Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är Fastighetsprofilerna, ett program som görs i samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin. En plattform där du kan investera direkt i fastighetsprojekt och bygga en egen fastighetsportfölj. Jag heter Jacob Bursell.

Om man tar det från problemställningen så tror jag att vi kan se att vi har byggt med en kvalitet som gör att vi människor kanske faktiskt inte tycker att det känns omsorgsfullt gestaltat. Vi människor kanske inte alltid är stolta över de miljöer som byggs i dag. Det är ett problem. Hur kan vi jobba framåt så att vi kan vara stolta över det vi bygger i Sverige?

Helena Bjarnegård pratar entusiastiskt och mycket och har svårt att sätta punkt när vi pratar. Men hon har också mycket att säga. 2018 fick Boverket regeringens uppdrag att inrätta en riksarkitekt. En person som skulle arbeta på ett nationellt plan med gestaltad livsmiljö. Om det låter abstrakt så är det nog för att det kanske också är lite abstrakt och svårt att greppa, åtminstone efter en första anblick.

Men annorlunda uttryckt så skulle jobbet gå ut på att en gång för alla skapa lite ordning i svensk stadsbyggnad som handen på hjärtat har spretat en hel del igenom åren. Riksarkitekten skulle stötta och främja kommunerna, utarbeta riktlinjer och sprida kunskap i frågor med arkitektur och konst och design, kultur och arv. Och det här nya och spännande jobbet, det gick till Helena Bjarnegård, en landskapsarkitekt som snöat in på stadsbyggnadsfrågor och som när uppdraget dök upp hos Boverket arbetade som stadsträdgårdsmästare i Göteborg.

Idag har hon haft jobbet i nästan två år. Så vad gör riksarkitekten en helt vanlig dag? Och varför behövs någon som gör det här jobbet?

Och egentligen så handlar det om att koppla ihop gestaltning utav byggd miljö med hållbarhet. Hur kan utformning utav byggd miljö användas som ett verktyg i det hållbara samhällsbygget? Så att där någonstans ligger uppdraget. Så det är väldigt brett. Och eftersom det är så brett så bestämde också regeringen att riksarkitekten skulle vara ordförande i Rådet för hållbara städer.

Rådet för hållbara städer, det är elva statliga myndigheter, SKR och länsstyrelserna som ska jobba med hållbart stads- och samhällsbyggande och också då med utformningsfrågor. Riksarkitektens roll är alltså att vara ordförande för det här rådet och samordna myndigheterna inom hållbart stads- och samhällsbyggande. Så att det är ju ett brett uppdrag och det handlar om hållbarhet, byggd miljö och det handlar om hela vår livsmiljö. Allt från den stora stadsbyggnadsskalan ner till minsta detalj.

Jag vill inte förolämpa dig på något sätt, men det låter lite luddigt och svårt att verka förstå vad det innebär i praktiken, mellan hållbart stadsbyggande och gestaltning och så vidare. Om man är van att jobba med byggprojekt och väldigt hands on, så kan man ju tycka det är luddigt. För det här handlar ju inte på något sätt om att delta i olika byggprojekt, utan det här handlar om att jobba med en stor samhällsförändring som kommer att ta lång tid. Att förändrar synen på hur vi bygger i Sverige, att vi behöver bygga med mer kvalitet, större kvalitet och med hållbarhet framför ögonen.

Och på nationell nivå, för att vi har ju ett kommunalt självstyre i Sverige, så enligt grundlagen så bestämmer ju kommunerna själva över vad som ska byggas i varje kommun kan man säga. Och sen så har man ju då avtal med byggaktörer inom näringslivet och så vidare som verkligen bygger. På nationell nivå så jobbar man ju inte med i kommunernas projekt eller vad man säger, utan på nationell nivå så jobbar man med lagstiftning.

