Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar investerare, entreprenörer och visionärer i den svenska fastighetsbranschen. Programmet ges ut av Tessin i samarbete med oss på Ekonomipodden Kapitalet. Jag heter Erik Wahlin.

De byggnaderna som jag kanske är mest stolt över är ju de höga husen jag fick vara med och bygga i Houston under mina år i Texas. Att få ha varit med och påverkat en klassisk amerikansk skyline med höghus var förstås någonting som jag alltid har, inte drömt om ska jag inte säga, men tänkt på och är väldigt roligt att få vara med i de processerna.

Joel Ambré är sedan ett och ett halvt år tillbaka vd för det investorägda fastighetsbolaget Vectura. Strategin är att äga och utveckla samhällsfastigheter liksom kontor kopplade till life science. Och när mycket annat står still under pandemin har istället Vectura tryckt på gaspedalen. Man har bland annat byggstartat två gigantiska life science-kluster. Ett vid AstraZeneca i Mölndal, strax utanför Göteborg, ett i Hagastaden nära Karolinskaområdet, precis norr om Stockholms innerstad.

Under Joel Ambré har Vectura också renodlat strategin och sålt Grand Hotels fastighet i Stockholm för tre komma sex miljarder kronor. En av de största fastighetstransaktionerna i Sverige någonsin. Men för Joel började vägen dit redan för fyrtioett år sedan i Växjö.

Mina föräldrar är då båda i vårdyrken, så pappa är kirurg och mamma är tandläkare. Och de trappar ner nu men har varit aktiva länge.

När du fortfarande var ung, fanns det någonting som pekade åt att du skulle hamna i fastighetsbranschen?

Ja, det skulle vara min trädkoja då, som jag byggde på i liten, ja i ung ålder. Den började med pappas initiativ med en våning och jag tror att vi slutade räkna när det var på sju våningar. Så man får väl säga att det var väl kanske mitt intåg i bygg och fastighet får man väl säga.

Det låter som något man egentligen behöver ha byggnadstillstånd för.

Ja, och den var inte arkitektoniskt tilltalande. Så jag tror knappast vi skulle ha fått bygglov för den. Så jag tror grannarna som vi hade närmast, de kanske inte uppskattade den lika mycket som jag, men de brydde sig nog inte så mycket heller.

Var du byggintresserad som barn?

Det ska jag absolut säga att det förstod jag inte då, men just den byggda miljön och det här skapandet att kunna se någonting. Här borde vi kunna göra detta och sen bygga det och se att det blev ungefär som jag trodde att det skulle bli. Det reflekterade jag inte alls över som barn, men det är ju det jag tycker är så roligt med det jag gör i dag. Att fastighetsutveckling, att ha en vision och sen hela processen med alla människor och sen se det färdiga resultatet. Det har jag nog alltid haft.

Hade du någon förebild?

Inte inom bygg och fastighet. Det pratades ju inte så mycket bygg vid köksbordet hemma, utan det var ju mycket annat som pratades om förstås.

Men vad var det som gav dig modet att bygga sju våningar i trädkojan?

Ja, jag var nog friskt påhejad av min farfar som var sjukpensionär men jobbade delvis på en byggvaruhandel. Så han försåg mig med spik och bräder.

Så att du hade någonstans ändå en fot i byggkulturen även om föräldrarna var i vården?

Ja, via farfar framför allt.

Tror du att det har haft betydelse?

Ja men det tror jag för sen när jag pluggade vidare i Lund och väg och vatten. Där jag lite halkade in på ett bananskal ska jag väl säga, för jag hade fått för mig att jag skulle läsa maskinteknik, men det blev väg och vatten istället. Och då kände jag ja men det här, jag känner ju igen mycket av det jag läser och skolan hade inte varit min starkaste gren fram till universitetet. Så att känna att ja men det här jag förstår ändå mer än jag trodde av det vi läser och jag tycker det är kul. Och det är väl en förutsättning tror jag någonstans för att lyckas att man tycker något är roligt.

Att det blev just ingenjör och LTH, vad var det som ändå gjorde att du fattade det grundbeslutet?

