Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, programmet där vi träffar de intressantaste personerna från den svenska fastighetsbranschen. Programmet är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin, en investeringsplattform för fastighetsprojekt. Jag heter Gunnar Harrius.

Och det är väl så att om vi tittar på hela byggbranschen och det man lider av lite grann, ifrån tidiga skisser till huset står på plats så tar det sju år. Och här har vi i byggbranschen en jätteutmaning att tillsammans åtminstone halvera den här tiden.

Om vi får bli lite meta för en sekund så är de flesta gästerna i det här programmet människor som antingen bygger saker eller tycker om hur saker byggs. Men i den här branschen finns ju också en tredje kategori människor. De som faktiskt bestämmer var och hur saker ska byggas. Mats Norrbom är en sådan person. Som stadsbyggnadsdirektör i Uppsala fungerar han som den högst uppsatta tjänstemannen inom bygg och en mellanhand mellan politikens krav och marknadens realitet. Och han verkar just nu i en av de intressantaste städerna i Sverige.

Uppsala har vunnit tillväxtkommunpriser, hållbarhetspriser och ska växa med drygt hundra tusen invånare de kommande trettio åren. Det här ska de åstadkomma igenom Uppsalamodellen, ett helhetsgrepp på byggandet som vi så klart ska prata om i det här avsnittet. Inte minst igenom en djupdykning i markanvisningssystemet och hur Uppsala har förändrat det.

När man tänker på Uppsala generellt så tänker man på kanske på en studentstad tror jag många tänker på ändå. Det är nog rimligt att tänka sig.

– Det är riktigt.

– Men det är väl också typ en jättetillväxtstad bara generellt, eller?

– Det är alldeles rätt. Vi växer väldigt kraftigt och vi har vuxit med ungefär femtusen invånare 2018, 2017 och sannolikt så växer vi med motsvarande 2019. Från dagens tvåhundratrettiotusen invånare så ska vi bli runt trehundrafemtiotusen invånare till 2050. Så att det är ju en väldig tillväxtfas vi befinner oss i.

– Finns det någon annanstans i Sverige som står inför den typen av utveckling?

– Nej, det vill jag hävda med bestämdhet att Uppsala har ju lyckats i sina tillväxtambitioner här nu. Lyckats att få investerare att flytta till Uppsala. Vi har i princip hela byggsverige i Uppsala just nu då när det byggs så mycket och människor flyttar till Uppsala och nya företag startas upp, företag flyttar till Uppsala. Så att vi ligger ju väldigt väl positionerat i regionen nära Arlanda, Stockholm, Uppsala växer ihop. Kommunikationen nu då blir ju bättre och bättre.

– Mm. En sån grej som, jag vet att du har varit ute en del och pratat om är ju, nu ska vi se så jag säger rätt antal spår här. Är det fyra spår man vill ha?

– Det är rätt. Det är alltså två nya spår till Uppsala och då blir det totalt fyra spår. Och det har ju en resa i det här nu då. Vi, regionen tillsammans med länsstyrelse och alla kommuner gick ihop och sa att nu ska Uppsala ha ett så kallat Uppsalapaket. Stockholm har sitt Stockholmspaket och Malmö har sitt och Göteborg har sitt. Och vi i Uppsala vill också ha ett paket och det har vi faktiskt lyckats med. Så att nu ska det byggas två nya spår till Uppsala. Och sen har vi lovat någonstans i det här att bygga ungefär trettiotretusen bostäder också.

– När man pratar om bostadsdebatten så pratar man ju relativt ofta om Stockholm skulle jag vilja säga. När man pratar om typ saker som bostadsbrist och bostadsbyggandet och problemet med bostadsbyggande och sådär. När du pratar om det nu ur ditt Uppsala-perspektiv så låter det som att det kanske inte— många av de problem som man brukar flaga upp, svårigheten med att bygga, svårigheten med att få olika tillstånd och bygglov och sådär. Det måste väl finnas för dig också?

– Ja, det finns för oss också i allra högsta grad. När jag började för, ja, det är snart sex år sedan, då var vi ungefär trettio personer på bygglovssidan. Idag har vi nästan sjuttio bygglovshandläggare. Det är för att hantera hela den här liksom ärendemängden och bygglovärenden som nu kommer när det är sån kraftig tillväxt. Men vi har ju samma utmaningar som alla andra i det här nu. Naturligtvis har vi det.

– Och vad kan man, vad gör, rent konkret, vad gör man åt de här utmaningarna?

