Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar företagare, visionärer och investerare i och runt den svenska fastighetsbranschen. Programmet är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin. En plattform där du kan investera direkt i fastighetsprojekt och bygga en egen fastighetsportfölj.

Jag heter Jacob Bursell. Jag tycker att svenskar har lite svårt att vara stolta över sitt eget land. Det kanske handlar om jantelagen eller någonting annat, men Sverige är ett fantastiskt land och det är väldigt mycket som USA kan lära sig av Sverige. Jo, visst är det mörkt och grått just nu när det är vinter, men annars är det så mycket som fungerar väl i Sverige.

Slumpens betydelse för oss människor är kanske särskilt synlig i historien om hur svensken Lars Jonsson en gång i tiden träffade en amerikansk kvinna och blev kvar i USA. Men historien vi hör i dag handlar inte om Lars, utan om hans dotter Jenny. Hon är uppvuxen på den amerikanska västkusten, jobbade som managementkonsult men damp sedan ner i Sverige för att engagera sig i familjens fastighetsbolag, Byggvesta.

Det blev ett första möte med en kultur som hon lärt känna endast genom sin pappa och med ett bolag som med en nästan magisk tajming tog rygg på ruschen i den svenska hyresmarknaden. I våras, mitt under coronapandemins kulmen, i alla fall första kulmen, utsågs hon till bolagets vd med den högt ställda ambitionen att med bostäder förändra samhället.

Säger du Jenny Jonsson eller säger du Jenny Jonsson? Jag säger, det beror på. Alltså jag har svårt att säga Jenny. Jag säger Jenny, men Jenny Jonsson kanske. Alltså Jenny Jonsson kan man säga.

Jag tänkte vi skulle börja prata om någonting som heter Yalla Rinkeby. Vad är det för någonting?

Yalla Rinkeby är ett kvinnokooperativ som vi stöttar, Byggvesta stöttar, och som har verksamhet i Rinkeby. Vi tar kvinnor som är väldigt långt från arbetsmarknaden, mest utlandsfödda kvinnor, och hjälper dem i introduktion och att komma ut till jobb. Och idag har vi faktiskt sett att vi har lyckats med sextio procent av alla kvinnor som har gått igenom vårt program; de har lyckats gå vidare till jobb eller studier. Och om man jämför med andra siffror så är det helt fantastiskt. Man ska komma ihåg att de flesta av de här kvinnorna har aldrig haft jobb innan, har varit i Sverige allt från ett år till trettio år och många av dem har aldrig pluggat i sitt liv och kan väldigt lite av språket när de kom in.

Går man in på hemsidan så ser det ut nästan som ett café.

Ja, exakt. Det är alltså ett initiativ som kom från lokalbefolkningen. Så innan Byggvesta bestämde sig för att bygga i Rinkeby – vi har byggt ungefär tvåhundra hyresrätter där, i ett område som inte haft nyproduktion sedan miljonprogrammet – så bestämde vi oss för att om vi kommer gå in i Rinkeby så vill vi göra någonting lite mer än bara bygga hus. Och då var det faktiskt efter samtal med över tusen personer i lokalbefolkningen som de lyfte fram att det var just en plats för kvinnor och tjejer att få ledarskap och entreprenörskapsträning som behövdes.

Då startade vi en verksamhet tillsammans med ett väldigt framgångsrikt socialt företag i Malmö som heter Yalla Trappan. Och vi bestämde oss för att fokusera på matlagning först. Det var helt enkelt ett sätt att lära kvinnor språket runt någonting som alla kunde erbjuda någonting med. Så idag har de startat ett café där de kan testa entreprenörskap och träffa kunder. Och sedan har vi också en cateringverksamhet som de driver och även produkter som de gör själva.

Jag läste en intervju med dig där du konstaterar att det här med socialt företagande är mycket vanligare i USA som du kommer ifrån, och vi kommer tillbaka till det. Men hur kan det se ut där då?