Ja men just att läsa till ingenjör var nog självklart. Sen att det blev väg och vatten, det var lite mer en slump. Att det blev Lund. Jag hade kusiner som pluggade där och mamma och pappa hade pluggat i Malmö och Lund. Så det var naturligt att flytta söderut och lämna Växjö då.

Men varför var det naturligt att bli ingenjör?

Ja men det var nog mitt teknikintresse och då kom, jag kan skoja om min trädkoja, men det var väl mitt intresse för att sätta ihop saker. Och som barn, jag tror att man färgas mycket förstås av sina föräldrar, men även utav mor- och farföräldrar. Och jag har ju berättat om farfar, men morfar var också, han var uppfinnare och var med och installerade de första mikrovågsugnarna i SJ-tågen. Och så hans teknikverkstad var ju verkligen en lekstuga när jag växte upp och så ingenjör var på något sätt självklart.

Det kanske är en fördom från din sida, men jag tänker meg att väg och vatten är väldigt konkret utbildning till skillnad mot i varje fall en del andra ingenjörsutbildningar som kanske mer är nästan en matematikutbildning och att det verkar kul.

Ja, grunderna med matematiken, den är väl samma för alla programmen. Men just liksom brokonstruktion och geoteknik. Det går ju att ta på och det tror jag, det har ju passat mig. Jag tycker ju fortfarande att jag måste kunna ta på saker och liksom se det i lite i verkligheten.

Vad gjorde du direkt efter att du då var färdig ingenjör?

Jag har ju en hel livstid på Skanska får man väl nästan säga och den började redan under studietiden. Och jag sommarpraktiserade på Skanska under utbildningen och gjorde allt från att vara flaggvakt till att köra asfalt och bygga cykelbanor och vägar. Och sen komma med i Skanskas fina traineeprogram för studenter. Och det gav väl mig liksom nyckeln in till att få en anställning 2004.

Då var byggmarknaden fortfarande liksom, vi hade sviterna av IT-kraschen. Det hade inte riktigt kommit i gång. Skåne stod lite och stampade. Det hade inte kommit någon broeffekt. Så då blev det Stockholm och anställning på Skanska, vilket kändes helt naturligt då. Och det har jag väl funderat på i efterhand. Vad var det som gjorde att det var så självklart? Men jag reflekterade nog aldrig över något annat. De hade tagit väldigt väl hand om mig och det kändes naturligt att börja.

Du fick utlopp för ditt byggintresse.

I allra högsta grad. Mina första år var ju väldigt mycket av att arbetsleda på byggprojekt och vara arbetsledare, produktionschef. Och jag brukar skämta om det att jag tror att jag slet ut ett par jeans i månaden. Det är en överdrift, men det var väldigt mycket att vara ute på plats under byggnationen, vara närvarande, få öva mycket på ledarskap med att hantera trettioåtta snickare och se när producerar de och när producerar de inte. Och få bygga mitt ledarskap runt det och få öva, vilket var väldigt lärorikt.

När producerar de och när producerar de inte?

Men jag tycker den är ganska enkel. När de får planera och komma med lösningen, vilket de oftast har den allra bästa lösningen själva, då går det mycket fortare. Men alla de gångerna jag tyckte att jag hade tänkt ut det på rätt sätt och talade om for dem hur de skulle göra, så gick det ju aldrig så bra som när de fick bestämma det själva. Och det är väl någonting som jag tar med mig i allt ledarskap att få individer att bidra där de bidrar som allra mest. Och de snickarna vi jobbade med då, otroligt duktiga och erfarna, och klurade ju ut det alldeles utmärkt själva. Så då får du bara vara där och lyssna och sen göra som de sa.

Det låter som att du också var ganska snabb i att haja ledarskapet. Upplever du det så?

Nej, det tror jag inte. Förmånen med att ha hållit på länge är väl att man har fått göra fel också och gneta på och att det är en ständig resa att lära sig.

Var du inblandad i några spännande projekt som vi har märkt av? Här i Stockholm eller annorstädes?

