nu under våren som vi ändå har räknat med, eller om vi får bygga 2022. Så det är svårt för en verksamhet. Därav så behöver man hela tiden fylla på med projekt som kan dra igång de här perioderna. Så att många föreningar säljer ju med färdiga bygglov och då kan de ju ta lite mer betalt. Det är enklare för entreprenören att kalkylera och planera tiden.

Hur kan det vara så att man kan få olika bemötande av olika handläggare? Och hur kan ett projekt ta tre veckor och ett, som du sa, flera år? Vad är grunden till de här stora skillnaderna? Ja men det är ju människor som sitter och gör bedömningarna om någonting är varsamt utformat eller inte. Och det är ju jättesvårt. Alltså jag har all respekt för jag att det är en väldigt svår uppgift att bedöma om någonting är varsamt utformat eller inte inkräktar för mycket på det offentliga rummet. Alltså det beror ju helt på vad man kommer ifrån själv som person och vad man gillar och vad man är van vid, om man är gammal eller ung och såder. Jag tror att det är helt naturligt att man gör bedömningarna på olika sätt. Men om man är otåligt lagd? Då är det väldigt frustrerande. Det är inte kul alltså. Man får vänta på att få svar, man kanske inte vet när man får svar.

Eller ringer ni och ligger på de här handläggarna? Ja gud, ringer, mejlar, besöker, telefontrakasserar. Men det är också en väldigt hårfin balansgång för ibland får man ju också lugna sig lite grann för att inte göra någon irriterad och lägga ens ansökan längst ner i högen istället bara för att tolv samtal kanske inte alltid är bättre än tio. Så är det ju, den är väldigt hårfin. Så där får väl vi växeldra och lugna varandra ibland, att nu räcker det med de här tio samtalen för den här veckan. Har du någon slogan för det också eller? Nej, det borde vi nästan ha. Alfa-motsigheten, "fast lugna ner dig".

Men det finns ju en kassaflödesfråga här också. När får ni betalt i ett sånt här projekt? Ja för oss då, det är ju som du säger, det är mycket pengar ut och väldigt lite pengar in under en sån här process. Det är ju när slutkunden tillträder som vi som bolag får betalt. Så det är ju månader som det är lite mer kämpigt. Så är det ju för alla entreprenadsbolag.

Men er nisch blev då vindar i Stockholm. Vad har ni mer än det? Vad är det ni gör som skiljer er från andra, eller vad är produkten? Ja, det vi har byggt, det är ju lyxbostäder helt enkelt i Stockholms innerstad. Allt ifrån små lägenheter på nitton kvadrat till stora, jätteflotta lägenheter på tvåhundra kvadrat. Så det har varit väldigt brett faktiskt. Vi har hela tiden anpassat oss efter marknaden och vad kunderna vill ha. Det tror jag har varit vår styrka också i och med att Lenka bara består av mig och Jessica. Så att vi kan ju sitta och ta ett väldigt stort beslut bara över en kopp kaffe på fem minuter. Vi behöver inte bolla med någon eller stämma av med någon kommitté eller styrelse, utan det är vi som fattar besluten och därför har vi kunnat anpassa verksamheten mycket efter vad marknaden vill ha.

Vad hade ni för förväntningar på det här när ni drog igång? På vad Lenka skulle bli? Oj, vilken bra fråga. Alltså, vi tänkte nog att vi kan bli hur stora som helst. Det finns inga begränsningar. Det är väl lite det tankesättet tror jag som vi tänkte. Och att det här med vindar kanske var en inkörsport till att göra andra saker. Och det är väl så vi har fortsatt jobba egentligen.

Men nu ett par år senare, vad tycker ni? Vad har blivit som ni har trott? Och vad har inte blivit som ni har trott? Nej men alltså hade man vetat hur jobbigt det skulle vara... Alltså det är ju för det första tufft att privat eget bolag, det ska man ju inte sticka under stol med. Vi kom ju från en ganska... alltså absolut att vi jobbade hårt och satt många timmar på kontoret och svettades. Men det är en helt annan grej när man har ansvar för en byggproduktion för hundra miljoner. Det är lite skillnad. Även om man inte lägger ner lika många arbetstimmar så är det ju en helt annan press som man har på sig. Och hade man vetat från början hur det skulle vara så hade man ju kanske tänkt ett varv extra tror jag innan man gjorde det. Men jag tror man måste vara lite överentusiastisk och naiv, eller på gränsen till naiv i alla fall, för att man ska göra något sådant där.