Jag skulle säga att det är mer vanligt med corporate social responsibility. Att företag, många privata företag, stöttar sociala företag på ett annat sätt än man har gjort i Sverige historiskt sett. Nu tror jag att det börjar bli mer och mer vanligt även här att stötta sociala företag. Men det här med CSR eller corporate responsibility har jag faktiskt fått från min mamma som har jobbat mycket med det. Hon är faktiskt utbildad social worker men har alltid varit entreprenör och drivit eget bolag, och har försökt att koppla ihop de här två.

För att sociala företag oftast saknar nätverk och investeringar, och bolag kan vinna väldigt mycket på att investera. Om man tar till exempel Byggvesta som har startat och också är största finansiär till Yalla Rinkeby. Det är inte bara av sociala skäl som vi har gjort det. Man kan vinna väldigt mycket som bolag. Till exempel i det här fallet så har vi medarbetare som är väldigt stolta över att jobba på bolaget för att vi visar että vi lever med våra värderingar. Vi har oftast lättare att rekrytera. När folk kommer till oss har de ofta hört talas om Yalla Rinkeby. Vi ser förhoppningsvis att marknadsvärdet kan öka över tid när vi har den här verksamheten i våra egna lokaler, och också förhoppningsvis trygghet runt området och även nya markanvisningar på grund av att man kan visa att man är en riktig aktör. Så det tycker jag är jätteviktigt och kanske som sagt mer normalt i USA historiskt sett, i alla fall att man har det här win-win mellan socialt, privat och offentligt.

Finns det några exempel från där du växte upp som du skulle kunna berätta om?

Jo, det finns jättemånga exempel såklart, men jag kanske kan ta... Vi driver också ett fastighetsbolag i USA, i Seattle, där hela min familj fortfarande bor. Och där bygger vi hyresrätter och andra kommersiella fastigheter, eller vad vi kallar för mixed use housing. Och där i Seattle de senaste åren, när Amazon och Microsoft och andra företag har växt väldigt mycket, har man sett att bostadspriserna har ökat extremt och många har haft svårt att bo kvar. Så där har vi bestämt oss för att satsa på low income housing, även bostäder för hemlösa. Och där har vi stöttat även med till exempel... vi har funderat på att ha ett café i vårt hus också, som jobbar med hemlösa och utbildar dem i caféverksamhet, och att de även sedan kan bo i fastigheterna. Så det utreder vi nu, men det skulle kunna vara ett exempel för en fastighetsägare i USA.

Men varför gör man det? Jag menar, om du erbjuder lägenheter, billiga lägenheter för hemlösa eller människor med låga inkomster, blir inte det en sämre affär också för fastighetsägaren?

I USA så ser det ut... eller det är svårt att säga USA. Kanske man ska ta Washington eller Seattle, där jag kommer ifrån. Där har man faktiskt i markanvisningsavtalet att man måste ha x procent i varje hus som är för hemlösa eller low income housing. Så det är inbyggt i affären från början.

Varför tror du att vi i Sverige inte är lika duktiga på att jobba med socialt företagande?

Det är egentligen inte så konstigt. Man har en helt annan grundprincip i Sverige. Här har man ett annat skattesystem, och USA har byggt mer på att privata ska lyfta den sociala delen. Så jag skulle säga att det inte är så konstigt. Det handlar inte om att Sverige inte är lika bra, men det har sett annorlunda ut för förutsättningarna i USA och Sverige. Men nu tror jag att mer och mer även i Sverige vill som privat eller offentlig aktör komma in i den sektorn. Och där tycker jag en blandning av båda två skulle kunna lyfta hela landet.

Du, det är inte ovanligt att svenskar drömmer om att få bo i USA, men du är en amerikan som har drömt om att bo i Sverige. Ska vi reda ut din bakgrund?

Ja, jag tycker att svenskar har lite svårt att vara stolta över sitt eget land. Det kanske handlar om jantelagen eller någonting annat, men Sverige är ett fantastiskt land, och det är väldigt mycket som USA kan lära sig av Sverige. Jo, visst är det mörkt och grått just nu när det är vinter, men annars är det så mycket som fungerar väl i Sverige. Så jag skulle säga att visst kan man drömma om att bo i USA, men man ska vara stolt över Sverige också. Jag drömmer också fortfarande om att bo i USA, med lika mycket om att bo i Sverige. Så det är svårt att bestämma sig.