Ja, det tycker jag. Det jag fortfarande kan känna mig mest stolt över, det är väl under den våren som jag praktiserade på Turning Torso och armerade. Av någon konstig anledning så är det fortfarande ett utav de projekten som jag känner, eller byggnaderna jag känner allra mest för. Den är ju, det är en profilbyggnad, och det var en väldigt spännande erfarenhet att jobba med armerare som yrkesarbetare och bära armeringsjärn och gjuta. Det var en fantastisk erfarenhet.

Sen om vi liksom spolar fram bandet lite så de byggnaderna som jag kanske är mest stolt över är ju de höga husen jag fick vara med och bygga i Houston under mina år i Texas. Att få ha varit med och påverkat en klassisk amerikansk skyline med höghus var förstås någonting som jag alltid har, inte drömt om ska jag inte säga, men tänkt på och är väldigt roligt att få vara med i de processerna.

Du fick uppenbarligen också dra nytta här av möjligheterna i en global koncern.

Ja, Skanska var fantastiska under mina år. Varje gång jag kände att nu är jag redo for en ny utmaning så kom det nya utmaningar. Och resan som vi gjorde som familj till USA var just det att nu har jag byggt och gjort det och lärt mig mycket. Jag vill lära mig mer och då med jättebra chefer så hittades det nya möjligheter. Och det tycker jag var som det är lätt att ta det med sig vidare. Det ledarskapet som jag fick arbeta under i alla år egentligen med väldigt starka ledare och bra kompisar får man också säga.

Sökte du dig till USA just eller var det en möjlighet som någon gav dig?

Nej, det var egentligen en slump. Jag kände att efter att ha byggt då i fem år så kände jag att som byggare så är vi lite dåliga på att förstå våra kunder. Vi når inte riktigt fram, vi konkurrerar på pris ofta. Och sen förstås med medarbetarna som vi har med oss. Men det är svårt att särskilja sig, det är svårt att göra en stor skillnad. Och då tänkte jag, men jag kanske kan, jag kanske har läst för lite ekonomi och marknadsföring. Det kanske är den delen jag inte, den pusselbiten jag inte har.

Men då kom frågan: "Ja, men vill du inte åka utomlands istället?" Och Skanska hade vid det tillfället mest kortare utbyten och då hade vi två barn och jag kände inte for att åka iväg sex månader med familjen eller för den delen själv. Och då så var det programmet på två år och då kommer vi väl tillbaka lite till slumpen för mig som har gjort så många gånger. Då hamnade vi i Texas.

Jag började i bygg och kände väl att om vi inte var så bra i Stockholm i den organisationen jag jobbade med då, så trivdes jag inte bättre i den amerikanska organisationen när det gällde bygg. Men då efter ett halvår fick jag möjligheten att jobba med projektutveckling och det är ju det jag har gjort sedan dess primärt. Och då istället for att det var ett program på ett och halvt år så blev det fyra år totalt i Texas.

Om du ska försöka blicka tillbaka, vad tror du det var som gjorde att det här med projektutveckling var någonting som klickade for dig?

Ja men då är det, och det är ju det jag fortfarande tycker är så roligt att få vara med från ax till limpa. Att se möjligheterna och vara med och sätta koncepten och genomförandet och sedan den färdiga produkten. Det är helheten med all den komplexiteten som den processen har att erbjuda. Det är så många olika delar som man behöver parera under resans gång och det tycker jag är väldigt roligt.

Vi pratade om den här skyskrapan i Houston. För dem som, nu är det här en podd, men for dem som vill googla på den, finns det ett namn på den?

Ja, då heter den Bank of America Tower i Houston. Det är ju som med allt när man lever i en ny kultur så lär man ju sig uppskatta sånt som man kanske inte uppskattade innan. Men en fin glasfasad i sand. Det är en hel vetenskap med vad det ska vara, hur det ska reflektera, vad som ska reflektera och vad som inte ska reflektera. Och det har vi inte riktigt en tradition av i Skandinavien. Så det är kul att ha fått göra det också.

Har du blivit en konnässör på det området nu så att du kan både glädjas och reta dig på när glasen funkar och inte funkar?