Så vi jobbar med plan- och bygglagen till exempel. Den ändras ju ständigt och vi vägleder också hur ni ska tolka lagen. Vi sprider kunskap om olika rättsfall – så här har man tolkat lagen, när ni sitter på era bygglovsavdelningar så kan ni tänka så här, försöker vi vägleda om. Vi tar fram en vägledning nu om god helhetsverkan. Finns det en paragraf som heter så inom plan- och bygglagen? Vad menar man med det? Vad menar lagstiftaren med god helhetsverkan? Vad menar lagstiftaren med god form, färg och materialverkan? Så vi vägleder och ska skapa ett underlag som till exempel bygglovshandläggare kan använda sig utav när man sitter och gör bedömningar i olika projekt.

Så vi jobbar med lagstiftning och olika regelverk. Boverket jobbar just nu med ett jättestort uppdrag om att förändra byggreglerna i Sverige. Och där är det också viktigt att byggreglerna faktiskt ska leda fram till att det blir bra livsmiljöer för människor och att vi bygger hållbart och med hög kvalitet.

Inom statlig nivå så jobbar man också med finansiella medel naturligtvis. Och där inom området för hållbara städer så är det många myndigheter som jobbar tillsammans. Så just nu så sitter vi till exempel och jobbar tillsammans med Tillväxtverket som ska göra en ny utlysning inför de kommande sju åren inom någonting som heter Europeiska regionala utvecklingsfonden. Och där kommer regioner och kommuner att kunna söka pengar. Och då gör vi just nu grunden för den utlysningen. Vad är det man ska kunna söka pengar för? Och så skriver vi ihop de texterna som är grunden för att kommunerna och regionerna ska kunna söka pengar.

Vi jobbar med Formas som är en statlig myndighet som delar ut forskningsmedel i utlysning inom forskning på 1,7 miljarder om året ungefär. Och nu kommer Formas att lägga extra mycket in i sitt program för nationella forskningsprogram för hållbart samhällsbyggande. Man har också gjort en utlysning om det här som kallas gestaltad livsmiljö. Vi jobbar tillsammans med Vinnova som också har många miljarder som de satsar på projekt som har med mål 11 i Agenda 2030 att göra, hållbara städer och samhällen.

Så på nationell nivå så jobbar man ju med olika styrmedel, regelverk, finansiering. Och man jobbar också med det som står i vårt uppdrag då, att sprida kunskap från forskning och praktik, att jobba med nätverksbyggande och på det sättet få ut kunskapen på ett bättre sätt. Så det är de här nationella styrmedlen vi jobbar med för en samhällsförändring. På det sättet är vi inte inne i enskilda byggprojekt utan jobbar på den här övergripande nivån.

Du, jag tänker att vi kommer komma tillbaka och prata utförligt om de här frågorna alldeles strax. Men det finns ett skäl till att du fick det här uppdraget och jag tänkte vi skulle gå in lite på det. Och backar man många år så är det väl så att du en gång i tiden var landskapsarkitekt och läste vid SLU i Uppsala, va?

Ja, både SLU Uppsala och Alnarp. Jag är ju så där supergammal så att det här var ju någon gång på yngre järnåldern som jag pluggade på universitet. Och på den tiden så var man tvungen att läsa på båda ställena faktiskt.

Och varför hamnar man på Alnarp på SLU och läser till landskapsarkitekt? Alltså, vad var det du var intresserad av som gjorde att du drogs dit?

Oj då. Ja, vad var det då? Jag satt vid mitt skrivbord i Paris med UHR:s katalog framför mig och bläddrade och funderade på vad ska jag söka för någonting. Och jag sökte något helt annat. Jag sökte en civilingenjörsutbildning faktiskt och började på den. Och där tyckte jag att nej, men det kanske inte var riktigt vad jag ville göra i alla fall. Så jag delade en lägenhet tillsammans med en tjej som var arkitekt och hade ett gäng kompisar som pluggade till landskapsarkitekt. Och jag fick bara höra talas om det här och tyckte att det där verkar ju kul, jag testar det, jag tar ett sabbatsår.

Jag ska ju ändå bli civilingenjör, men jag tar bara ett sabbatsår. Så jag bestämde mig för att ta det som ett sabbatsår från min civilingenjörsutbildning och testa den där konstiga landskapsarkitektutbildningen som jag aldrig hade hört talas om i princip. Och efter en vecka så var jag helt såld och tyckte att det där var ju superkul. Så att jag blev kvar.