– Ja, om vi tittar på bygglovssidan så har vi drivit ett väldigt medvetet arbete att verkligen kundeorientera bygglovssidan och förstärka upp den. Och vi har gjort den i princip helt digital nu då. Så att man, som man brukar säga, som Postens paket så kan man följa ett bygglovärende rakt igenom från liksom tidiga skeden till färdigt bygglov. Det är den ena sidan.

Sen vad det gäller planer och planhandläggare, så där har vi en stor utmaning här nu att försöka reducera handläggningstiderna som i dag är runt två år. Men vår målsättning är att försöka ligga väsentligt, ja, i närheten av mellan ett och ett och ett halvt år. Där någonstans så borde vi kunna hantera. Det är ju en demokrati vi ska passera också i plan- och byggnadsnämnden och så vidare. Så det finns ju naturligtvis, det går inte att korta ner hur mycket som helst.

Och det är väl så att om vi tittar på hela byggbranschen, och det är det man lider av lite grann. Ifrån tidiga skisser till huset står på plats så tar det sju år. Och här har vi i byggbranschen en jätteutmaning att tillsammans åtminstone halvera den här tiden.

– Hur i helfridsnamn ska det gå till?

– En bidragande, någonting man kan jobba med, det är att naturligtvis digitalisera hela den här branschen. Många av våra arkitekter och så jobbar i 3D och vi som kommun måste också då utveckla 3D-hantering. Och sen går det igenom hela processen. Och när man handlar upp det så kör man ju de här 3D-modellerna. Men också att man när man bygger, att man verkligen utnyttjar 3D och har skärmar på byggena och simulerar materialleveranser och så vidare och på det sättet effektiviserar. Där har vi ett lagarbete att göra.

– Det här är ju en detaljfråga, men på vilket sätt ska 3D-visualisering på bygget snabba på leverans? Eller vad menar du?

– Ja, alltså istället för att springa runt med pappersritningar så har man de här 3D-skärmarna. Så hela bygget blir mycket mer precis. Och dessutom vad man kan göra nu i de här modellerna, man kan simulera alla materialleveranser och optimera dem och däremot trycka ner kostnaden.

– Okej, om vi bara tar det allra mest grundläggande. Vad är en markanvisning?

– En markanvisning är när kommunen säljer mark till en som köper det av kommunen. Vi har ju utvecklat en modell som kallas Uppsalamodellen för markanvisningar.

– Vad har det med planmonopolet att göra?

– Det måste ju naturligtvis någonstans finnas en detaljplan som reglerar vad som ska göras. Och sen så säljer kommunen marken i mindre delar eller i stora delar.

– Mm. Och om man kollar liksom historiskt och kanske andra kommuner, vad har liksom varit problemen med markanvisningar?

– När jag började, då var det i Uppsala ungefär sju exploatörer. Och då sålde kommunen mark i väldigt stora sjok. Och då satte sig naturligtvis av naturliga skäl de här byggherrarna på marken och de förvärv de har gjort. Och sen portionerar man ut det i den takt som marknaden orkade med, som byggherrarna tyckte orkade med.

Sen har vi utvecklat en så kallad Uppsalamodell som gör att vi delar in vår mark i mindre kvarter. Och det kan handla om så små kvarter som trettio lägenheter eller upp mot hundra lägenheter. Och sen så säljer man marken bit för bit och då får man in väldigt många byggherrar i det här. Och då blir det konkurrens att verkligen färdigställa projekten så fort som möjligt. Och det där har visat se väldigt lyckosamt. Vi har i dag i Uppsala mellan sextio och sjuttio byggherrar. Vi har gått ifråg sju till någonstans sextio byggherrar. Så det är en enorm utveckling. Vi har hela byggsverige i Uppsala.

– Så om man kollar liksom på hur det funkat historiskt, så kanske, men okej, då satt liksom Peab, Skanska och några till och köpte mark och byggde. Och sen så såg de till att bygga klart när de tänkte att nu behöver nog Uppsala trettio nya lägenheter.

– Det stämmer.

– Men okej, och varför tyckte inte ni att det funkade?

– Nej, därför att det gick alldeles för långsamt. Våra politiker sa att det byggdes ungefär på den tiden tusen bostäder per år i Uppsala. Så sa politiken till meni när jag började: "Ja, du ska tredubbla byggandet. Vi ska upp till tre tusen bostäder för det finns en stor efterfrågan." Och det är den resan vi är inne i nu då.

– Okej, och då, det ni har gjort då är alltså att dela upp det i mindre kvarter. Så markanvisningen är helt enkelt mindre.