Ja, det är roligt du säger det för en av, man samlar ju på sig en massa misstag genom åren och ett av misstagen, det är just att vi var lite snåla på en glassort i ett av projekten jag jobbade med. Och jag stör mig fortfarande på att byggnaden blev inte grå. I mina ögon blev den blå och det var ju inte tanken.

Och det här är någonting som håller dig vaken på nätterna?

Nej, det ska jag inte säga. Men när huset stod där sen och vi kände att nej, det här blev ju inte riktigt som vi hade tänkt oss färgmässigt, så då bestämde jag mig for att på sådana viktiga delar, där får man inte låta kostnaderna driva, utan det måste vara arkitekturen för det ska stå där så länge. Och man har, tycker jag, som utvecklare ansvaret for den byggda miljön och arkitekturen. Och nu är det nog så att det är nog bara jag som tänker på att den byggnaden är grön och inte grå. Men det var i alla fall en viktig lärdom att ta med sig i var ska man lägga pengarna och var är det inte lika viktigt.

Jag hoppas att jag inte lyssnade dåligt nu, men sa du vilken byggnad det var?

Nej, det sa jag inte. Men den är inte i Stockholm.

Du flyttar hem till Sverige?

Ja. Och att flytta till Houston var enkelt. Att flytta tillbaka till Stockholm och Sverige var inte alls så enkelt som jag trodde. I min värld så flyttade jag hem till det som var hem. Men under åren hade jag förändrats väldigt mycket. Och bara relationen till min chef när jag kom tillbaka. Under fyra år hade jag jobbat hårt med att vara ganska detaljstyrd av en amerikan, till att komma hem till en chef som jag egentligen trivdes mycket, mycket bättre med, men som tittade på meg varje gång jag kom med ett påstående eller fråga och sa: "Det där kan ju du, det är din uppgift att lösa." Och det var en stor omställning.

Och att man inte hälsar på varandra i mataffären eller på tunnelbanan, det vänjer man sig snabbt vid när man har bott där ett tag. Men att komma tillbaka från att alla har varit väldigt trevliga och så, så är det ju lätt att känna sig lite exkluderad och även komma in i umgängeskretsar när man har varit borta så länge.

Om vi tittar på den yrkesmässiga sidan hade du också vant dig vid den amerikanska kulturen, affärskulturen?

Vi kan skratta mycket som svenskar åt den amerikanska södern. Men det som fungerade väldigt bra för mig var deras affärsmannaskap, om man får kalla det så, med värderingar. Hur man behandlar varandra. En inkluderande kultur där man är vänlig mot varandra. Det skiljer sig ganska mycket i USA, där både öst- och västkusten tror jag har hårdare, eller framför allt östkusten, ett hårdare affärsklimat. Det skiljer sich inte sådär jättemycket mot den amerikanska södern och vad jag upplever i hur vi gör affärer i Sverige.

Sen kan man väl säga det att i USA finns det ju en mer utpräglad real estate developer-kultur. Mycket av projektutvecklingen i Sverige har ju historiskt sett gjorts av de stora byggarna. Men den amerikanska modellen med just värde, eller inte modellen ska jag inte säga, men kulturen av hur man skapar värde, då det jag upplever att det är på en väldigt hög nivå och det lärde jag mig väldigt mycket på.

Du blev projektutvecklingschef på Skanska.

Ja.

Hur gick det till?

Ja, jag kom ju tillbaka och jag hade ungefär en projektutvecklingschefsroll i USA när jag flyttade tillbaka men blev projektchef först och sen blev jag projektutvecklingschef senare. Så att i många av de här flyttarna jag har gjort så har jag tagit ett kliv tillbaka lite karriärmässigt. Så jag jobbade väl som projektchef lite drygt ett år tror jag, innan jag fick ansvaret för hela den gruppen.

Det var väldigt mycket genomförande och uppstart som vi hade på Skanska då med Solna United som var en stor försäljning i Stockholm förra året, uppstarten utav Stockholm New och genomförandet och slutförandet utav de projekten. Och sen en hel del detaljplaner som vi drev. Så det var mycket aktivitet några år där och det bygger de ju vidare på även efter att jag lämnade.