Upplever du samma sak Jessica? Absolut. Det har ju varit den bästa tiden i mitt liv de här åren, men det har också varit den värsta tiden. Det är ju många sömnlösa nätter av olika anledningar. Och den nischen som vi haft nu de här första åren, vi är ju inne i någons hem när man är inne i en befintlig fastighet, och medlemmarna i de här husen har ju en tendens att gärna höra av sig också fredag kväll klockan tio med många utropstecken, och lördagar samma tid. Så det är en annan press, så är det. Och där har väl vi efter de här åren hittat ett lugn och kan hantera det. I början ville vi ju göra alla nöjda, men nu kanske man inte åker ut fredag kväll och gosar med tant Agda för att hennes blomkruka blivit dammig, eller att det står en colaburk till höger i trapphuset.

Nej, men det är väldigt stor skillnad. Alltså förut så gick ju allting rakt in i hjärtat och man var ju... det var också en väldigt ovan situation för man var ju van att jobba hårt och vara duktig och vara uppskattad för det. Man fick höra mycket att man var duktig och bra. Och så gick man över till Lenka och att driva eget och fick man bara höra hur dålig man var hela tiden. Det är på ett helt annat sätt när man är inne i någons hem, man fokuserar ju kanske på helt andra saker än vad man gör när man är i en professionell relation egentligen. Men vi har hört så väldigt mycket under de här åren och när man får lite distans till det, då kan man ju skratta åt det. Många separationer i de här husen, det är ju Lenkas fel. Allting är ju Lenkas fel, det spelar ingen roll.

Hur blev era produkter mottagna sen då i början, de här första vindsboendena? Tycker ni att det var lätt att sälja dem? Ja gud, vi har ju haft jättefina kunder och nöjda kunder och sådär, så det har varit jättekul. Och de första lägenheterna, de här som vi sålde innan vi hade något bygglov då som vi sen inte fick eller fick kämpa för, det var ju en helt annan marknad då. Men de sålde vi på bara några dagar på bara ett Insta-inlägg. Så det var ju frid och fröjd liksom.

Ja, Ellen och Jessica fick en jättebra start på Stockholms vid den tiden stekheta bostadesmarknad. Bolaget omsatte nästan åttio miljoner kronor 2016. En siffra som man dock måste se i ljuset av hur ojämna intäkterna blir i en projektverksamhet av det här slaget. Sen fick man uppleva samma sak som alla andra som har försökt sälja lägenheter i Stockholm under de senaste åren. Köparna är oroliga, processerna är längre och i vissa fall har marknaden stått helt still.

Vi har ju fått tänka om och våra mäklare som vi arbetar med han ju fått tänka om vad vi kan göra. Kan man göra någonting nytt för att attrahera köparna? Kan man det? Ja, bra fråga. Vi har försökt med väldigt mycket, många olika tilläggsprodukter och att kanske anpassa lägenheterna lite mer efter köparnas önskemål. Men jag tror det stora är, och som vi har gjort väldigt mycket, det är att försöka ha is i magen. Det har blivit bra. Vi har ju fått iväg våra lägenheter till väldigt bra priser. Men sen ska man ju tillägga, vi har ju aldrig suttit med liksom hundra lägenheter i Järfälla. Vi har ju haft små projekt i prime lägen i innerstan. Det finns, även om marknaden var trög, så har kunden alltid funnits någonstans. Bara man har väntat ut den så har den funnits där. Men det är klart, vi har ju haft många kollegor till oss i branschen som kanske har varit mer stressade att få iväg dem och då får man ju sänka priserna. Men vi har alltid försökt hålla på mottot att ha is i magen och vänta ut det.

Nu har ni ju breddat Lenka lite. Ni håller på att bygga till tre våningar till ett befintligt sekelskifteshus på Södermalm, vilket känns som ett mycket större projekt än att bygga en vind. Hur kom ni på den idén? Det var ett projekt som kom till oss där vi fick en förfrågan att lämna bud på det här projektet. Och då gjorde vi det i konkurrens med andra, och säljaren valde att sälja till oss. Men det är ett enormt projekt antar jag för er två? Ja, nu är det inte jag och Jessica som står och hamrar, utan vi skräddarsyr alla projekten efter vilka behov som finns. Och det är ju lite det som är fördelen – att visst, det är bara jag och Jessica, men vi anpassar ju en organisation efter varje projekt och vad det projektet behöver. Så absolut, det är mycket större, det är en grandeur produktion och så där. Men alltså egentligen är det en extremt komplicerad entreprenad att bygga vindar. Man bygger ett hus i ett hus. Och det dyker ju alltid upp saker som man inte har tänkt på. Som vad då? Alltså det kan vara en gammal stålbalk som går där man inte har tänkt, som inte var inritad någonstans. Det är ju så här hundra år gamla hus, men det är inte säkert att allting stämmer med de gamla ritningarna. Och då måste man ju tänka om och så där. Så att egentligen är det ju mycket mer komplext att bygga på det sättet än att, inom citationstecken, "bara" bygga på två våningar med raka väggar och tak. Det är ju betydligt enklare egentligen. Och sen blir det ju en vind uppepå då, men där bygger vi vinden från början. Så att vi behöver inte anpassa oss efter några befintliga takstolar eller andra befintliga konstruktioner. Så det kan ju låta som att det är mycket mer komplext, men egentligen kanske inte så. Det är mer cleant. Och vad bygger ni där? Tjugoen lägenheter i varierande storlekar, från nitton kvadrat till nittio kvadrat. Och väldigt mysiga små lägenheter. Det kommer att bli ett bra projekt.