Men din pappa är svensk och din mormor eller mamma är amerikan, är det så? Och du är född i USA.

Exakt. Jag och båda mina bröder är uppvuxna nästan helt och hållet i Seattle. Sedan har jag bott i Kalifornien i åtta, nio år efter att jag var klar med plugget. Men min pappa kommer från Lysekil, och när de träffade varandra så flyttade de till USA. Förutom när min pappa köpte Byggvesta, då bodde vi i Linköping ungefär ett år. Men annars har vi bott i USA och spenderat somrarna i Sverige, och har tyvärr inte pratat svenska hemma heller. Så jag fick lära mig det nu när jag flyttade hit.

Hur träffades dina föräldrar?

Jo, det är faktiskt en väldigt bra historia. Jag önskar att de var här och berättade själva. Men både min mamma och pappa kommer från en bakgrund av entreprenörskap, och min mamma drev då ett kryssningsbolag tillsammans med sin pappa. Och hon skulle då köpa sitt första kryssningsfartyg som hon skulle bygga om. Då åkte hon till Dubai, där hon skulle träffa representanter från några olika länder som ville sälja de här stora båtarna till henne. Och min pappa var då en av dem.

Han sålde båtar?

Exakt. Så min mamma valde i alla fall hans båt. Och då byggde hon om båten från grunden så att det blev lite som du ser idag. Det var faktiskt hennes idé med vattenrutschkanor, gym och allting annat på stora kryssningsfartyg. Men tyvärr, på första resan med båten så var det över tusen personer ombord, och mitt i natten gick båten på grund.

Oj.

Så då fick min mamma och pappa spendera ganska mycket tid med varandra i krishantering, kan man säga. Och ja, that's the story. Det ena ledde till det andra.

Exakt. Vilken otrolig historia.

Ja.

Och du växte upp i Seattle. Hur var det då?

Ja, Seattle är en extremt fin stad. Det är ganska likt Sverige om man kan säga så. Mycket vatten. Alla är väldigt utomhusorienterade, och det finns väldigt mycket historia från Sverige och Norden där. Så ja, det är ett fantastiskt ställe att växa upp på, men också väldigt grått. Så jag är ganska van vid regn och så.

Och det är Starbucks och Amazon som kommer från Seattle också, va?

Ja, och Microsoft också, och Boeing. Så ganska många stora företag som har kommit från Seattle.

Och sedan, hur länge var du kvar i USA då?

Jag flyttade hit för lite över tre år sedan. Nästan tre och ett halvt nu.

Pluggade du i USA sedan?

Jag pluggade i USA, gymnasiet i Seattle och sedan gick jag vidare till LA, University of Southern California. Och sedan jobbade jag i San Francisco och har varit lite fram och tillbaka också i New York.

Och vad ville du jobba med när du pluggade?

Jag tror inte jag visste exakt vad jag ville jobba med. Jag har fått mycket inspiration av min mamma. Hon har jobbat mycket med kvinnligt ledarskap och sociala initiativ. Så jag tror att jag alltid visste på något sätt att jag ville jobba med sociala initiativ, men också vara en förebild för andra kvinnor. Jag visste på något sätt att jag alltid ville vara företagsledare och var också intresserad av någonting jag kunde ta på. Sedan har jag landat i fastigheter, men det har varit allt från retail till många andra saker som jag har testat.

Byggvesta är ett företag som nästa år firar sjuttio år såg jag, startade femtioett. Kommer ni fira det eller?

Ja, jag har faktiskt inte tänkt på det, så det var en väldigt bra poäng. Vi är väldigt stolta över att vara ett så gammalt företag såklart. Jag har spenderat ganska mycket tid under covid med att åka runt i bilen och kolla på de fastigheterna som Byggvesta ägde, alltså i första portföljen innan min familj tog över. I Vadstena till exempel och lite annat. Så det är en väldigt fin historia. Så det tycker jag vi ska göra.