De här jättelika infrastrukturprojekten som pågår här och där i Sverige. Jag tänker med din väg- och vattenbakgrund, de har du inte varit inblandade så mycket?

Nej, inte alls faktiskt. Även om jag som väg- och vatteningenjör då fascineras av de stora infrastrukturprojekten, men det har aldrig blivit att jag har hamnat där. Min karriär har ju bara varit primärt kontor kan man säga. Och fördelen med det är ju att jag har fått jobba med mycket människor också. De stora infrastrukturprojekten, ja där är ju kunden oftast en myndighet och själva användarna har man inte så mycket kontakt med. När det gäller kontor så gäller det att förstå individerna eller människorna som ska vara där och skapa bra miljöer för dem. Och det är väl en sån där del jag tycker är väldigt rolig att få jobba och se slutresultatet med det och att man kan inkludera dem i processen. Och jag har blivit tillräckligt utmanad i det för att inte lockas av infrastruktur.

Joel hade nu varit på Skanska i hela sitt yrkesliv. Ja, han började ju där på sätt och vis redan när han pluggade. Och han hade hela tiden rört sig framåt och uppåt. Men nu började han känna att det kanske var dags att hitta på någonting nytt. Och han gjorde något som han aldrig hade gjort förut. Han tog kontakt med en rekryteringskonsult. Timingen, den visade sig vara minst sagt perfekt.

Ja men som jag sa under hela min ti på Skanska så varje gång jag räckte upp handen och kände att nu är jag redo for en ny utmaning så kom det en ny utmaning. Där jag var som projektutvecklingschef så, och just i Stockholm som jag tycker är kronjuvelen för Skanskas kommersiella projektutveckling, så fanns det inte så många möjligheter. Det började bli rätt trångt. Och det kom ingen tydlig liksom ny möjlighet, utan då så gjorde jag det jag aldrig hade gjort innan. Jag kontaktade en rekryterare och ja, det var nog slumpen och turen igen och en månad senare så hade jag ett nytt jobb.

Letade du aktivt då efter ett vd-jobb?

Nej, det gjorde jag inte. Utan det var ett förutsättningslöst möte som slutade i en väldigt konkret process, nästan från samma dag. Och det var inte min tanke for jag trivdes väldigt bra med mina kollegor och vi hade en massa spännande som vi jobbade med. Men det var något jag saknade. Så att jag behövde en ny utmaning och det var det som föranledde mötet.

Så att när du då blev vd för Vectura, det var din första och enda rekryteringsprocess kan man säga?

Precis, så är det. Så när jag slutade på Skanska blev jag avtackad med att de sjöng studentsången. För då var det arton år, så det var ju likt att jag faktiskt tog studenten. Och det där kan jag ju skratta åt. Den symboliken blir väldigt rolig for det är lite så jag känner det också. Jag vet att jag har varit med och bidragit mycket till Skanskas värdeskapande i det vi har jobbat med, men jag har framför allt lärt mig väldigt mycket och har en grundtrygghet i det som är grunden for affären i projektutveckling.

Kände du till Vectura när du gick till den här rekryteringskonsulten?

Nej, det ska jag inte säga att jag gjorde. Och jag visste ju inte att det kom ju fram först senare att det var Vectura som sökte ny vd. Och det enda jag kände till om Vectura då, det var Forskaren i Hagastaden som var den markanvisningen. Och fram till dess var Vectura okänt för mig.

Men visste du att de ägde Grand Hotel och Investor, Wallenbergssveriges må jag säga, huvudkontor på Arsenalsgatan 8C och att det var ett Wallenbergbolag?

Inte först ska jag ärligt erkänna, men det förstod jag ju ganska fort vad det var.

Vad var det som fick dig att uppleva att det här är rätt för mig? Jag vill gå vidare i den här processen.