Vad tror ni det här bär? Det här är ju uppenbarligen ett steg från er ursprungliga idé. Vad ska Lenka bli för någonting då? Ja, vad ska Lenka bli? Vad ska vi bli när vi blir stora? Nej men vi pratar ju om det ganska mycket. Vi kommer ju alltid att fortsätta med nyproduktion av bostäder men i större omfattning då. Vi håller ju på att dra oss bort från vindsbranschen. Så vi har bland annat det här projektet i Nacka där vi ska bygga fjorton lägenheter i BRF-form. Så fler sådana projekt. Sen kommer vi att ha ett ben med hyresfastigheter och även ett ben med omsorgsfastigheter i hyresfastighetsform då. Det är det vi jobbar på nu med full fart. Och där vill ni förvalta hyresfastigheter själva då? Var gör ni det här någonstans? Hela Sverige kollar vi på. Eller ja, hela Sverige utom egentligen storstäderna. Så att vi kollar mer på ute i landet helt enkelt, just för att få en breddning i portföljen, vilket vi – särskilt med tanke på hur marknaden har varit sista året – har insett mer och mer että det är viktigt. Även om vi från början faktiskt när vi startade Lenka hade som målsättning att bredda verksamheten, köpa på oss hyresfastigheter och ha ett förvaltande ben också. Men kanske att de här senaste ett och ett halvt åren har gjort att vi har velat skynda på den processen lite grann.

När man läser om fastigheter och fastighetsutveckling i Sverige så handlar det nästan alltid om että det är dyrt att bygga, att det är krångligt att få tillstånd och att det är lätt att överklaga och så vidare. Hur upplever ni de bitarna nu när ni går utanför stan och bygger BRF från noll? Stämmer ni in i den bilden då? Jo, men det gör det. Och det är väl någonting som man tittar på, en politisk fråga som vi hoppas – och jag tror många andra också hoppas – att man skulle kunna förenkla processerna. Det är som vi sa, det är svårt att planera en organisation när man inte riktigt vet i tiden när man kan komma igång med en byggnation. Så att en förenklad process skulle vara att föredra. Och en försvårad process vad gäller överklagandemöjligheterna. Ja, det är det man vet, att någon kommer alltid att överklaga. Är det så i regel? Ja, i alla fall så ska en aktsam aktör alltid räkna med det i alla fall. Och tyvärr är det ju så enkelt att överklaga idag. Man tar ju heller ingen risk med att göra det, utan vem som helst som har lite för mycket tid över kan ju slänga iväg en inlaga. Och på vilka grunder överklagar man då? Alltså du kan överklaga utan... du kan ju ha hur fel som helst i dina grunder. Du behöver inte ha någon grund alls egentligen för att överklaga. Men du behöver ju inte ta någon konsekvens av att du har haft fel när du överklagar. Och därför menar jag lite grann att man borde försvåra det. Man borde i alla fall kanske sätta någon peng på att om man fortsätter överklaga i alla instanser så kanske man i slutändan, om det visar sig att man förlorar, får ta någon kostnad för det i alla fall. Så att man kanske tänker efter ett varv till innan man överklagar.

Men ska inte det vara grannarnas eller medborgarnas rättighet att kunna ha synpunkter på ett projekt? Jo, absolut. Och det tycker jag absolut att man ska få ha i viss mån. Men kanske inte om det visar sig att man får fel i första instansen till exempel, att om man väljer att sen överklaga igen, det kanske ska vara kopplat till någon peng eller någonting. Jag vet inte exakt vad, men någonting som i alla fall gör att man tvingas tänka efter lite grann innan man bara på ren automatik, för att man sitter hemma vid köksbordet och är upprörd, överklagar. Och sen kan jag också säga att, alltså särskilt om man bor inne i stan, då har man ju på ett sätt valt att bo i en föränderlig miljö. Om man inte vill ha några andra grannar eller inte vill att det ska byggas någonting överhuvudtaget där man bor, då ska man inte bo inne i stan. Då ska man bo långt ute på landet.