Det var en ganska udda utbildning egentligen. Jag minns från min studietid då jag kände lite landskapsarkitekter och jag vet att de gick omkring nästan med förstoringsglas ute i naturen och tittade på blad och skulle memorera de latinska namnen på olika träd och så där. Och förutom då att det fanns mycket som handlade om hur man utformar stadsmiljöer, det som inte så att säga består av hus. Men vad var det du fastnade för i det där?

Alltså det jag fastnade för på utbildningen, det var ju de roligaste kurserna, det var stadsbyggnad tyckte jag faktiskt. Vi hade ju ett gäng arkitekter från Lunds Tekniska Högskola som utbildade oss inom stadsbyggnad och arkitekturhistoria. Och det var ju väldigt roliga kurser. Jag klarade tentorna vad det gäller växter, men var ju inte mest intresserad av det, utan tyckte att just de här stadsbyggnadskurserna var väldigt roliga och gestaltning överlag.

Och det gjorde också sen när jag började jobba att jag jobbade några år på en landskapsavdelning på ett större arkitektkontor, men bytte ju efter bara något år till stadsbyggnadsavdelningen. Och sen slog vi ihop de här två avdelningarna och jobbade tillsammans. Och dessutom så jobbade jag på det här stora arkitektkontoret i tio år. Och det var ju också ett ställe där vi jobbade väldigt mycket i team.

Så vi vann ju ganska många tävlingar, till exempel i blandade team, där vi också bestämde oss för i vårt gäng att vi skulle inte ha några gränser mellan oss, om vi någon gång för länge sedan hade pluggat till husarkitekt eller pluggat stadsbyggnad eller landskap eller inredning eller ljusdesign. Så bestämde vi oss för att nej, men det här spelar ingen roll, utan nu jobbar vi tillsammans i de projekt som vi gör. Och vi vann ju flera tävlingar med det tänket faktiskt. Så att jag jobbade också i tio år på White var det, i väldigt nära samarbete med många andra personer med olika kompetens. Så jag tänker att man lär sig ju väldigt mycket – utöver sin utbildning som man går på i fem år så lär man sig ju när man arbetar också.

Helena Bjarnegård hamnade alltså på White som är ett av landets största arkitektkontor. Och det var nog här som hon på allvar började intressera sig för stadsbyggnad. Också ett ganska diffust begrepp för den som inte är invigd. Helena berättar att det handlar om hur man skapar strukturer, hur man kombinerar bebyggelse och rörelsestråk för bilar och kollektivtrafik och fotgängare. Men också hur man ska tänka kring kvarter och stadsdelar med parker, skolor och andra saker som människor behöver. Låter mer som SimCity än något annat.

Nej, men titta ut. Var sitter du någonstans nu? Titta ut genom fönstret. Vi sitter vid Katarina kyrkogård i Stockholm. Men vad har du där utanför fönstret? Du har en kyrka, en kyrkogård. Har du bostäder? Bostäder, vägar, skola. Det är det som är stadsbyggnad.

Hur är Söder organiserat? Det finns en Götgata. Götgatan har många kopplingar till andra gator. Det är naturligt att det blir en massa butiker längs Götgatan för den kopplar mycket till andra gator. Hur har du placerat bebyggelsen? Hur stora är kvarteren? Hur höga är kvarteren? Finns det en innergård? Finns det en skola någonstans? Hur kommer du dit? Hur rör du dig i det här området? Och vad har du tillgång till för olika typer av funktioner? Och vad är det för mått på allt detta?

Och vad ser du i ditt blickfång när du går längs gatan? Och är det en rak gata eller svänger den? Och hur går du runt hörnet? Vad finns där? Kanske står det en, finns det en liten plats med ett träd. Kanske möts du utav en fasad på en vacker byggnad. Stadsbyggnad, stadsbyggnadskonst.

Vilka styrmedel använder man då? Ska det här fungera ekonomiskt? Eller ska det vara ur trafiksäkerhetssynpunkt? Eller är det hälsa och miljö? Eller är det alltihop på en gång? Alltså finns det någon teoretisk ram inom vilken man arbetar med då för att det här ska bli bra?