Jag blev väldigt imponerad av Vecturas ordförande och kände att det här är ju någon som jag kan lära mig väldigt mycket av. Och jag tyckte också att resan och möjligheten som Vectura hade då och fortfarande har var väldigt spännande och är spännande. Så det var nog en kombination utav möjligheterna och att få förmånen att jobba med någon, han ser sig inte som chef till mig, men jag ser honom som min chef. Att det var en bra matchning och den kändes kul.

Och då ska vi säga att ordföranden vi pratar om, det är Mats Weppling. Can du säga några ord om vem det är?

Ja, och Mats har ju då en snarlik bakgrund som jag har på Skanska i många år, även om han var mycket högre upp i organisationen än vad jag var. Men det kändes tryggt att ha någon som hade snarlik bakgrund och värderingar som jag är så hårt skolad i. Det var väldigt spännande med Mats erfarenhet från Sweco och Vasakronan och de andra styrelseuppdragen som han hade då. Så han stod för en stor del av att jag blev intresserad och accepterade det och kopplat till de möjligheterna som jag ser att Vectura hade och till stor del än mer i dag har framåt.

And den strategin, och vi kommer att prata mer om den strax, den är ju i dag tydlig. Men var den lika tydlig då? Alltså blev du anställd för att genomföra en strategi? Eller har du varit med och utvecklat den strategin?

Ja, jag ska nog säga att jag har varit med och utvecklat strategin och att den har blivit klarare och tydligare under de åren som jag har varit med nu. Vi jobbar med samhällsfastigheter och vi jobbar med kontor och nu mest fokus life science när det gäller kontor. Vi har stort engagemang i Göteborg via AstraZeneca och vi har Forskaren i Hagastaden. Och så mitt i pandemin är vi väl en utav de få som faktiskt har byggstartat två stora kontorsprojekt.

Ja, det är vi nog nästan ensamma om vad jag vet i så stor skala. Och då tar vi verkligen några stora projekt. Inte minst den i Mölndal är väl väldigt stor, också den i Hagastaden.

Ja, i Mölndal ska vi skapa en helt ny stadsdel. Och till total volym om man räknar antal kvadratmeter så är GoCo störst. Men tittar man på det som vi har under byggnation, då är Hagastaden och Forskaren ett större, en större byggnad och en större investering förstås.

Och sen såhär då, för de som inte har Göteborgskartan i huvudet, så Mölndal ligger, kan man säga sydöst om centrala Göteborg och det är väl mest känt för dem som kanske var i Göteborg någon gång då för just AstraZenecas svenska huvudkontor som ligger där och största anläggningar.

Ja, och det är ju en av AstraZenecas tre globala forskning- och utvecklingsenheter. I dag jobbar det nästan tretusen forskare på den anläggningen och den ligger längs E6:an, precis söder om Göteborg. Och där har de funnits länge. Och där, med vår koppling, Vecturas koppling till, eller vi ägs ju av Investor och Investor har ett ägande i AstraZeneca också. Det är ett samarbete som förstås har en koppling till vår ägare.

Och i Astras visionsarbete framåt så handlar det mycket om att skapa nya innovationer, nya läkemedel. Det är ju deras syre för framtiden och de investerar väldigt mycket i det och det är kul tycker jag för Göteborg men även för Sverige att Astra har en så stor forskningsanläggning i Göteborg. Och för att stärka det så kan vi som fastighetsutvecklare och fastighetsägare vara med och utveckla det konceptet kring att skapa nya innovationer. Och det gör vi igenom att se till att det kommer dit nya spännande företag som kan samarbeta med Astra. Och det tycker jag har varit ett litet skifte de senaste åren att läkemedelsbolagen, och det gäller nog egentligen alla bolag, samarbetar mer med andra bolag för att hitta nya metoder eller läkemedel.

Och då är väl den här rent fysiska närvaron någonting som man även i dessa tider nästan ibland underskattar om man inte själv är i projektutvecklingsbranschen?

Det står ju väldigt mycket på det personliga mötet för att läsa av nyanser, att vara mer spontan i sina samtal som kanske leder till något annat. Vi tycker också oss höra att alla inom Life Science tycker att det är helt grundläggande, att man faktiskt träffas även framåt. Och tittar vi på de stora lärosätena så är det också någonting som jag tycker vi har gått miste om under pandemin. Det är just att människor inte har fått träffas. Och jag tror att innovation kommer mycket igenom att människor faktiskt träffas.