– De är mindre.

– Alltså rent fysiskt mindre.

– De är fysiskt betydligt mindre.

– Okej, vilken är den minsta markanvisningen?

– Ja, alltså vi har ju varit nere, alltså vi kan ju markanvisa för en skola då. Men om man tittar på bostadssidan så är man väl kanske nere i tjugo, trettio bostäder. Det finns naturligtvis en baksida att göra så om man ska typ ta Rosendal i Uppsala där vi bygger fem tusen bostäder. Det är klart, bryter vi ner det här så får vi naturligtvis ett samordningsansvar att samordna alla byggherrar och det är en liten utmaning.

– Det var min nästa fråga. Hur i helvete får man det här att liksom inte spreta åt alla håll?

– Vår erfarenhet, om vi tittar på Rosendal med de här femtusen bostäderna, där har vi väldigt många byggherrar. Så vi har ett litet hack i kurvan, så är det. Och byggkonjunkturen har gått ner lite grann. Det är väldigt få som har kastat in handduken vill jag säga. Vi har fortfarande byggherrar på kö. Och det är fantastiskt roligt.

Men det som är kanske bra med den här modellen, det är att man kan erbjuda mindre byggherrar att få komma in i Uppsala. Och de här byggherrarna, och det är väl som vi vill, att de etablerar kontor i Uppsala, att de förvaltar sina fastigheter i Uppsala, långsiktiga ägare, och bygger upp förvaltningsorganisationer även i Uppsala.

– Tänker du att det finns ett, okej ni var sju när du började, sextio nu. Tänker du att det finns ett tak?

– Ja, vi har ett tag sagt hundra, men jag tror att vi är nog nära taket nu. Nu gäller det faktiskt att sköta om alla de här på alla sätt. Och det är ju våra kunder.

– Har det hänt någonting med liksom priserna i och med Uppsalamodellen?

– Ja, vi har utvecklat Uppsalamodellen över tiden. När vi började modellen för några år sedan, då satte vi fasta priser och så lät vi miljösmarta parametrar vara det som liksom var tungan på vågen. Sen har vi utvecklat modellen och vi har kanske gått lite mer mot prisdelen. Men fortfarande så är det de här miljösmarta parametrarna som ändå trots allt fäller avgörande. Och det här var vårt sätt att från kommunens sida att stimulera byggherrarna att utveckla både arkitekturen, miljösmarta lösningar och så vidare.

– Så vad har hänt med priserna?

– Priserna på totalen har ju gått ner. Det är vi ju alla ense om. Det vi ser nu när vi börjar förlänga markanvisningar, det är att de börjar faktiskt gå upp igen. Så vi är positiva i det här nu då. Men de ursprungspriser vi hade för några år sedan, vi gick in med det som marknaden värderade eller de bankerna värderade. Där ligger vi fortfarande väsentligt över det.

– Mm. Om man liksom ska försöka ta den stora bilden. Om du säger att du ska planera ett nytt bostadsområde, vilka liksom parametrar är det du måste räkna med?

– Ja, nu i det här Uppsalapaketet, då avtal med regeringen som vi har. Vi ska bygga tjugoentusen bostäder vid en ny tågstation i Bergsbrunna då. Och vad vi gör då, det är att vi gör en så कहलाती fördjupad översiktsplan. Vi tar ett grepp över hela området som ska då bebyggas och sen börjar vi titta på strukturen och hur det här ska se ut. Och sen blir det ju naturligtvis frågor i det här nu då. Hur ska man genomföra allting? Ska man sälja stora delar eller små delar? Och det här sitter vi och funderar på. Sen ska det här förenas med alla hållbarhetsparametrar och det ska vara, vi ska ju erbjuda de goda liven i de här bostadsområdena. Det är ju det som är viktigt, att människan är i centrum.

– Jag tänker vi återkommer till människan i centrum och att man ska faktiskt bo här också. Men börja med hållbarhetsparametrarna. Vilken typ av hållbarhet? Alltså hållbarhet är ju ett sånt ord som allt från typ ExxonMobil till ett vindkraftverks-startup slänger sig med. Vad menar du när du säger hållbarhet?

– Ja, men det är ju helt rätt. Vi är ju det stolta Uppsala, vi har ett klimatprotokoll. Men några såna här viktiga parametrar är ju att vi ska vara i princip klimatneutrala eller fossilfria till 2030 och klimatpositiva till 2050. Det är de övergripande målen vi har att hantera.