Om man kollar på den här teoretiska ramen som vi utgår ifrån så är det ju målen som riksdagen har fattat beslut om. Och den här propositionen då som jag pratade om förut, som regeringen har fattat beslut om som heter proposition för gestaltad livsmiljö, så är liksom grundvärdet i detta "och". Det är inte det ena eller det andra, utan det är och. Det handlar om helhetssyn. Det handlar om att ett samhälle, en stad, ett kvarter, en plats, en byggnad faktiskt inte är väl gestaltad, omsorgsfullt gestaltad förrän du har fått ihop den här helheten.

Och pratar man i hållbarhetstermer så är det ju inte omsorgsfullt gestaltat förrän du har fått ihop den sociala, den ekologiska och den ekonomiska hållbarheten. Om du pratar som Vitruvius pratade på romartiden för två tusen år sen, så sa ju han att all byggnadskonst, all god byggnadskonst, den är både robust och har de funktioner som krävs och den är också härlig och vacker på olika sätt. Och det är och på de sakerna. Den kan inte vara antingen funktionell eller vacker, utan den ska vara funktionell, den ska vara robust och vacker eller härlig eller sinnlig. Det finns ju många ord som man kan använda.

Vilket är det första stadsbyggnadsprojektet som du fick jobba med som professionell? Är det en specifik plats du minns?

Det vet jag faktiskt inte vad det första var, men kan jag nämna några som vi jobbade med. Jag jobbade faktiskt tillsammans med en kollega. Jag var utlånad till lite olika kontor inom White för att vara med i tävlingar här och där. Och jag åkte ner till Malmökontoret och vi gjorde en tävling om en utbyggnad utav Skanör. Och där handlade det väldigt mycket om att titta på hur ser Skanör ut idag? Hur kan den här nya delen av Skanör se ut i framtiden? Hur kopplar den till den gamla delen av Skanör? Hur bred är en gata i Skanör? Hur ser den gatan ut? Hur ser bebyggelsestrukturen ut? Hur kan vi bygga vidare på den? Och så tog vi fram ett förslag och vi fick en delad vinst tillsammans med ett annat kontor och jobbade med olika delar.

Sen så jobbade jag också tillsammans med ett gäng kompisar med en tävling i Sundsvall om Norra kajen. Och lite samma sak där att vi kombinerade en kvartersstruktur med ett gäng stråk. Vi föreslog faktiskt att man skulle ta ner motorvägen, det är E4:an där tror jag att det var, och lägga den i boulevardform. Det håller de ju faktiskt på att bygga nu. Istället för att det skulle vara som en motorväg som gick rakt igenom staden och man skulle också koppla till vattnet och ha ett antal både gröna gårdar och en park som skulle koppla ihop med den övriga delen av staden. Jag vet att de har börjat i någon ände bygga, men mycket har ju hänt sedan det tävlingsförslaget.

Vi gjorde också en liten plan och vann en intern tävling med samma team som handlade om ett kvarter i västra Frölunda i Göteborg. Där White ägde marken själva tillsammans med en byggherre och där vi ritade på ett litet bostadsområde med radhus och där vi tänkte väldigt mycket på rörelsen från inne till ute, hur man skulle närma sig det här området, hur man skulle gå in på gatan, hur man närmade sig sin egen entré och hur vi la alla köken ut mot gatan så att man skulle ha lite koll på sina grannar. Att vardagsrummet istället låg mot en grönskande baksida som var mer fri och öppen och hur man kunde röra sig igenom byggnaden och komma upp på en liten terrass som låg på taket där man var alldeles ensam och inte hade insyn och som också kopplade till sovrummen i byggnaden. Så där jobbade vi väldigt mycket med stadsbyggnadsskalan kombinerat med byggnaden och kopplingen mellan ute och inne och olika rum. Det var några stadsbyggnadsprojekt som jag har varit med i.

Har du någonsin åkt tillbaka till en sån här plats som du en gång har varit med och utformat och sett hur det blev med tiden?