Och tills dess att tekniken har blivit så bra så att det kan ersätta det fysiska mötet, så kommer vi vilja träffas. Och jag brukar skoja om det, om resten av mitt arbetsliv ska vara så som det har varit detta året när vi inte får träffas, då tror jag faktiskt att jag ska göra något annat för jag får väldigt mycket energi av att träffa andra människor.

Jo, vi nämnde ju också Hagastaden. Ska väl också säga att de som inte då kan Stockholmskartan på sin vänstra hand så ligger den, det är då området kring Nya Karolinska och med omnejd och i gränslandet mellan Solna och Stockholm, norra Stockholm. Och då är det ju naturliga kopplingen då så klart till Karolinska sjukhuset och alla de forskningsbolag som ligger där omkring.

Ja, ur ett stadsutvecklingsperspektiv så är ju både Göteborg och Stockholm, de skiljer sig ganska mycket åt. Forskaren är lite sista pusselbiten i det som är västra Hagastaden, precis vid där den nya tunnelbaneuppgången kommer. Och det är verkligen att läka kopplingen mellan Solna och Stockholm. Så där har vi ju förmånen att vara ganska sent in i stadsutvecklingsprocessen. Men Forskaren, där har vi ju närheten till universitetssjukhuset, Karolinska Institutet och alla de bolagen som finns där i närheten. Och det är en väldig styrka i det. Och vi tror att vi kan vara med och bidra igenom att skapa en gemensam mötesplats i Hagastaden där det blir naturligt att akademin och näringslivet träffas.

Hur långt hade de här projekten kommit när du tillträdde som vd för ett och ett halvt år sedan?

Ja, i Göteborg hade vi ingen detaljplan, men den kom ganska snabbt efter att jag tillträdde. Och i Forskaren hade vi en markanvisning, men hade inte påbörjat det parallella uppdraget innan. Så att projektmöjligheten fanns ju där då redan. Så den ska jag inte ta åt mig någon ära över, utan det är det fantastiska arbetet som organisationen har gjort sen tidigare.

Men det som jag tycker är kul nu, det är att se att vi faktiskt trots pandemi har kommit i gång med de här investeringarna och där vi då förra året hyrde ut tjugofem procent av Forskaren till Elekta. Och i Göteborg är vi lite mer offensiva med den byggnaden där som vi också startar mer eller mindre på spekulation. Men jag tycker vi har bra intressenter och vi har ett par hyresgäster som har skrivit på redan nu. Men det är ju en väldig osäkerhet i marknaden. Hur ser behovet ut av kontorsyta eller labbyta för den delen framåt?

Ni har ju gjort en uppmärksammad stor affär nyligen som jag upplever som en renodling av er fastighetsportfölj. Och det är förstås då försäljningen av Grand Hotel. Kan du berätta lite om den och lite tankarna bakom att ni avyttrade den fastigheten?

Som marknaden är nu så tyckte vi att egentligen är det ju bättre att vara säljare än köpare. Nu kom det en möjlighet där vi kunde avyttra den och mer göra en renodling i vår portfölj. Och den tajmingen fungerade bra för oss. Så nu är vi positionerade så att vi kan göra nya investeringar framåt. Men med mer en renodling utav det som är vår kärnverksamhet. Vi har aldrig haft uttalat att vi ska jobba med hotell eller växa inom det segmentet.

Och sen är det ju så att hotellet har ju en väldigt stark och tydlig koppling till vår ägare eller stiftelserna och Wallenberg. Och då är det ju naturligt att den tillhör deras helt kontrollerade miljö och att vi kan fokusera på det som är vår kärnaffär.

Precis för det. Köparen av fastigheten, som väl var en av de största fastighetstransaktionerna i Sverige på senare tid, var då FAM som är då Wallenbergstiftelsernas eget investmentbolag.

Ja, som de kontrollerar till hundra procent. Och stiftelsernas ägande i Investor är ju kalla det fyrtio procent då. Så nu kontrollerar de både verksamheten och fastigheten.