Ja, om det finns gott om tid kvar, så det är ingen brådska. Byggvesta startades, och det här har jag läst på hemsidan, i Linköping av en ingenjör som hette Åke Eriksson, som ett entreprenadföretag som byggde hus då. Och sedan så gjorde man det under ett par decennier. Och så gick man in och förvaltade kommersiella fastigheter också. Och sedan kan man ju förstå att din familj köpte Byggvesta någon gång på nittiotalet, då det är kris i Sverige och i fastighetsbranschen. Kan du berätta om den här historien?

Absolut. Man kan säga att vi hade inte riktigt en direkt bakgrund i fastigheter, men min pappa är väldigt bra på att hitta olika typer av företag. Och den här chansen kom upp från en kompis som hade hört talas om Byggvesta. Då bodde vi som sagt i USA. Men det var mitt i finanskrisen och Byggvesta hade väldigt svårt, och bankerna skulle faktiskt ta över bolaget. Då kom min pappa in, och Åke Eriksson fick stanna kvar som delägare, och de byggde om bolaget från grunden kan man säga igen. Han gjorde om alla lån, strukturerade upp portföljen igen och sedan, över ett visst antal år, säg ungefär sju, åtta år, sålde han av nästan allting i den första portföljen. Då renodlade han portföljen och bestämde sig för att fokusera istället på en annan nisch: hyresrätter och även studentbostäder, som vi gör idag.

Men hur ska man förstå det här då? För att ni bodde i USA, och vad gjorde din pappa på den tiden?

Jo, min pappa hade köpt några... När han först flyttade till USA så hade han sålt några saker i Sverige och använde sina pengar för att köpa fastigheter runt hela USA som han tyckte kunde öka i värde. Så han köpte till exempel i Seattle, i områden som hade det väldigt svårt men kanske var i centrum på något sätt, och i många andra delstater, och även hotell som hade svårt. Och då har han i vissa fall byggt om, i vissa fall sålt, i vissa fall refinansierat, och några av dem är även kvar i familjen. Och ja, som sagt, han är en entreprenör som på något sätt... det var någon som tänkte på honom när den här chansen med Byggvesta kom upp.

Jenny berättar att hennes pappa Lars Jonsson under alla år i Amerika har haft starka band till Sverige. Barnen har inte lärt sig svenska, men i övrigt verkar Jenny och hennes syskon ha ätit mer lutfisk och surströmming än vad vi gör här hemma. Och det var också den här kopplingen till Sverige som gjorde att Lars Jonsson sprang på möjligheten att ta över Byggvesta mitt i 90-talskrisen och sedan bygga om bolaget. De kommersiella fastigheterna såldes av och istället satsade bolaget på hyresrätter och studentbostäder. Det var 2005 och tajmingen kunde sällan ha varit bättre.

Min pappa har alltid haft en strategi att göra någonting som inte alla andra gör, och att man bara ska gå in i en företagsstrategi om man vet att man kan vara topp tre. Och då kollade han runt. Det var väldigt många som jobbade med kommersiella fastigheter. Och han kanske fick lite influenser också från USA, att det i vissa städer är mycket mer vanligt med hyresrätter och kanske även en produkt som man gärna längtar efter. Det är inte bostadsrätter som är en självklarhet i USA. Och studentbostäder och den här campuskänslan, som kanske är mer vanlig i andra länder runt om i världen. Så han såg helt enkelt att det var en nisch som ingen annan var inne på då för tiden. Det är svårt att tänka sig nu när det är så många som är inne på hyresrättsmarknaden, men då för tiden var det nästan ingen. Jag var väldigt ung då, men jag skulle nästan vilja säga att det var ingen som gjorde vad vi gjorde. Så han tyckte att det var en produkt som skulle bli mer och mer vanlig, som behövdes och någonting som vi skulle kunna leda branschen i.

Men har han bott kvar i USA under alla år och drivit det här på distans?

Exakt. Han har varit en väldigt aktiv ägare men aldrig operativ i bolaget. Han var vd under en viss period när han tog över bolaget för att bankerna krävde att det fanns en vd och det gick för fort. Men annars har han suttit i USA mesta delen av tiden faktiskt och rest fram och tillbaka, men varit ägare därifrån.