Men så här, nu har ni hållit på i tre, fyra år med Lenka i dess nuvarande form. Mm, fyra, fem typ. Så nu börjar ni bli ganska varma i kläderna. Hur många projekt har ni igång nu ungefär? Nu har vi ett projekt som vi bygger och det är det här projektet på Söder där vi bygger på tre våningar. Det är det som vi har igång nu som är i en byggfas. Sen har vi andra projekt som är i bygglovsfas, det är Nacka bland annat. Och sen har vi några andra projekt som är mer i förvärvsfas kan man säga.

Men upplever ni att det är svårt att balansera de här kortsiktiga problemen som uppstår i en pågående byggnation mot behovet av att hela tiden fylla på med nya projekt, kallringa till kommuner för att få bygga omsorgsboenden, leta nya markplättar för att bygga nytt i Nacka exempelvis. Hur balanserar ni det? Men det är också en jättebra fråga och något som vi behöver bli bättre på kan man väl säga. Det blir väldigt mycket högt och lågt varje dag. Man får vara väldigt, väldigt effektiv med sin tid och jobba mycket med sin simultankapacitet. Att sitta och prata med platschefen på bygget och bestämma hur man ska lösa något problem som har dykt upp, samtidigt som man drar iväg mejl till kommuner om markanvisningar och så där. Man får försöka hålla de berömda bollarna i luften helt enkelt.

Finns det Jessica dagar då du skulle vilja komma tillbaka till byråvärlden? Nej, det gör det faktiskt inte. Och det är en ganska skön känsla att ha. Som jag sa, det har varit den värsta tiden i mitt liv men också den bästa. Och jag ångrar inte en dag att vi hoppade på det här och tog chansen, risken eller vad man nu ska kalla det. Det var ett av de bästa besluten jag har tagit. Så att nej, advokatyrket kommer jag inte hoppa tillbaka till. Vi hade ju trott att vi skulle komma ifrån juridiken, men tyvärr så hänger juridiken väldigt mycket med i det här och det är ju någonting bra. Vad säger du Ellen? Händer det att du ibland lockas av att gå tillbaka till ett mer normalt arbete? Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag tycker att det här passar mig alldeles utmärkt. Så nej, jag har inte ångrat det en sekund faktiskt.

Jag vet heller inte hur vanligt det är att folk säger upp sig från riktiga arbeten och kastar sig ut i det okända för att göra någonting där man inte har någon aning om hur det ska sluta egentligen. Skulle ni rekommendera fler att göra samma sak? Nej. Eller gud, det där är också så himla svårt. Alltså, man vill ju både säga "tänk efter många gånger" och samtidigt vill man säga "kör, det är bara att köra, vad är det värsta som kan hända?". Det finns massa jobb, herregud. Om det går åt skogen är det väl bara att ta något annat, det är inte hela världen. Men vad jag tror är viktigt är att man ändå ska tänka på att det krävs ett starkt psyke. Och om man inte klarar av hård press, sömnlösa nätter och lite magont – för det måste man ha, man kommer inte undan att gå och lägga sig med lite magont många kvällar när man driver eget. Det är kanske det man ska tänka efter på: "Kommer jag klara av det här psykiskt?" För att den psykiska hälsan är inte värd att riskera. Så det är väl ett medskick tror jag som jag har. Men om man känner att man klarar det, då är det bara att köra. Vad tycker du? Ja, men jag håller absolut med. Det som Ellen säger, man vill ju säga kör, kör, kör. Men att tänka ett extra varv skadar nog inte.

Och Jessica, vad tänker du att det ska bli av Lenka? Nej men det är väl egentligen som när vi drog igång Lenka. Vi har fortfarande samma målsättning att bli större, bli bättre. Inte per automatik att vi behöver vara x anställda, att vi växer i bolaget så, utan utmana oss selves personligen, men också bolaget. Jag ser allting lite som en tävling. Att Lenka hela tiden kan tävla inte bara mot konkurrenter utan mot oss själva. Vad kan vi göra bättre nu 2019? Vad kan vi göra bättre 2020? Så att hela tiden bli bättre och utvecklas.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, ett program som görs i samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin. Tessin är en crowdfundingplattform där du kan investera i fastighetprojekt tillsammans med andra och få en god avkastning på ditt kapital. Investeringarna utgörs av säkerställda lån på fastighetsbolag och möjliggör fastighetsprojekt som annars inte hade blivit av. Registrera dig på tessin.se så får du ta del av nya projekt varje vecka. Men kom ihåg att alla investeringar sker på egen risk.