Ja, det har jag gjort. Och man blir ju alltid lite hamslagen och tycker att vissa saker har blivit bra och vissa har blivit mindre bra. Och det är det som är faktiskt ett stort problem i branschen. Vi för ju mycket dialog med många aktörer i branschen för att veta liksom hur ska vi styra lagstiftning? Hur ska man styra de här finansiella medlen? På vilket sätt ska vi sprida kunskap och vilken forskning behövs i framtiden och de här stora frågorna?

Det är ju många som säger om dialoger som vi för då med både med arkitekter och med fastighetsägare också faktiskt, att det är ett problem att vi hackar sönder våra byggprocesser så mycket. Att vi byter team hela tiden. Någonstans så finns det ju en kunskap i ett team. Det tar ju ganska mycket tid att lära sig platsen, att förstå projektet och få ihop den här helheten och kunna alla delarna. Det är inte så att man bara kan läsa ett Excelblad och fortsätta. Det finns ju många tankar som ligger bakom varje streck som man drar på en ritning eller på en skiss.

Och sen när man då upphandlar ett annat team för att gå vidare i processen, och det är så det många gånger går till i dag faktiskt, så tappar man ju väldigt mycket kunskap i projekten. Saker och ting som var tänkt, som kanske aldrig var ritat, men som fanns i det där gängets huvud som startade processen, som satt i fingrarna, som var en del av intentionen, som var förståelsen i orden som man skrev in i planen eller i visionen eller i målen eller i olika beskrivningar. Det är väldigt svårt för ett annat team att ta vidare helheten i det och förstå allting och kunna fortsätta.

Så att ett utav problemen i byggbranschen i dag, det är ju faktiskt att vi har hackat sönder processen och byter folk så många gånger. Man byter arkitekt, man byter projektledare och så vidare i olika faser av projektet. Och det är svårt att bära med sig kunskap hela vägen. Och det tycker jag att jag också kunnat se om jag åker tillbaks och kollar på mina egna projekt. Det här är ju oerhört långa tider som de här projekten tar naturligtvis, så det kanske inte är så konstigt att det blir sönderhackat i vissa fall. Men jag tror ändå att vi ska hacka sönder lite väl mycket.

Jag vet att vi efter något av de här tävlingarna lämnade över våra ritningar till en annan byrå som fortsatte när vi hade gjort vårt tävlingsförslag och en annan byrå fortsatte att rita på det. Så att det är klart att det händer ju saker i processen och man är ju där och bidrar i en liten del och sen är det någon annan som tar över.

Men jag tänker också att det måste finnas en väldigt stor skillnad mellan att formge någonting på ett teoretiskt plan. Liksom det är svårt från den abstraktionsnivån, det kan jag inbilla mig. Visserligen kan man säkert i dag rita upp saker väldigt snyggt i dataprogram och gå omkring i miljön och se hur saker och ting funkar. Men så blir det en helt annan sak när allting faktiskt är på plats.

Ja, det är precis det jag menar. Idag så jobbar ju arkitekter i Sverige väldigt mycket i tidiga skeden, i visionsskeden, i strategiska skeden. Sen kanske ett annat gäng tar över och gör bygghandlingen – det är fortfarande papper vi pratar om. Och sen någonstans så börjar det byggas och då händer det väldigt mycket i processen. Det kanske dyker upp någonting i grundläggningen, andra saker inträffar under processens gång. Och det är inte så där jätteofta som man då ringer tillbaks till arkitekten och säger: "Oj, nu har det hänt någonting här. Vi behöver ändra." Det funkar inte, det har dykt upp en sak på bygget. Alltför ofta så löser man ju det direkt på bygget och då kanske man tappar saker som man inte visste var värden.

Jag har ju däremot pratat om – jag var och intervjuade här i början på covid-tiden så hade jag lite tid över innan hela almanackan faktiskt väldigt snabbt bokades upp med möten, och då bestämde jag mig för att jag skulle åka ut och titta på saker och möta människor på plats utomhus naturligtvis. Och då träffade jag en arkitekt och en projektledare. En projektledare från regionen och en arkitekt från ett arkitektkontor som tillsammans hade skapat och byggt resecentrum i Angered som fick Trafikverkets arkitekturpris i år.