Om man tittar lite på verksamheten idag så noterar jag att det finns stora samarbeten. Dels det här som heter Grön Bostad som ni drivit tillsammans med AFA Fastigheter sedan 2011, och sedan ett mer sentida samarbete som är med Bonnier Fastigheter. Har det här varit en del av er strategi, att ni ska jobba med andra snarare än att jobba själva?

Ja, absolut, så har det varit. Många säger att man alltid är starkare tillsammans, och i det här fallet är det absolut sant. Vi hade inte kunnat växa i samma takt med vårt eget kapital, och det är därför vi har sökt de här samarbetspartnerna. Att man hittar någonting i den andra partnern som kan göra bolaget starkare. Så i Grön Bostad då, som du säger, ett samarbete med AFA Försäkring, där äger vi femtio-femtio. Byggvesta utvecklar, Byggvesta förvaltar, men ägandet är femtio-femtio tillsammans. Och det har funkat extremt bra. Man kan bara ta villkor som man får från bankerna, och möjligheten till tillväxt ökar genom att ha kapital från två partners. Och då, som du säger, har vi gått in i ett nytt samarbete med Bonnier i ett bolag som heter Holbo, som vi signade förra sommaren, eller ja, 2019. Och där kommer vi utveckla minst sextonhundra lägenheter tillsammans med dem.

Du blev ju vd i bolaget i år. Hur aktiv har du varit under de senaste åren? För du flyttade hem till Sverige först för två år sedan. Vad har du gjort innan dess?

Jag flyttade hit hem – det är lite roligt att säga för jag hade aldrig bott här innan – för lite över tre år sedan. Och då var idén faktiskt... jag var managementkonsult innan och jag drev olika ledarskapsprogram när jag bodde i San Francisco, och jag trodde faktiskt att jag skulle hålla på med det där i några år till. Det passade mig väldigt bra. Men då sa min pappa att han fyller nästan sjuttio och kommer vilja gå i pension någon dag. "Är någon av er intresserade av att vara ägare i bolaget eller en aktiv ägare?"

Hur många syskon har du?

Två äldre bröder. Och då kan jag säga att vi kunde inte så mycket om bolaget. Vi bodde i USA, bolaget var i Sverige. Och det var inte riktigt... vi pratade mycket om affärer runt middagsbordet, men inte just om vårt familjeföretag. Så då bestämde jag ganska på en gång att jag kan tänka mig att flytta till Sverige och lära mig lite mer om bolaget. Jag trodde inte att jag skulle vara aktiv, och jag kan säga att min pappa kanske helst ser en icke-operativ ägare. Så då flyttade jag hit och startade Yalla Rinkeby tillsammans med min mamma och jobbade i vårt holdingbolag med andra saker. Såklart har man lärt sig mycket om bolaget under den tiden, men man hade aldrig drömt om att man faktiskt skulle bli aktiv i Byggvesta.

Men varför nappade du på den här möjligheten att flytta till Sverige?

Jag tänkte ändå flytta utomlands. Jag är väldigt van att flytta runt och jag har rest väldigt mycket med min familj sedan en väldigt ung ålder, så jag var väldigt sugen på att flytta någon annanstans. Jag hade fått ett jobb i Hongkong och skulle ändå flytta dit. Och då, när den här möjligheten kom från min pappa, så kändes det väldigt naturligt att jag kunde åka hit, lära mig mer av språket, lära mig mer om företaget och även knyta bättre kontakter med Sverige. Så det var väldigt nära min vision, skulle man kunna säga.

Och hur var det att komma hit då?

Den första utmaningen som jag hade när jag flyttade hit var faktiskt att hitta en egen bostad. Det låter lite konstigt...

Det är roligt.

...för någon som äger ett fastighetsbolag. Men jag ville inte flytta in i Byggvestas hyresrätter. Jag ville liksom hitta min egen väg och hade inte riktigt intresse eller kapital för att köpa en bostadsrätt, och var väldigt van att bo med andra. Jag såg väldigt mycket värde i att bo med andra. Så jag hade några kontakter, inte så många, men några kontakter i Sverige, och hörde av mig till dem: "Hur kan jag hitta en roommate?" Och nästan alla skrattade och sa: "Varför ska du som är tjugoåtta år hitta en roommate?"