En annan fastighet som sticker ut i er portfölj, det är ju Arsenalsgatan åtta C, ert huvudkontor som är, som är Wallenbergsfärens då kan man säga huvudkontor också. Är det en fastighet som man skulle kunna tänka sig att skulle kunna passa bättre i en annan del av sfären också?

Inte på samma sätt som hotellet. Utan den största hyresgästen är ju Investor som äger oss till hundra procent. Så dels så är det ju så att vi vill uttalat jobba med kontor och sen att Investor kontrollerar oss till hundra procent så blir det ju helt naturligt att vi har den.

Om vi blickar framåt. Vi har ju pratat om strategin. Nu var det två väldigt tydliga exempel på det med Hagastaden och Mölndal. Kommer vi få se fler exempel framöver?

Ja, det tycker jag absolut. Vi kommer jobba med organiska projekt. Alltså det vi utvecklar från grunden, där vi har mark och bygger. Vi kommer också göra förvärv där vi utvecklar. Och jag tror något som är väldigt viktigt för oss, det är ju utmaningen med klimatmålen. Och där tror jag att vi, eller jag känner att vi kan vara med och bidra till att faktiskt sänka klimatpåverkan i vårt befintliga men också vara kreativa och lära oss i den utveckling vi har av nya fastigheter. Och att kunna faktiskt bli klimatneutrala och i en förlängning bli klimatpositiva med det vi gör.

Vi har en jättefin portfölj av nu moderna fastigheter som är energieffektiva och det vi tittar på och bygger framåt, där höjer vi ribban ganska mycket just med klimatpåverkan i själva byggnaden. Det är ju något som branschen har rivit sig lite i huvudet över i många år. Vad är verkligen påverkan av själva byggskedet och uppförandet? Och nu tycker jag att vi börjar hitta verktygen for att faktiskt skruva på klimatpåverkan och få fart på resan mot att minimera vår påverkan.

Tror du att det kommer att vara en konkurrensfördel i framtiden att kontoren är energieffektiva och klimatsmarta?

Ja, jag skulle nog nästan vilja säga att det är en hygienfaktor. Miljöcertifiering av byggnaden är i dag en hygienfaktor. Nu med den utmaningen vi har så kommer det vara ett väldigt tydligt krav från hyresgäster. Det kommer också vara ett krav ifrån myndigheter och för finansiering. Vilket jag tycker gör att nu börjar alla pilar peka åt samma håll och det tror jag kommer göra att vi får fart på processen att bli bättre.

Jag tänker på det du berättade om att dina föräldrar höll på med vård och att dina farföräldrar var i då i någon form av mer teknisk värld. Har de här två delarna nu gift ihop sig för dig?

Ja, du tänker med vår vård- och omsorgssatsning eller life science. Ja, så kanske det är. Sen måste jag ju ärligt erkänna att det som de life science-bolagen vi jobbar med faktiskt gör, det har jag väldigt svårt att förstå. Så jag lämnar det till dem och tycker att det är roligt att vara med och kunna bidra till utvecklingen. Men jag känner att vi kan vara med mycket och bidra i den byggda miljön och skapa förutsättningar snarare än att jobba med innovationerna inom life science.

Tusen tack för att du kom hit.

Tack själv, det här var jättetrevligt.

Du har lyssnat på ett avsnitt av Fastighetsprofilerna, en podd från Tessin. Hos Tessin kan du investera direkt i säkerställda lån till byggprojekt och få en bra avkastning. Gå in på Tessin.se och registrera dig till nyhetsbrevet. Så får du en uppdatering varje gång det finns ett nytt projekt att investera i. Tycker du att den här podden är bra så prenumerera gärna på Fastighetsprofilerna där du brukar lyssna på poddar. Det är både bättre för oss, men framför allt enklare för dig. Och tycker du att den är riktigt bra så ge oss gärna fem stjärnor. Det hjälper oss mycket. Jag heter Erik Wahlin. Stort tack för att du lyssnade. Ett nytt avsnitt kommer om två veckor. Vi hörs!