Och frågade hur gjorde ni? Ni lyckades ju uppenbarligen eftersom ni fick arkitekturpris och det har ju blivit superfint. Hur gjorde ni? Och då visade det sig att det som de själva lyfte fram, det var att projektledaren från regionen hade haft ett nära samarbete med arkitekten hela vägen och absolut, det hade ju dykt upp saker och ting i byggskedet. Och då hade han alltid ringt den här kvinnan som var arkitekt och stämt av med henne: Hur ska jag göra nu? Det här dök upp under bygget i går. Kan du komma ut och titta? Vi behöver lösa det här på plats.

Och jag tror att det var en av nycklarna till att det faktiskt blev ett bra slutresultat. Det var att det fanns ett gott samarbete mellan projekten och arkitekten hela vägen från ett väldigt tidigt skede, där just den här specifika arkitekten hade varit med och tagit fram ett gestaltningsprogram som hade lagt fast de väldigt tidiga tankarna i det här projektet och också var med hela vägen igenom hela byggskedet och ringdes in då när det hände saker och när man behövde åka ut och titta och fatta nya beslut.

Om vi kommer tillbaka till det här riksdagsbeslutet om arkitekturpolitiska mål som då gav upphov till att ditt jobb faktiskt uppstod. Man inrättade en riksarkitekt. Jag gissar att det fanns ett problem i botten som politikerna ville lösa med den här lagstiftningen. Och vilket problem är det i sådana fall?

Snarare möjlighet tror jag. Det som är alltså grunden i skrivningarna handlar om hur, när vi skapar nya miljöer, när vi utvecklar de befintliga miljöerna och när vi förvaltar miljöer – hur kan vi använda skapandet, utvecklandet och förvaltandet för att bidra till hållbarhet på många olika sätt? För att kunna göra det så måste man se om man verkligen ska jobba holistiskt så måste man se att det mänskliga perspektivet är oerhört viktigt. Och vi har kommit ganska långt vad det gäller att vi ska bygga med fossilfria material, även att vi ska förvalta så att vi på ett miljömässigt smartare sätt, att vi bygger miljömässigt smartare, vi använder material som är miljömässigt smartare och sådana saker. Men är det trevligare för oss människor?

Om man tar det från problemställningen så tror jag att vi kan se att vi har byggt med en kvalitet som gör att vi människor kanske faktiskt inte tycker att det känns omsorgsfullt gestaltat. Vi människor kanske inte alltid är stolta över de miljöer som byggs i dag. Det är ett problem. Hur kan vi jobba framåt så att vi kan vara stolta över det vi bygger i Sverige? Och att det faktiskt kommer att hålla länge och så vidare, och att vi kommer att gilla de här miljöerna under lång tid framöver.

Så jag tror att de här politiska målen är snarare framtagna för att man ser en möjlighet och en potential som vi inte utnyttjar och som vi kan nyttja mycket, mycket mer. Hur kan vi på ett mycket bättre sätt verkligen se långsiktigt värdeskapande och möjligheterna som finns i det vi skapar, bygger och förvaltar?

Men de här frågorna som du då jobbar med på nationell nivå, hur kommer det här i praktiken påverka dem som i kommunerna jobbar med exploateringsprojekt för kommunens räkning eller byggbolag som ser en möjlighet att bygga en ny stadsdel eller förädla ett område?

Det är precis där vi är just nu. Och då gäller det att börja fundera över de här formella och informella verktygen på olika sätt. Hur kan vi? För att jag tänker att man ägnade en massa år åt att utreda den här frågan och sen till slut så fattade då regering och riksdag beslut. Det är fortfarande skrivna ord. Sen fick vi en massa uppdrag, det är också skrivna ord och vi har satt oss in i de här uppdragen. Det vi gör nu på nationell nivå det är ju att sprida kunskap på många olika sätt och det är fortfarande skrivna ord. Hur kan man få det att hända i verkligheten?