Sen om man tittar lite grann på stadsutveckling så är naturligtvis det här med omställningen till hållbara resor en väldigt viktig bit. I Uppsala, centrala Uppsala så är cykelandelen trettiosesex procent. Det är inte många som har så hög cykelandel. Och det här vill vi utveckla ytterligare då. Det här med hållbart resande, det är ju det, och nära, det är ju det som är signum för Uppsala. Det är ju en del i den här hållbarhetsparametern. Sen är det naturligtvis hela det här med nära till parker, strövområden och så.

– Och när man pratar liksom i ett stadsplaneringsperspektiv då, när ni planerar då det här nya bostadsområdet, hur rent konkret får man in de här parametrarna? Förutom att typ, jag vet inte, bygga en cykelbana.

– Hur gör man egentligen? Det är klart vi har en planeringsfilosofi. Vi har en stadsbyggnadsidé och det är väl klart man utgår från platsens förutsättningar och att det ska vara nära. Det här med dialog och engagemang för alla de som ska bo är ju jätteviktigt i det här.

Sen finns det också en parameter till som heter innovation. Alltså få in ett nytt tänk i stadsbyggnadssprocessen. Men det här kan inte kommunen göra själva, utan här behöver vi hjälp av hela forskarsverige. Vi har två universitet i Uppsala i världsklass och vi har väldigt duktiga byggentreprenörer. Här vill vi in både konsulter, entreprenörer och alla ingenjörer och forskarsverige. Det här är ju en samverkan, men kommunen måste ju försöka samordna allt det här.

– Jag förstår att det är inte du som kommer på alla de här grejerna, men vad kan det vara då? Alltså finns det någonting som är såhär: okej, det här vore drömmen att ha en lösning för? Okej, vilka problem är det nu ni löser då ur hållbarhetsperspektiv?

– Ja, jag skulle egentligen vilja säga såhär: människan i centrum. Vi ser ju en utveckling i dag. Fler och fler sitter hemma ensamma i sina bostäder. Jag vill ju göra precis tvärtom. Jag vill ju rulla ut vardagsrummet. Det här är som rummet mellan husen. Det är ju viktigt, de offentliga platserna, att man träffas ute och inte sitter hemma. Det är en av våra största utmaningar om man ser det här med det goda livet.

– Hur får man in det perspektivet från ditt håll?

– Det är ju så viktigt nu när vi går fram med de här planerna att man möter de som ska bo här och bor i områdena och för en dialog med dem. Vi kan från kommunens sida inte sitta och göra allt det här själva, utan det är jätteviktigt att få in de boendes synpunkter i hela den här processen. Det är väl det man kan känna lite grann när vi har bråttom, är vi så att vi håller på att bygga ett nytt miljonprogram? Men den här generationen utan att förstå det, att vår nästa generation kommer titta på oss. Det är min största farhåga. Därför tror jag de här dialogerna, att man får in olika människors aspekter här och framför allt utvecklar olika dialogmodeller så att man når de människor som man har svårt att nå.

– Vad gör du för att åstadkomma det här?

– Ja, vi jobbar ju väldigt mycket nu med Gottsunda då som du säkert vet. Och det är klart att vi har en stor utmaning. Vi finns på den lista vi inte vill vara. Här jobbar vi väldigt mycket med den här typen av dialogprocesser. Vi sköter dem på olika språk. Vi försöker nå människor och tillsammans med dem utveckla Gottsunda som vi ändå vill göra mycket, mycket tryggare än i dag. Och vi vill förtäta området och göra det till ett väldigt attraktivt område där alla kan bo och leva men också kan göra boendekarriär.

– Okej, om vi går tillbaka till markanvisningar. Jag tänker såhär, hur detaljerade krav kan du ställa på liksom en byggherre?

– Vi kan ställa väldigt detaljerade krav och vi ska säga och erkänna att vi får rätt så mycket kritik för det här. Att vi ställer för mycket krav och att vi kommer med en massa särkrav. Det vill säga att vi inte är förutsägbara då, därför att kommunerna gör lite olika. Det som har varit så bra i den här processen, det är att vi kunnat utveckla och stimulera exploatörerna och investerarna till att tänka miljösmart, att vi premierar det och verkligen stimulerar en utveckling. För vi behöver en utveckling om vi ska klara alla de här klimat- och miljömålen.

– Och vad är det för kritik då mot er?