Då sökte jag istället på co-living på Google och hittade då ett co-living-ställe i Stockholm, där jag bodde med femtiofem andra från runt om i världen. Så jag skulle säga att den upplevelsen gjorde min transition till Sverige lite enklare. För då hade man det här internationella perspektivet, massa kompisar, och jag var inte tvungen att hitta mitt eget nätverk på samma sätt. Så det var en väldigt bra upplevelse, men såklart kan man se utmaningar med att flytta till ett nytt land när man är lite äldre och själv.

Co-living alltså, det är ju lätt att tankarna hamnar... Det är intressant med ett sjuttiotalskooperativ, men det här är något mer modernt.

Absolut. Det här co-livinget heter Tech Farm. Det är på Östermalm och är fem våningar. Man kan dela rum med andra, eller man kan ha eget rum. I det här fallet hade jag eget rum. De har våningssängar, de har poddar som är några kvadratmeter. De har alla lösningar du kan tänka på. Du kan hyra ut ditt rum under dagstid så att någon kan använda det som kontor.

Jaha.

Så det är ett väldigt flexibelt boende.

Vem driver det?

Nu är det andra ägare som är inne. Först var det ett par som hade en väldigt ambitiös dröm att skapa co-living runt hela Sverige. Så jo, det låter väldigt hippie, men jag skulle säga att målgruppen i det här huset är trettiofemish, trettiish. Många entreprenörer och folk från olika länder.

Men när du kommer hit, då har ju Byggvesta redan flera tusen lägenheter i Sverige på flera platser i landet, och rimligtvis också en ganska stor organisation. Hur har du gjort för att lära känna marknaden?

Ja, var ska man börja med den frågan? Det är många saker som har hjälpt mig på vägen. Jag skulle säga att när jag först kom så hjälpte det väldigt mycket att ha mitt eget projekt, alltså att kunna fokusera på att starta Yalla Rinkeby med min mamma. Då kom man in lite på sidan i fastighetsbranschen. Då jobbade man väldigt mycket med hur vi kan ta in det här sociala tänkandet i bolaget, så man var lite mer av en partner till Byggvesta i början. Men man började lära känna många, inte bara i bolaget utan också i branschen. Det var många andra fastighetsägare som blev intresserade. Man började prata på olika seminarier och så, så det blev lite på sidan.

Sedan skulle jag säga att jag har haft extremt bra mentorer på vägen. Bland annat har vi en ordförande i bolaget, Agneta Jakobsson, som har väldigt mycket erfarenhet i branschen. Och hon har lite grann tagit mig under vingarna, och många andra också, men hon har sett till att jag har stöttning och också fått lära känna mitt eget nätverk.

Och sedan blir du vd för hela företaget. Det är ett ganska stort åtagande. Vad tycker du om det?

Ja, jag klev in i min roll mitt i coronapandemin också. Så jag tog över vd-rollen i april, även om det var bestämt ganska långt innan dess. Så jag vet inte om det hade ändrats om alla i styrelsen visste att en pandemi skulle komma. För jag skulle säga att många... eller många var inte tveksamma, men att kanske inte ha jättemycket erfarenhet eller många år under bältet, och kanske inte ha varit med i kriserna innan, kan vara en utmaning när man tar över ett ganska, ja, mellanstort bolag i alla fall. Men den här pandemin blev annorlunda än någonting man har sett innan ändå, så det har varit väldigt utmanande. Man har jobbat extremt mycket, men jag har ett bolag som är väldigt kompetent, en ledningsgrupp som driver sina egna frågor och någonting som har funkat under väldigt många år. Så även när utmaningen är där så är det folk som brinner så mycket för bolaget att varje dag känns ändå rolig.

Ni pratar mycket om hållbarhet. Ni skriver på hemsidan att ni vill förändra världen, att ni vill göra det med era fastigheter. Vad är det ni vill göra? Alltså, på vilka sätt behöver världen förändras, och hur ska bostäderna bidra till det?