Det som vi har lyft upp, det handlar ju dels om att några måste gå före och visa gott exempel, och det offentliga kan ju verkligen gå före och visa gott exempel. Det finns ju nationella myndigheter som inte bara sysslar med lagstiftning och att dela ut pengar åt olika håll till olika typer av projekt, utan det finns ju faktiskt statliga myndigheter som också bygger och som kan gå före och visa ett gott exempel. Och en fråga som vi har lyft för regeringen i vår rapport som vi lämnade in nu i oktober, det var just att vi anser att det uppdraget borde stärkas, att de borde få ett starkare uppdrag att verkligen vara förebilder. Och vi hoppas ju på att de kan få det också så att de kommer att kunna jobba ännu mer med den frågan.

Och de gör ju det redan i dag. Det är Statens fastighetsverk, till exempel, superduktiga. De har ju gått före och visat gott exempel med Nationalmuseum, med den ombyggnaden och så vidare. Så att det görs ju jättemycket fint och alla naturum som gjordes runtom i Sverige i olika naturreservat och sånt. Också oerhört fin arkitektur. Så att de nationella myndigheterna har gått före, men vi tror att de skulle kunna göra det ännu mycket mer och sporra det ännu bättre. Så det är att någon går före, visar gott exempel.

Sen handlar det också om hur kan vi skruva åt då? Hur utformar vi plan- och bygglagen, på vilket sätt, vad behövs det? Alla säger när vi frågar kommuner och så vidare: "Vad behöver ni?" "Vi behöver kunskap." Då vänder vi oss till Formas och Vinnova och säger att alla behöver kunskap. Vad är det för kunskap som behövs? Och nu satsar ju faktiskt både Formas och Vinnova mer pengar i sina utlysningar för hållbart samhällsbyggande. Man går ihop i strategiska innovationsprogram, till exempel Viable Cities, och tänker sig att man ska skriva kontrakt med ett antal kommuner runt om i Sverige som då ska också lova att de ska faktiskt höja ribban vad det gäller att bygga mer hållbart på olika sätt och med högre kvalitet.

Så att det finns ju morot och pisk. Piskorna handlar om lagstiftning, morötterna handlar om finansiella medel. Men det som kommunerna frågar efter för att kunna göra bättre, för att kunna ställa högre krav i sina markanvisningar, i sina exploateringsavtal, i sina detaljplaner, i sina bygglovsärenden och så vidare – det är kunskap, säger de. Och då får vi se till att de får kunskap. Och det är då det kan börja hända saker.

Ovenpå det handlar det om att också vara överallt och att inse att en riksarkitekt kan ju inte göra det här själv, utan nu gäller det ju verkligen att kroka arm och jobba tillsammans med många. Och till exempel så har jag snackat med alla landshövdingar nu. Så nu ska vi ut och prata med alla kommuner i hela Sverige via landshövdingarna. Vi startar i Uppsala län i december. Så att det handlar om att jobba på väldigt många olika fronter samtidigt.

Vi utreder just nu också: kan man göra en nationell vecka kring det här? Att man binder samman. Vi knower ju att det finns många små kommuner, till exempel Karlshamn jobbar med sina arkitekturdagar som är väldigt framgångsrika, där man verkligen utbildar befolkningen i arkitekturfrågor. I Dalarna har man sin form- och designvecka. Göteborg har sin stadstriennal. Det finns oerhört många andra initiativ runt om i Sverige. Kan vi koppla ihop de här, lägga en nationell kappa och få ut det här budskapet ännu mycket mer?

Så att man får jobba på massor med fronter. Lagstiftning, finansiering, nätverkande, sprida kunskap, se till att forskningsfinansiärer och innovationsfinansiärer satsar miljarder på detta. Se till att staten jobbar förebildligt där staten kan jobba förebildligt och så vidare. Då kan det börja hända saker i Sverige. Man kan inte jobba med ett projekt på en front, det gäller att göra allt det där samlat.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna från Tessin. En plattform där du som investerare kan bygga en egen fastighetsportfölj och där du som är företagare i fastighetsbranschen kan hitta riskvilligt kapital till ditt nästa projekt. För mer information, gå in på tessin.se. Tack så mycket för att du lyssnade. Hej då!