– Ja, det är att kommunen inte är förutsägbar. Det är att kanske Uppsala kommun gör inte likadant som Stockholms kommun. De här exploatörerna finns ju naturligtvis i många kommuner. Men jag vill hävda med bestämdhet: vi har drivit utvecklingen framåt här och vi kommer att fortsätta med det. Men vi kommer hela tiden behöva utveckla den här Uppsalamodellen här nu då. Nu står vi i ett läge där vi kan se att bostäderna ser ungefär likadana ut och möter samma boendegrupp. Men behoven, de finns i lite enklare bostäder, alltså bostäder som alla har råd att betala.

– Mm. Jag har bott i Uppsala en period av mitt liv. Och det flyttar ju som du är inne på sjukt mycket folk dit. Jag skulle säga det är sjukt svårt att hitta någonstans att bo i Uppsala. Stämmer det till att börja med?

– Det gör det inte. Nu ska jag inte säga att det sprutar ut bostäder. Det byggs ju väldigt mycket bostäder nu då. Däremot så har vi hamnat i ett läge där de här bostäder som produceras just nu ligger i det här liksom mellanskiktet och där har inte alla råd att bo. Det stora behovet just nu ligger liksom i den basen, alltså bostäder för alla. Och vi har tagit fram ett program för det nu då. Och där kan vi faktiskt använda våra markanvisningar som ett redskap och stimulera byggarna till att ändå bygga på ett visst sätt så att alla har råd att bo. För vi måste möta det här stora behovet, för det gör vi inte riktigt just nu.

– Och då såhär okej, vad tänker man då i bostäder för alla? Tänker man mindre? Tänker man lägre standard? Vad tänker man för att folk ska ha råd att bo?

– Ja, det är olika modeller naturligtvis. Alltifrån att vi har projekt där man satt ner parkeringskvoten till noll. Vi har byggemenskaper som utvecklar. Vi har det så kallade råkonceptet där man får inreda sin lägenhet själv. Så vi har en hel räcka av åtgärder. Men vi försöker att premiera marknaden att komma till Uppsala och säga: vi kan bygga på det här sättet och vi kan bygga till exempel en etta där det kostar mellan fyra, femtusen i månaden. Det vill säga att man erbjuder ett pris för slutkonsumenten. Att försöka göra affär så att man blandar in slutkonsumenten.

– Men kan du liksom i en markanvisning säga: "Jag vill ha trettiofem stycken ettor som ska kosta femtusen i månaden"?

– Ja, vi är inte riktigt framme i det. Det finns projekt i Göteborg där man har testat på att göra affärerna på hyreskontrakt, men vi sneglar åt det hållet. Sen är det en del komplikationer i det här nu då. Men det vore det optimala om man skulle kunna hitta en modell så att man gjorde upp affären när vi säljer marken, att det ska produceras ett visst antal lägenheter och de ska kosta x antal kronor.

– Och varför är det omöjligt då?

– När vi träffar byggherrar så lägger vi ner väldigt mycket möda och kollar just de här delarna nu då. Vad blir priset för slutkonsumenten? Vi försöker leta efter en modell här då. Det är klart att om man ska då inkomstpröva och människor tjänar mer pengar, hur ska man hantera det då och så då. Sen finns det säkert skattesynpunkter kring det här. Men det som jag tycker också är bra, det finns ju ett investeringsbidrag att söka här nu då. Och det försvann ju och det kom tillbaks. Och där har vi fått in ett antal byggherrar och då får vi också ner boendekostnaden väsentligt.

– Jag förstår fortfarande inte varför man inte kan ställa kraven från början.

– Ja, i Göteborg så stötte man ju på patrull här nu då med vad händer när man säljer sin bostad och så vidare. Så det är inte riktigt... Fler kommuner tittar på det här, men det är ingen som riktigt har kommit i mål. Så det är väl någonting som vi har som en utmaning. Alltså försöka göra affären så att man når slutkonsumenten.

– Okej, men sjukt mycket folk kommer flytta till Uppsala. Det finns klara utmaningar. Ni har en modell. Okej, vi var inne på hållbarhetsgrejen. Vi har pratat lite om människan i centrum. Finns det något mer kring det som vi har missat tycker du?

– Nej då, det är väl den utmaning vi har när vi bygger de här, vi pratar bostäder, men det räcker inte. Det ska vara bostäder med olika upplåtelseformer. Man ska blanda in idrott, kultur, handel. Då får man den här mixen. Alltså från sjuttiotalets funktionsuppdelning till dagens funktionsblandning, det är ju där vi har den stora utmaningen. Alltså få de här bostadsområdena eller de här stadsutvecklingsområdena att leva över dygnets timmar och då måste man blanda olika funktioner.