Jo, vi vill, exakt som du säger, förändra inte bara branschen utan även världen. Det är ett väldigt ambitiöst mål. Men det är någonting som vi har haft med oss sedan första början. Alltså inte bara med produkten hyresrätter, utan även när vi startade Egenvärmehus, vilket är ett till- och frånluftssystem som kan återbruka energin i huset. Och också även det här med studentlägenheter som kan minska ensamheten. Och den har liksom varit i vårt DNA sedan första början, i alla fall när min familj tog över bolaget.

Vi har till exempel ingen hållbarhetschef. Det är någonting som ligger djupt inuti alla våra medarbetare, och alla har det ansvaret att komma med nya lösningar. Så vi har hållbarhet i alla processer. Det är nästan svårt... man kan ta Yalla Rinkeby som ett exempel eller våra energisnåla hus och så. Men det ligger i varje del, från ett tidigt skede i detaljplanprocessen hela vägen in till hur vi kan påverka så att våra hyresgäster kan leva grönare i sin vardag. Så jag skulle säga att mycket behöver ändras och mycket måste också vara kopplat till samarbete på alla olika nivåer.

Och vad ligger på ditt bord då? Jag menar nu, man kan läsa om det här samarbetet med Bonnier. Det är ambitiöst. Ni ska bygga sextonhundra lägenheter. Ni ska överlag växa med tusen lägenheter per år. Jobbar du väldigt aktivt med den här expansionen och stadsutveckling, eller är du på något annat plan?

Ja, Byggvesta är fortfarande väldigt entreprenöriellt. Så jag skulle säga att nästan alla jobbar med alla frågor, inklusive mig. Så min måndag kan se väldigt annorlunda ut från min tisdag, till exempel. Jag spenderar mest tid med vår tillväxtstrategi, finansiering, samarbetspartners, vad som är visionen framåt och vilka mål vi måste uppnå. Jag är såklart väldigt engagerad i hållbarhetsfrågorna. Vi har en fantastisk historia, men vad är liksom nästa satsning? Så det är mest framåtriktat. Sedan brinner jag väldigt mycket för ledarskap och kulturen i bolaget, så jag försöker vara tillräckligt närvarande och även ibland gå in i detaljfrågorna, om man kan säga så. Bara så att de värderingarna speglas hela vägen in i bolaget.

Hur ofta åker du hem till USA då? Om vi nu säger hem på rätt sätt.

Oj, känslig fråga. För nu under corona har jag inte varit hemma på ett år. Men vanligtvis så var jag hemma minst tre, fyra gånger per år. Nu har min äldsta bror fått en bebis som jag inte har träffat än och så, så jag hoppas att efter det här lägger sig så får jag vara hemma lite längre.

Men hur ser du på dig själv? Är du här och mellanlandar och vill lära känna Sverige och Byggvesta under en tid, och sedan ska du fortsätta ut och göra andra saker i världen? Eller vad tror du kommer hända med dig?

Första visionen var att jag skulle stanna här i två år. Nu har det gått nästan tre och ett halvt, så den har totalt ändrats. Det är väldigt svårt att se nästa steg, men just nu älskar jag vad jag gör och ser fortfarande väldigt mycket för mig i Sverige. Så jag har inga direkta planer, men jag älskar liksom kopplingen mellan USA och Sverige. Så jag tror att jag i framtiden måste hitta en balans på något sätt. Kanske göra som min pappa har gjort och kunna ha en fot i båda länderna.

En dag kanske man faktiskt kommer kunna åka fram och tillbaka lite.

Exakt, det hoppas man.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna idag med företagaren och vd:n Jenny Jonsson. Programmet är ett samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin. Kapitalet vänder varje måndag ut och in på olika ekonomiska fenomen i hopp om att förstå hur vi människor fungerar. Och Tessin, de ger dig en möjlighet att bygga en diversifierad portfölj genom att investera direkt i fastighetsprojekt utan mellanhänder. Detta i form av krediter till byggare över hela Sverige, vilket innebär att du samtidigt bidrar till att det byggs nya bostäder och logistik- och samhällsfastigheter. Läs mer på tessin.se och prenumerera gärna på nyhetsbrevet så får du veta när det finns nya projekt att investera i. Tack så mycket för att du lyssnade. Hejdå!