Sen är det naturligtvis svårt att få människor att bo och arbeta i samma område. Men just den här liksom att jämna ut dag- och nattbefolkning gör ju att de här stadsdelarna blir levande över dygnet.

– Är det ett ABC-centrum?

– Ja, alltså lite grann. De här tankarna, det vet ju du, de föddes ju i Vällingby på femtiotalet. Ja, det är lite ABC, det kan man ju tycka. Det uppfann man på femtiotalet. Men på sjuttiotalet så gjorde vi inte så. Vi byggde alla de här miljonprogramsområdena, väldigt ensidiga, likadana bostäder och så då. Så att det här måste vi liksom komma bort från och få den där funktionsblandningen.

– Ja. Om man kollar på Uppsala just nu, finns det ett område som är såhär: "Mm, här skulle man kanske vilja börja om"?

– Ja, men det är väl klart att vi har ju de här miljonprogramsområdena. Gottsunda tycker jag i grund och botten är ett väldigt fint område. Det går att förädla igenom att ändra en inriktning, förtäta området ordentligt, de här mellanrummen mellan husen, skapa offentliga platser, en ny skola och bygga vidare på den stora centrumanläggningen som finns som innehåller väldigt mycket kultur. Där kan man göra väldigt mycket, men det är klart, vi har ju områden i Uppsala som är nedgångna, typ Stenhagen, som vi vill försöka ändra struktur på och förtäta.

– Du är inte den första personen som sitter i den där stolen och säger liknande saker om gamla sjuttiotalsmiljonprogram. Finns det någon som har fått till det här?

– Det där är faktiskt en väldigt bra fråga. Det finns några bra projekt. Gavlegårdarna uppe i Gävle har lyckats. Sen finns det Gårda i Göteborg som har lyckats. Men det är inte så många områden man har lyckats få ändra strukturen på. Det är en jätteutmaning att göra, att ändra strukturen här nu då.

– Förtätning är nyckelordet här?

– Förtätning är nyckelordet. Oftast är det de här sjuttioårsområdena, de har ju väldigt fina lägenheter. Planlösningarna är ju jättefina så. Men sen är det ju det här rummet mellan husen som är så tråkigt och det är ganska glest också i de delar som vi har. Så man kan täta upp och göra lite mer stadskaraktär och också då utveckla med offentliga platser, idrottsanläggningar, badanläggningar och som vi gör i en skola. Vi bygger ju i Gottsunda, vi bygger en helt ny toppmodern skola som ska stå på plats om några år.

– Om du får kolla på Uppsala, kanske inte 2050 utan år 2100. Vad ser du som den största utmaningen?

– Det var en jättebra fråga. Jag tror att det här med människan i centrum och skapa goda livsmiljöer där man trivs och ett liv som man mår bra av, det tror jag hela tiden är en stor utmaning. Sen tror jag vår översiktsplan har några grundbegrepp: en kommun för alla, öppen för alla och vi ska vara föregångare i god samhällsutveckling. Det är en hörnsten.

Sen är ju naturligtvis det här med entreprenörskap en viktig del i det här att det finns arbetsplatser också, att man premierar det. Och där har ju Uppsala en jättefördel igenom att ha två universitet med alla de studenter som kommer ut, och försöka få dem att stanna i Uppsala lite längre. Men jag tror att staden växer ju successivt ihop och de här noderna växer så småningom ihop till en stor stad, och sen växer nog Uppsala och Stockholm ihop också då via Knivsta. Så vi kommer på totalen bli en storstad och då är man ju inne i storstadsmiljöer. Och där tror jag det här med människan i centrum och att man har nära till naturen är jätteviktiga faktorer.

– Vad tror du, om du bara får okej, vi måste sätta allt på ett kort för att kunna nå dit. Vilket kort sätter du allt på?

– Ska vi nå våra miljömål då måste vi resa på ett helt annat sätt. Vi muste ställa undan bilen på ett annat sätt. Vi kan inte ha hur mycket bilar som helst för det blir sån trängsel. Jag tror det här med hållbart resande och hela elektrifieringen är en väldigt viktig parameter i det här nu då för att ställa om och verkligen få det fossilfritt. Det tror jag är grundbulten i det här nu då.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, ett samarbete mellan Kapitalet och Tessin. Tessin är en digital investeringsplattform där du kan investera i fastigheter. Nya projekt kommer upp på tessin.se varje vecka. Tack för att ni har lyssnat.